Vingårds-hopping på tandem

Vi vaknade upp efter första natten som husbilscampare på fårfarmen i Kaikoura. Vädret var ganska disigt men utsikten över havet var ändå tillfredställande till vår morgonmat. Vi var båda nöjda över att slippa packa ihop röran vi ställt till med, det är ju vårt hus på hjul i 5 dagar. Vi får bara leva med röran helt enkelt. Som tur är har vi en väl tilltagen 6-bäddars husbil så vi kan använda ena delen som klädhög utan problem. Louise utbrast flera gånger när vi väl säkrat upp alla lösa föremål och var på vägen igen hur befriande det var att bara gå direkt från sängen och vara på resande fot i pyjamasen.

Dagens plan var att utforska Nya Zeelands bästa vindistrikt i Marlborough på cykel. Vi kom fram strax innan lunch och hyrde direkt en tandemcykel. Uthyraren var väldigt skeptisk. "Har ni verkligen cyklat tandem förut? 9 av 10 kommer tillbaka och säger att det inte var som de tänkt". Jag hoppade upp där fram på cykeln och cyklade ensam en sväng för att visa att det kommer gå bra. Han instämde i att det inte skulle bli några problem för oss att cykla tandem. Vi har ju dessutom tränat på Ven härom året. Vi fick en karta och en omfattande genomgång om de 20+ olika vingårdarna som fanns i distriktet. Vi hoppade upp och började cykla och kommer på ganska snabbt att man ska cykla på vänster sida, precis som man kör bil. Man är så van att cykla på höger hemifrån. Vi trampade runt mellan vingårdarna och provade deras utbud. Redan efter ett par besök började man känna sig lite smårund om fötterna och vi började planera för mat. Vi gled vidare på vår hoj på bästa tänkbara humör och åkte inom ett par gårdar till innan lunch. Varav en hade en fotoutställning i källaren som blivit väldigt omdiskuterad. En av fotografierna visade en anti-Trump propaganda som tydligen en Amerikansk turist tidigare i veckan ogillat och tagit ner och slagit sönder. Vilka knäppgökar det finns.

Bästa besöket så långt var Bladen, vingården som hade världens roligaste provsmakningsguide, han hade en anekdot om varje land i världen verkade det som. Det kvittade om besökarna var finnar, irländare eller svenskar som oss så hade han en historia eller ett skämt att dra. Han pratade en hel del om Stig Larsson romanerna och berättade att han haft en besökare från Malmö som jobbade för regeringen med att övervaka undervattensaktivitet i Öresund (som skydd mot Ryssarna). Så han hade full koll på var vi kom från. Taktiken att vara trevlig och skämtsam hjälpte också, klart vi investerade i en flaska Savoungion Blanc. Vi paddlade vidare och Louise testade cykla fram kortvarigt och undrade varför det inte vinglade när jag satt fram... måste varit något konstigt med cykeln just då. ;-) Efter en trevlig välbehövlig lunch kämpade vi vidare och Louise hade ögonen inställda på de ekologiska vingårdarna i distriktet. Huia var ett riktigt trevligt mindre familjedrivet ställe med frigående höns och engagerad personal. De brann verkligen för att allt skulle vara organiskt och naturligt, inte bara för själva stämpelns skull. Detta blev avslutningen på vår cykeltur och vi hann bocka av 7 olika vingårdar.

Vi tog en tupplur i husbilen för att sova ruset av oss innan vi begav oss till Picton och färjan över till Wellington på nordön. Vi blev tvugna att ta 22:00 färjan då det var fullbokat på övriga avgångar. Men det var ganska skönt med en lugnare färja med mindre folk och bilar. 4h senare var vi framme i huvudstaden, Wellington. Eftersom klockan nu var mitt på natten så körde vi direkt till en freedome campingplats vid havet och kröp till kojs.Read more