Nam Ngoy

Efter sex härliga dagar i Luang Prabang åkte vi på en 11 dygns loop runt i norra Laos efter inrådan från vår senaste värd, Ban, i Luang Prabang. Han var guide i Laos i tjugo år innan han var tvungen att sluta på grund av dålig syn.

Turen började med en buss till Nong Khiew från Luang Prabang. Nong Khiaw är en väldigt vacker liten by, där vi tyvärr bara stannade en natt. Floden Nam Ou delar upp staden i två delar, men det är lätt att ta sig över via en bil- och gångbro. Staden är inklämd mellan enorma kalkstensberg som bildar dramatiska vyer, speciellt om man klättrar upp på någon av de många utsiktsplatser som finns i området. Vi kom fram tidig eftermiddag och gjorde precis detta efter att ha checkat in på ett billigt litet guesthouse med vacker utsikt över floden.

Dagen efter tog vi "lokaltrafiksbåten" till Muang Ngoy för en spottstyver per person. Byn Muang Ngoy är en oerhört "äkta" laoitisk by, i brist på bättre ord. Man kunde bara ta sig dit via floden (förutom en oerhört dålig och liten bilväg som tar många timmar, så floden är snabbare) och den består i princip av en huvudgata av stampad jord, och så lite sidogator upp på sidorna. Trots sin enkelhet är byn ett populärt ställe för backpackers, så det finns 17 (!!) guesthouses och ett mindre antal restauranger. Oklart om alla guesthouses har kommit igång efter pandemin dock.
Byn har en gammal historia minst tillbaka till 1100-talet, då man har hittat spår efter så gamla bosättningar. Vid denna tid låg byn dock ca 2 km söder om nuvarande plats. Byn flyttades till sin nuvarande plats på grund av årliga sjukdomsutbrott av någon form av virus. Omständigheterna verkar lite oklara, på en informstionsskylt i stan står det att "the elders in the village recount that many years ago Muang Ngoy was located [...] around two kilometers from its current location".
I Muang Ngoy bodde vi en en liten bungalow med utsikt över floden, i ett guesthouse som visade sig ägdes av en svensk kille, Gabriel, och hans laoitiska fru. Lite lustigt, första svensken vi träffat på hela resan, dvs fyra månader!
Under våra dagar i byn hann vi med en heldag på halvkassa mountainbikes då vi cyklade bland risfält till ännu mer avlägsna och "rural" byar. Underbar dag då vi fick trängas på vägarna med kossor, fick se magiska vyer över risfält och träffa underbara bybor som bjöd in oss på kaffe, och söta småbarn som nyfiket ropade "Sabaidee!!", dvs Hej, när vi passerade.
Sista dagen var planen att vi skulle paddla kajak uppströms, men vi hann ungefär 15 minuter från stranden när vi insåg att kajaken tog in vatten och höll på att sjunka. Balansen blev sämre och sämre, och precis innan vi hann in till strandkanten höll hela kanoten på att välta. Joel anklagade först mig för att vara vifflig, så jag var väldigt nöjd när vi hittade felet 😅 Tur att det skedde när det skedde, för bara ett par meter fram så blev floden ganska "vild". Det hade inte varit några problem med en fungerande kanot, men med denna hade vi vält på två röda.
Vi stod i alla fall i 30 minuter och tömde kanoten på vatten, det var en enorm reva längst bak där vattnet forsade in. Vi (läs Jojo) tappade sugen på att paddla så resten av dagen spenderade vi med att läsa bok i hammocken på vår balkong. Helt OK dag trots allt!
Muang Ngoy var en underbar liten by väl värd att besöka och dit vi gärna åker igen. Där drack vi bland annat resans bästa mojitos, på en liten bar kallad Riverside. Detta är under omständigheterna sanslöst egentligen, vi har varit i fantastiska turistparadis men den bästa drinken hittar vi för lite och ingenting i en pruttliten by ute i djungeln i norra Laos! Fundera på det en stund!

Nästa del av resan var från Muang Ngoy till Muang Khua. Förut gick det lokalbåtar dit, men efter att kineserna dämt upp hela floden för att skapa ett vattenkraftverk kan man inte längre lätt ta sig mellan byarna. Detta är förödande för lokalbefolkningen som använder floderna som sin huvudskaliga transportväg för både folk och gods. Men har man pengar, dvs är man västerlänning, sorgligt nog, kan man "chartra" en privat båt som tar en hela vägen. Det innebär att man åker båt till en by nära dammen, hoppar av och tar en minilastbil med flak förbi dammen, och sen hoppar in i en ny båt. Vi hade lyckats styra ihop ett stort gäng backpackers som skulle dela på båten. Tyvärr var det tre personer som hoppade av samma morgon, vilket skulle innebära en ganska stor ökning i pris för oss resterande. Vi var rätt sura på dessa svikare. Tack och lov hittade vi två jättetrevliga Italienare som tog två av platserna, och den tredje platsen hade den tredje "avhopparen" samvete nog att att betala ungefär halva summan för. Så det löste sig fint ändå.

Framme i Muang Khua checkade vi och italienarna in på "första bästa" hotell, ett billigt men lyxigt hotell. Det skulle visa sig att dessa Italienare var det trevligaste paret vi träffat på fyra månader. Framför allt kvinnan var så social och rolig, mannen var dålig på engelska, så vi fick ej samma kontakt, men han var också trevlig. Vi spenderade två nätter i Muang Khua, och båda kvällarna hängde vi med italienarna och ett annat (tyskt) par från båten. Väldigt trevligt!

Därefter tog vi en väldigt skumpig lokalbuss till Oudomxay, och sedan direkt nästa (extremt skumpiga) lokalbuss mot Luang Namtha. I Luang Namtha stannade vi i tre nätter. Vi tog det väldigt lugnt. Hyrde moppe två dagar och åkte genom makalöst vackra risfält, besökte ett vattenfall och åt på lokala restauranger mitt ute på risfälten. Själva staden var inte vacker, men omgivningarna var väldigt fina!
Vi var otroligt pizzasugna en kväll, men det enda pizzastället i stan var stängt, men när vi sedan resignerade till hamburgare istället på det lokala haket, var brödet slut och vi fick nöja oss med en söt baguette till våra burgare. Jaja, man kan nog inte förvänta sig allt för mycket! Vi hann också med att äta de dyraste vårrullarna vi ätit någonsin på resan! Vi stötte även på de två belgiska "svikarna" från Muang Ngoy. Deras undanflykt hade varit att de hade fått ändrade planer, och skulle åka söderut, så när de fick syn på oss, och vi hejade, skämdes de så mycket att de försökte ignorera oss helt. Vi hoppas att det verkligen sved... #jageintbitter

Efter ett par lugna dagar i Luang Namtha tog vi bussen till Huayxay, en vacker bussfärd med extremt bra väg! Joel räknade till två områden med mycket skump. Vilket i laoitiska mått mätt är helt sjukt lite. Vi kom fram på kvällen och tog en dyr tuktuk in till stan, med en förvirrad chaufför. Den fem km långa turen tog 40 minuter. Vi sov en en natt vid Mekongfloden, och med Thailand som utsikt på andra sidan.
Nästa dag började vår två dagars långa slowboattur tillbaka till Luang Prabang. Det var en väldigt odramatisk men vacker tur längs Mekongfloden. Magiska vyer stundtals, och spännande underhållning när lokalbefolkningen hoppade av och på båten. Ibland stannade vi typ vid en stensamling, där folk hoppade av och på i farten, ibland körde en mindre smal båt ikapp oss och släppte av folk och plockade upp säckar med okänt innehåll, och ibland stannade båten vid vad som verkade bara vara en ödestrand. Första dagen var en annan underhållning de unga backpackerserna som direkt när båten avgick vid 11, ställde till med fest bak i båten. Vi räknade, och de drack i genomsnitt minst fyra stora Beer Lao var (en stor beer Lao = 640ml). Det var ett slitet gäng som klev på båten nästa dag i Pakbeng, där vi hade spenderat natten.
Efter dag två på Mekong så var vi framme i Luang Prabang igen, där vi åt på vår favoritrestaurang, och där jag (Jojo) äntligen fick äta Phan Shin Kuay igen - makalöst gott vitlöksstekt buffelkött med en masa färska grönsaker!

Detta avslutade den loop som vi blivit tipsade om av Ban. Vi var med om en väldigt häftig tur där vi verkligen fick uppleva riktiga Laos. Vissa ställen hade vi velat stanna längre på, och andra hade vi kunnat korta ner, alltid svårt att veta på förhand!

Ett extra tillägg. Vi har under denna resa tre geckohistorier som är kvar i vårt minne.
1) I Luang Namtha. På väg tillbaka till vårt hotellrum såg vi äntligen den enorma geckovariant vi hört så många gånger under vår resa, Tokaygeckon (lat. Gecko gecko). En av de största geckoödlorna i världen. Den satt precis vid dörren in till hotellrummen, stor som tre mobiler i längd. Dessa ödlor ger ett väldigt typiskt ljud till omgivningen, ett ljud som också har gett ödlan dess namn: "tou kaay, tou kaay".
2) I Huayxay upptäckte vi en bebis-Tokay som satt på golvet i hotellrummet när vi checkade in. Sen gick vi och åt mat. Tillbaka i rummet för att lägga oss låg vi först en stund på sängen och scrollade på mobilerna. Sen gjorde vi oss i ordning för att sova, och då lyfte Jojo på kudden - och där låg den unga Tokaygeckon!! Typ lite platt?! Jojo tjöt till men sansade sig snart och skulle försöka flytta på ödlan med hjälp av en bricka och ett kaffefat. Först var den motvillig, men så plötsligt KUTADE den upp mot brickan och Jojos hand, som då tjöt och kastade brickan. Ödlan hoppade då till väggen där den bosatte sig för resten av kvällen...
3) I Pakbeng satt vi på en enkel restaurang (som mamma Anette skulle älskat!) och åt god laoitiska mat. I taket upptäckte vi minst 50 (!?) vanliga geckos som hade fest på insekterna, som vi sedermera också insåg hade fest på oss. Det var häftigt att följa geckosarna när de jagade!Read more