Satellite
  • Day147

    Det intressanta från Nica helt enkelt!

    April 24, 2017 in Nicaragua ⋅ ☀️ 30 °C

    Från att jag i förra inlägget precis kommit till Nicaragua och börjat fundera på vad landet hade att ge så vet jag nu lite mer! Förutom bland annat spanska studier, vulkaner, religiösa tåg, surfing och sjöar har det även blivit en kort visit på sjukhuset i Léon! Intressant! Läs allt i ett här nere!!

    Så för att börja där jag slutade så hade jag alltså precis kommit till staden Léon som är en äldre kolonial stad som dessutom blivit flyttad en gång då det gamla stället blev ödelagt av ett vulkanutbrott. Förutom att vara värd för ett stort antal kyrkor lär det vara varmaste staden jag besökt så här långt på resan med gradantalet liggande mellan 35-40 och tom ibland över 40 grader! Minst sagt svettigt. I Léon fann jag om inte mitt favorithostel så iaf det mest prisvärda hostel jag bott på så här långt! För det blygsamma priset av 5 dollar per natt fick du fräscha rum, ett kök som hade allt du behöver för matlagning med ett fräscht kylskåp, (det händer aldrig på billiga hostel!!!) gratis brygt kaffe, biljardbord men framförallt en chillyta med flera träd och stampat jordgolv och flera hängmattor att slänga sig i och läsa en god bok i skuggan av träden! Shout out till alla som planerar en trip till Léon att besöka Casa Ivana!

    Nu var det inte så att jag endast stannade inne på mitt hostel under hela min tid i Léon. Först och främst så bokade jag en tur till vulkanen Cerro Negro! Cerro Negro är framförallt känt för förutom att vara en av världens yngsta vulkaner (född typ 1850) för att vara värd för vulcanoboarding! Det innebär att man först blev åtslängd en bräda viket liknade mest en liten kälke för att sen traska upp för vulkanen med kälken på ryggen, få lite info om vulkanen från guiden innan det var dags att kasta på sig overall, handskar och skyddsglasögon för att sen åka ner från vulkanen. Jag har ingen aning om hur snabbt jag själv åkte men vet att man utan större problem kan komma upp i farter över 70 km/h. Om man inte vurpar halvvägs nere då vilket jag gjorde första gången... Men med endast lite skrapsår så gick det mkt bättre gång nummer 2 efter vi traskat hela vägen upp för vulkanen för att åka igen! Kul kul!

    Dagen efter vulcanoboardingen var det dags att låta min nuförtiden otränade kropp arbeta lite mer! Nämnligen på en 3 dagarstur till en annan vulkan vid namn Cosiguina! För att börja resan/äventyret uppför dennna vulkan var det först chickenbus (de lokala bussarna) som skulle åkas i några timmar för att nå början på hajken. Jag har åkt lokaltrafiken i Centralamerika förut men den här gången var det verkligen extremt fullt! När vi stående med kanske 5 cm att röra fötterna åt var sitt håll och både taket och bagageutrymmena ovanför sätena sprängfyllda med allt man kan tänka (även levande hönor vilket är roligt då det kallas chickenbus) sig så kände iallafall jag att nu går det inte in många fler rakblad här och än mindre fler männsikor! Trots detta envisades en strid ström av försäljare av saker från klockor till tortillas att ständigt pressa sig igenom bussen genom att kliva in genom dörren där fram och gå ut där bak och försöker kränga sina varor de oftast hade i korgar på huvudet. Själv fick man hänga in över sätena fulla med folk för att släppa förbi de envisa försäljarna.

    Väl framme vid foten av vulkanen började vår hajk uppåt. Traskandet kan med ett ord beskrivas som smältvarm. Till en början en stekande sol och grader runt 40 sträcket och en vandring i sand uppför med tungt packade ryggsäckar med bl.a 8 liter vatten gav upphov till svettningar utöver det normala. Senare på eftermiddagen fick vi iaf lite moln men att det var mer eller mindre helt vindstilla var lätt irriterande. Cirka 4 h tog vandringen upp till vårt camp där vi slängde upp tälten och gick sen upp sista biten till toppen av vulkanen som idag egentligen inte är särskilt hög med sina knappa 900 meter då den det största kända utbrottet i "modern" tid sprängde bort halva vulkanen. Idag blottas istället en enorm krater med en lagun 700 meter ner i den sovande vulkanen. På en klar dag kan man även se in till både Honduras och El Salvador men den turen hade vi inte med oss men kratern gjorde resan värt det! Efter en natt i tält under på vulkanen och en soluppgång på toppen bar det av mot en mangrove forest och en båttur där och sedan tältning på stranden innan det dagen efter bar hemmåt tillbaka till Léon.

    Tillbaka Léon började ett litet smått problem för mig begynna. Från dykningen en vecka tidigare på Utila hade jag fått ganska rejäla skavsår från simfötterna. De större skavsåren hade snällt börjat läka men ett litet ett på en av mina tår tycktes inte ha trivts i den varma och skitiga tillvaron med bristande hygien på turen till Cosiguina. Därför började min tå två dagar senare inte se så vacker ut. Vid sånna här tillfällen är det ovärderligt att ha en sjuksyster som syster. Så efter konsulterat med bl.a charmerande bilder av min fot som nu hela den började bli svullen och tån illröd fick jag order från högre ort (syster Annie med kollegor) att gå till akuten för att få antibiotika. Sjukhuset var väl lite vad man väntande sig. Bristande hygienmässigt med flackande lysrör och rum som såg ut att vara tagna från början av 50-talet. Jag behövde dock inte stanna länge där utan blev snabbt inropad till ortopedmotagningen där 2 kirurger satt precis innanför dörren i en korridor där jag på stående fot fick kort förklara vad som hänt. Därefter fick jag lyfta upp foten en aning från golvet medan kirurgen slängde ett kort getöga på foten från sin position bakom skrivbordet innan jag sen kunde hämta ut ett recept från apoteket på antibiotika för 7 dagar. Allt var gratis!

    Med facit att min fot gjorde för ont för att kunna färdas några längre sträckor (iallafall inte gående) bestämde jag mig för att plugga lite mer spanska i Léon! Hade redan sen innan bestämt mig för att jag ville studera mer så nu kändes som ett bra tillfälle. Så skrev in mig för 5 dagars lektioner på en skola och flyttade till en familj för homestay i en vecka. Förutom att plugga spanska 4 timmar om dagen så gjorde jag inte jättemycket annat under den veckan då foten ändå inte tillät det de första dagarna men desto mer anledning blev det att försöka plugga med lite diceplin! Känner att jag definitivt fick ut mycket av de 5 dagarna! Samtidigt passerade semana santa (påsken) inte helt obemärkt. Eftersom Nicaragua och speciellt Léon är väldigt katolskt så gjordes otaliga procesioner längs gatorna. Jag tog mig tiden att följa några av dem vid de folkfyllda gatorna!

    Efter ungefär 2 veckor (!!) i Léon blev det dags att förflytta sig en liten bit. Det gjorde jag till las Peñitas som är en strand precis utanför Léon. Där checkade jag in på strandhostel som låg på en liten ö där en flod skillde den från fastlandet. Pga ö-läget så innebär det att all mat och dryck måste köpas från hostelet eftersom det inte finns nånting annat.. Detta utnyttjar de självklart genom att ta hutlösa priser för maten såklart. Irriterande. Samtidigt är läget lite paradisiskt med ingenting där förutom hostelet. I och med det också lite folk med hur mycket strand som helst för dig själv om du nu vill ha det. Tiden där spenderades med ganska mycket surfing och ganska mycket volleyboll och väldigt mycket ta det lugnt tid. Dessutom så fick jag för en gångs skull utnyttja mitt tält också!

    Träffade även på en svensk kille på hostelet som har samma resväg som jag för tillfället vilket gjorde att vi gemensamt åkte till Granada! Granada är en liten vacker stad vid kanten av Central Amerikas största sjö. Där besökte vi några öar runtåkandes i en en mindre båt. Min favorit från Granada med omnejd var ändå Lago Apoyo som är en sjö lokaliserad i en kratern av en slocknad vulkan. Där paddlade vi runt i kajaker, badade i det svalkande vattnet och fick för en gångs skull uppleva ett mysigt regnskyfall vilket var en välkommen förändring i den annars stekheta ständigt soliga tillvaron! Blev även en festvisit till ett trähus någon byggt upp i djungeln utanför Granada! Kul!!

    Efter Granda bar det av mot platsen jag befinner mig på nu. Nämnligen ön Ometepe som ligger i Nicaraguas näst största sjö! Här har vi hunnit med en besvikelse till lagun, strandhäng och även en tur till en av de 2 vulkanerna som huserar här på ön. Vulkanerna reser sig mäktigt upp från det annars ganska platta landskapet. 1610 meter mäter Concepción som är den högsta av de två och det är även den vi besteg. Cirka fyra timmars traskande och ibland även halvt klättrande upp till toppen tog det. Där kunde man sedan få avnjuta en utsikt över hela Ometepe, nästan hela sjön och en mäktig krater. Eller det är rättare sagt utsikten man får gotta sig i om man går upp på en klar dag utan moln. Vi såg ungefär att vi stog mitt i ett väldigt vitt moln och kicken vi fick var inte av utsikten utan av det faktum att vi höll på att blåsa bort... MEN det är resan som är målet! Sen så fick vi en ganska fin utsikt på vägen ner då molnen börjat lätta också så helt klart värt det!

    Nu ska det bara funderas ut vart man ska ta sig härnäst. Kan säga att siktet är inställt på Costa Rica nu men nånting mer ska hinnas med i Nicaragua innan nya länder väntar i horisonten!

    Over and out från en vulkanbestigen pöjk!
    Read more