Departamento de Copán

Fy vad skönt att få sova ut och vakna av sig själv. Eller ja, vakna av tuppen som gol utanför fönstret. Men ändå ingen klocka som är inställd för att man ska passa någon tid. Vi gick upp ur sängarna vid 8 och gjorde oss i ordning i vår egen takt.

När vi kom ner för trappan möttes vi av frågan "Do you want some coffé?". "Yes, please!" var svaret såklart. Ägarinnan visade oss ut på balkongen där solen sken och vi satte oss ner och fick en kopp kaffe och en te serverad. Sen ställde hon sig i köket och började laga frukost till oss. Kändes nästan som om man vore hemma hos svärmor Gullvor! :)
Vi fick omelett med rostatbröd och stekta grönsaker. Mycket trevligt och nu var vi "fit for fight" för att ta oss an Mayafolkets ruiner som vi missade igår.

Vi gick ut glada och nöjda med livet till den arkeologiska parken 1km från byn. Vi tänkte väl oss att vi skulle ta en kort promenad i parken och tittat på de gamla templen som var från innan kristus utan några större förväntningar. När vi står och kollar på priserna för inträdet så kommer en guide fram till oss och förklarar att han har en grupp med amerikaner som ska gå nu och undrar om vi vill följa med för $5 var. Vi slog till och det är något vi inte ångrar för en millisekund!

Vilken tur vi gick med Juan Carlos. Vi gick med 5 andra amerikaner som så vanligtvis var mycket framåt och trevliga som vi fått erfara tidigare på resan de flesta amerikaner är. Inte den blyga typen direkt och inte svåra att föra diskussioner med heller.

Säger bara "WOW" om vilket fenomenalt utvecklat folk Maya var. Kan som ni förstår inte gå in på alla detaljer som vi fick lära oss men ett axplock ska ni i alla fall få. Till er som gillar avocado som kommer från Avocato trädet som på Maya-språket betyder testikelträd...japp ni läste rätt.
Avocado = testiklar ;-)

Nu till den lite mer seriösa historien. Vi fick vandra mellan dessa olika Mayatemplen som de byggt ett för varje väderstreck och lika mycket under jord som man inte kunde se uppe vid ytan även om det var häpnadsväckande nog. Tydligen så var där totalt 16 stycken kungar som hade härskat i staden Copán över de 400år som Mayafolket levde där ostört. Juan Carlos, vår guide gick lite närmare in på ett par av dem. Den 16:e och den sista var Rising Sun som hade låtits bygga mycket av de kolossala byggnadsverk som vi klättrade på och bevittnade. Mayafolket var ju otroligt begåvade och hade full koll på astrologin och räknade månader och dagar som vi gör idag bara att deras år bestod av 18 månader med 20 dagar i varje. Ett bevis av deras smarthet var att nedaför en hög pyramid har de byggt en kvadratisk pol där regnvattnet samlades och bildade en gigantisk spegelreflektion av himlavalvet. Så de lärda Maya-personerna kunde stå högt upp på pyramiden, titta ner och se himlavalvet med alla dess stjärnor utan någon ansträngning och riskera att få ont i nacken av att kolla upp i skyn.

Det var väldigt tydligt hur Mayafolket gjorde skillnad på rika och fattiga. Föddes du fattig var du det livet ut. Som dock inte varade så länge utan i snitt 35år. Däremot föddes du som rik så hade du tillgång till helt andra heliga platser och en helt annan kunskap. De lyckades behålla det på detta viset genom ett helt gäng olika åtgärder. De rika talade till exempel två olika språk, ett med de fattiga och ett annat sinsemellan. Eftersom de rika kunde så mycket om astrologi så utnyttjade de det genom att kungen talade till folket och sa att gudarna begärt fler offer och mer skatter till de rika och om inte det efterlevdes så skulle solen släckas. 3 dagar senare blev det solförmörkelse som de lärda hade räknat ut. Därav såg de fattiga de rika som en koppling till gudarna och betalade vad de begärde.

Rising Sun hade precis som alla kungar 18 fruar, en för varje månad. Men de hade alltid en primär och en sekundär fru. Den primära frun var den som hade mest pengar. Den sekundära frun var den som han älskade mest. Alltså som de uttryckte det "one for money, one for love". De andra 16 var mer för underhållning, de hade ju ingen television på den tiden. Men att vara den primära frun hade sina fördelar men inte utan att ha en stor nackdel. När kungen dog så offrades alltid hans primära fru och hans betjänter med honom för att han skulle ha med dem till himmelriket.

Nu har jag nog babblat på alldeles för mycket om Mayafolket än vad någon där hemma orkar läsa. Nu kan man tro att vårt äventyr för dagen var slut och vi skulle ta det lugnt resten av dagen. Men icke sa nicke. Nu var det dags för att göra oss i ordning för "Horseback riding - Western style" eller häst ridning som ni säger där hemma. Inte lika fränt?
Vi blev hämtade vid hotellet och upptäckte ganska snart att de vi skulle rida med inte kunde ett ord engelska. Kändes som en flashback från Rumänien där vi råkade ut för samma sak. Vi tänkte oss att vi skulle rida en tur i skogen men de släppte in oss på två hästar i en paddock. Kommunicera med dem kunde vi ju inte heller. De pratade endast Rumänska.

Men som tur var så blev det inte så den här gången. Vi hoppade upp på två hästar som var väldigt lättstyrda och tog oss upp i bergen där Mayafolket lever idag. Vi stannade först till vid ett så kallat Maya-sjukhus, som i själva verket var en samling stenbumlingar där de karvat ut grodor i stenarna. Tydligen så ansågs grodor/paddor vara fertilitetsförbättrande varav anledningen till detta. Var massvis med födslar som gjorts på den platsen genom tiderna. Vidare tog vi oss genom djungeln till en avlägsen by där de levde mycket spartanskt. Vi blev visade till en systuga där de tillverkade egna tyger osv. jag passade på att köpa en halsduk för att sponsra det arbetet de lägger ner. Blir ett bra minne också.

Innan vi begav oss hemåt på hästryggarna tog vi en lemonad och en öl på Casa Grande högt upp på bergväggen. Nöjda red vi hem till Copán Ruinas efter ett par timmar på stigarna upp och ner för berget.

Jag hade fått lite smått mersmak efter ölen som jag drack på Casa Grande så vi stannade till vid Tony´s bar med ovanvåning där jag och Louise satte oss på balkongen och avnjöt vars en Cerveza i solnedgången. Den inhemska ölen här i Honduras heter Salva Vida, rekommenderas. 5 av 5 Uffar får den!

Vi hade hört om en tysk öleria/restaurang i närheten av vårt hotell som vi bestämde oss för att prova. Där blev det två "Christmas beer" som var deras specialare för dagen och vi åt lite tysk mat. Där kom kvickt en kanadensare som slog sig ner vid oss som likt de amerikaner vi träffat var väldigt pratglad, men absolut trevlig. Han berättade om Roátan Island där han ägde ett boende där han spenderade 3 månader om året. Så vi fick många nyttiga tips inför vår resa dit som bär av imorgon.

Tack och hej, leverpastej!Read more