Nandong Goucun

I förrgår var det dags att lämna Beijing och åka snabbtåg till X'ian. Ett ljudlöst tåg som gick i 300 km/tim. Det kostade oss 650 kr per person för att åka hela 120 mil på bara fyra timmar. Den senaste veckan har varit späckad med turistgrejer och god/spännande mat i Beijing.

Förbjudna staden var en given sak att besöka. Namnet kommer från att staden förr i tiden på Ming- och Qingdynastin var ett kejserligt palats där vem som helst inte fick komma in. På högtider fick vanligt folk komma in i det så kallade yttre området för att lyssna på sin kejsare. Annars var området bara för kejsaren, hans ämbetsmän, hans konkubiner och anhöriga. Området består av 1000 byggnader på 720000 kvadratmeter med olika funktioner så som bostäder, tempel och paviljonger. Våra västerländska ögon kunde inte urskilja några skillnader på husen utan de flesta såg näst intill identiska ut. Som tur var blev vi tipsade av pappa Jalle att gå en audiotour som förklarar palatsets historia och de olika funktionerna för byggnaderna. Palatset var som nutidens Big Brother tack vare isoleringen från "världen utanför" där vad som helst kunde hända (dödsfall, intriger, konflikter, svek osv.). Det sägs att vissa levde där större delen av sitt liv näst intill isolerat. Området avskärmades från omvärlden med murar och en stor vallgrav.

Kinesiska muren: vi valde att göra det enkelt för oss och tog ett tour-paket som rekommenderades av flera andra gäster på Leo hostel. Istället för turistiga "badaling" så åkte vi till "ancient secret badaling", vilket var uppskattat för vår 15-manna buss var i princip de enda turisterna där. Vi frågade en kines dagen innan vad för väder det skulle vara och fick svar på halvknackig engelska att det skulle vara fint men att det var kallare utanför staden. "4" lät det som att hon sa men vi tolkade det som att hon hade försökt säga 14 grader celsius (eller något annat med talet 4 i :) ). Ca 2 timmar bussarna dit och när vi klev ut fick vi en köldchock! 2.8 grader i dalen (vi har inga mössor, vantar eller sjalar för det trodde vi inte behövdes på vår "ljumma" resa) och subzero uppe på muren. Magdalena hade t.o.m förberett shorts under byxorna ifall det skulle bli för varmt att vandra på muren så hon kunde sola sina yppiga lår. Men icke. Byxorna satt på och alla lager kläder som gick att täcka kroppen med gjordes så. Vi gick en sträcka kallad "seven towers".. logiskt nog gick vi alltså 7 vakttorn från utgångsplatsen ca 5-6 km fram och tillbaka. Det tog ca 3 timmar att gå/klättra/krypa/släpa sig fram på den isfläckiga, branta och blåsiga muren. På sommaren brukar det vara 40 plusgrader och -25 grader på vintern. Kineserna som byggde muren hade aldrig en ledig dag på året. Om man var kines på den tiden muren byggdes kunde man få välja att dö på två sätt. Första var att dö långsamt genom att dag ut och dag in i -25° till +40° slita med stenblock i de bergiga Kina och bygga muren, eller att dö snabbt genom att försvara Kina mot dess farliga motståndare norr om muren (hunner, mongoler, manchurier etc.). Muren kallas Great Wall just pga hur många människoliv som har offrats/"investerats" för att bygga 8800 km mur.
Trots det hårda men soliga vädret var det fantastiskt att se stenmuren ringla sig fram över landskapet genom dalar och upp på berg. Svårt att begripa den historia som är ingjuten i muren.

Vi hade blivit tipsade om att se Kungfu på den så kallade röda teatern. Wow vilken show! Det var en kombination av teater och Kungfu och handlade om en pojkes väg att bli en mästare. Innan showen var vi på pärlmarknaden som har fått sitt namn för att det går att köpa pärlsmycken i överflöd där. I flervåningshuset finns även försäljare av äkta och oäkta väskor, kläder, teknik och andra prylar. Pruta som att livet hänger på det är ett uttryck som passar bra. Fredrik pressade priserna så kineserna nästan skrek på honom, men sålde gjorde dem ändå. En del blev så upprörda när det inte blev en deal att de kunde slita och försöka dra en tillbaka till deras "stånd". Vi tog sen en kvällspromenad i Habeiparken och hamnade på en bargata där det var stim och stoj. Vi gick in på en restaurang/pub med liveband för att äta. Bra liveband men mindre bra mat. Vi blev serverade en köppizza som de antagligen bara hade värmt på lite snabbt i ugnen eller mikron och en skål nudlar och flaskölen kostade 66 kr/flaska. Efter ett tag gick livebandet av scenen och en poledancer klev upp. Det var vi inte beredda på! Vi satt närmast fönstret så precis utanför samlades en folksamling för att kolla och filma. Lite genant tyckte M..

"Temple of good harvest" anses vara den finaste byggnaden i hela Beijing byggd utan en enda spik! Det är ett runt tempel där kejsare offrade och bad till gudar för bra skördar och regn. Templet ligger i en fin park med många andra fina byggnader och det är ett populärt ställe för Beijingbor att mötas för att träna, dansa och umgås. Vi hittade till exempel ett utegym fullt med hurtiga 60+are som svingade sig mellan stänger och gjorde andra styrkeövningar som inte ens vi kan. Ett annat gäng stod och sjöng till en liten orkester och många satt i små grupper och spelade kort eller sparkade boll.

Vi är positivt överraskade över vad Beijing har erbjudit och Kinas kultur generellt. Trots att engelska inte är så vanligt så har det gått att göra sig förstådd med kroppsspråk och samarbete och många skyltar har varit på engelska. Tunnelbanesystemet är enkelt och det är lätt att hitta på stationerna. Trots att det är helt okej att glo ohämmat och harkla, spotta och peta näsan mitt framför andra så är människorna annars vänliga och hjälpsamma. Maten är god och kryddig. Vi har inte provat några konstiga grejer så som sköldpaddor, ormar, hajfenor, insekter eller aphjärnor som går att hitta i menyerna. Oftast finns det bilder i menyerna så för oss som inte kan kinesiska är det bara att peka på nåt som ser gott ut. Vanligtvis blir det nudlar, fried rice eller dumplings. Man får inte vara kräsen när det gäller utgångsdatumen i butikerna. Även fast vi oftast handlar på stora supermarkets har de flesta torrvaror passerat sitt bäst-före med ett par månader. Det värsta vi har hittat än så länge är en alkoläsk som gick ut 2014. Trafiken är värre än i Sverige men här är det krav på att alla nya mopeder ska vara eldrivna. På så sätt ska det bli mindre luftföroreningar i centrum. Trots det så har det ibland varit så mycket "smog" att solen inte synts trots att det borde vara strålande sol. Enligt tysken som vi träffade för några dagar sedan har halten av luftföroreningar minskats ordentligt de senaste åren. Nu ligger mätvärden mellan 60 och 180 AQI jämförelsevis för några år sedan då den var på 700 ibland (sverige har 2 till 15 AQI) och allt över 200 är hälsovådligt!Read more