Reset search
Nicaragua
Satellite

Nicaragua
Moyogalpa

Discover travel destinations of travelers writing a travel journal on FindPenguins.
Travelers at this place
    • Anni auf ReisenNicaragua 2016
      Day 15

      Isla de Ometepe

      September 7, 2016 in Nicaragua ⋅ ⛅ 29 °C

      Nach 2 Nächten in León gings weiter nach Moyogalpa. Die Stadt liegt inmitten des Nicaraguasees auf der Insel Ometepe. Der Nicaraguasee ist circa 16x größer als der Bodensee und ist Heimat von Bullenhaie. Auf der Insel liegen 2 aktive Vulkane: der kleinere Maderas und der größere Concepción.

      Die Fahrt von León auf die Insel war lang und anstrengend. Erster Umstieg war in Managua, dann Jinotepe, Rivas und schlussendlich landeten wir im Hafen von San Jorge. Eigentlich dachten wir, wir hätten nun das gröbste geschafft und können uns auf der Fähre entspannen.. Aber nein. Wir hatten das Glück nicht die Fähre zu bekommen, sondern ein mittelgroßes Boot das uns schaukelig nach drüben gebracht hat. Das Boot hatte zu unserem Unverständnis kein Geländer (wer baut denn so was??) und unsere Rucksäcke wurden für unseren Geschmack zu nah an den Rand gelegt/geworfen. Immerhin gab es Schwimmwesten die verteilt wurden. Die Fahrt dauerte gefühlt Stunden, aber wir kamen sicher an. Abenteuer pur!

      Das letzte Bild zeigt die Insel von der Punta Jesus Maria, eine Sandbank die in der Trockenzeit bis zu 1km in den See ragt.      Read more

      See translation
    • Jen and KevinJen and Kevin's World Trip
      Day 279

      Ometepe

      June 4, 2015 in Nicaragua ⋅ ⛅ 29 °C

      The island of Ometepe was the highlight of our trip in Nicaragua. Everywhere you go, there will at least be one giant volcano in the background. The island has beautiful beaches and rustic villages. Riding the motorcycle and sharing the roads with cows, horses, and pigs. Enough expats have come here and opened up decent western restaurants, but the local lunch platters have not failed us a single time.Read more

    • TravelerMittelamerika
      1
      11
      Day 14

      Auf die Isla Ometepe

      March 18, 2019 in Nicaragua ⋅ ☀️ 29 °C

      Die Überfahrt mit der Fähre war ein Erlebnis. Wir hatten während der gesamten Tour die zwei Vulkane vor Augen und ein kühles Bier in der Hand 👍. Dann hatten wir es geschafft und waren im Hotel angekommen. Ein aufregender Tag ging dann mit einem leckere Essen, einer spenden verteilenden Missionsgruppe und einer kleinen Schlägerei (wir mussten zum Glück nicht eingreifen) zu Ende.Read more

      See translation
    • TravelerKimo & Conny auf Reisen
      1
      Day 276

      Durch die Natur

      July 12, 2019 in Nicaragua ⋅ ⛅ 27 °C

      In dem kleinen Naturreservat wandern wir um einen See herum und man hat einen tollen Ausblick auf beide Vulkane. Am Abend treffen wir noch ein Pärchen aus Frankreich/ Schweiz von der Bootstour wieder und wir gehen gemeinsam zum Sportplatz, denn hier ist heute ein Volksfest. Später macht Conny noch eine besondere Erfahrung, denn als sie nach den Banjos (Toiletten) fragt, zieht die Verkäuferin am Stand sie kurzerhand hinter einen Vorhang und dort steht nur ein Eimer...Read more

      See translation
    • Charlotte DixonCentral America
      Day 58

      Isla Ometepe, Nicaragua

      March 14, 2017 in Nicaragua ⋅ ☀️ 30 °C

      A couple of gross ferry rides, volcanoes, motorbiking on a horrifically shoddy road and the most free range animals I've seen in a while.

      The team travelled from Granada via chicken bus, ridden in true local style this time - standing most of the way for the hour or so trip. It's not ideal being packed in the aisle when people are getting on and off, nor when vendors are pushing their way through trying to sell food and drinks, but it did have the perk of not sticking to the seat in the heat. We had such a quick changeover between buses - the staff on our first bus knew we were heading to Rivas so as soon as a bus came up behind us that was heading that way, they stopped the bus and chucked us and our bags off before we could blink. For the first time our bags were thrown on to the top of the bus before we could have a say in the matter. We were already moving again and then we were told we had to pay extra for our bags to be on the roof, bit of a stich-up but there was nothing we could do at that stage. The bus took us directly to San Jorge port where we quickly realised we were in for a rough boat trip to Ometepe. It was the most swell I've ever seen on a lake, at least a metre or so. Somewhat reluctantly we piled onto the lancha (a two storey wooden boat) but gratefully took the life jackets handed to us as we boarded. We were all very relieved to be on land again an hour and a half later, that's for sure. Albeit with wet feet from the leaky boat.

      Isla Ometepe is an island in the same Lago de Nicaragua which Granada is perched on the edge of. It's essentially made up of two volcanoes, with a couple of little towns and settlements around the outskirts of each. Volcán Concepción is active, stands at 1600m and is almost a perfect cone shape with traces of magma still visible. The slightly smaller Maderas is now dormant and covered in bush. It's a beautiful sight, like no island I have seen before!

      Ometepe was the point at which we parted ways with our two trusty companions Rich and Cat, who we have been travelling with since Cancún - roughly six weeks. Mike and I were having a shorter time at Ometepe due to a tight schedule in order to meet other pals in Costa Rica and therefore we ended up staying in different areas of the island. Cheers team for an awesome few weeks of adventures :)

      Mike and I stayed on the Concepción side of the island near the ferry port, at Life is Good Hostel. Life was good there actually, it was a pretty relaxed place to stay and the staff were super friendly and helpful. Not to mention the food served there was awesome, all locally sourced and organic too. And they had the cutest wee dog called Macho, who of course was the complete opposite of what his name would suggest.

      Not long after we arrived, we asked the hostel about hiring a scooter for the following day. Our time on Ometepe was limited to one afternoon and one full day so we figured this was the best way to see as much as possible, instead of tackling either of the volcano summits - both of which were strenuous, full day affairs. If we had more time, it would have been on the cards but also the Volcán Acatenango hike is going to be tough to beat. Roads on Isla Ometepe are minimal, there's essentially just one that goes the around each volcano with a join in the middle, but the quality of said roads is variable. We were talked into hiring a dirt-bike as opposed to a scooter for ease of travel and more access to the rough roads, and before we knew it Mike was out on the road having a quick lesson on how to drive a manual bike. After passing the test, (which was really just driving 100m down the road and back) and with time to spare, we hired the bike for the night as well so we could get to Punto Jesus Maria for sunset.

      Punto Jesus Maria is essentially a sandbar that at some points of the year, juts out up to 1km from the mainland. Only 7km down the road from our hostel, it was definitely worth the short trip to this popular spot. It was a calm and relaxing place to watch the sun disappear for another evening, and if you walked out far enough and looked back to the island, it gave a stunning view of both volcanoes.

      We were a bit slow getting going the following morning, a couple of weeks of crap sleeps in the heat and many hours of travelling are definitely taking their toll. Once we got going though, we managed to cover a lot of ground. We circumnavigated almost the entire island, which amounted to a good few hours of driving, partly due to a large proportion of the roads being unpaved on the Maderas side. Even though we had a dirt-bike, the suspension on our particular bike was somewhat non-existent so it was rough on the old backside and on Mike's wrists and hands.

      We made a few stops along the way, the first of which was to Ojo de Agua. This is a natural spring filled by an underground river that flows from Volcán Maderas. It's been supplemented with concrete walls, presumably to try and preserve it from collapsing. It's a good spot for a refreshingly cold swim and a bit of people watching, particularly in the form of a Tarzan swing and some interesting dismounts!

      We continued around the island and there's barely any buildings or anyone around. Aside from loads of free range animals that is. We saw many horses, pigs, cattle and chickens, all either just walking on the road or closeby. Every now and then we'd reach a small settlement of houses, or even just singular houses on their own. There did seem to be an abundance of schools on the island, given the lack of civilisation otherwise, so who knows where all these children come from! Otherwise it was just nature; trees, flowers and many, many banana plantations. The heat and the rich soil from the volcano must provide some great growing conditions.

      We stopped at local comedor just on the side of the road for lunch with no menu, no English speaking but it was surprisingly some of the best food we've had in Nicaragua. We had the "plato del dia" which is the plate/meal of the day, which is generally just a meat with rice, beans, salad and sometimes plantain. We both had chicken which literally tasted like it had come from KFC but without the dripping oils. Yum!

      We continued round the Maderas volcano, back to the join in the land between the two volcanoes. There's a nice stretch of beach here which was perfect for a fruit juice stop and a bit of respite for our backsides. We popped in for another refreshing dip at Ojo de Agua on our way back to the Concepción side and ran a few errands in the Moyogalpa town before we had to return our bike at nightfall.

      It was fun having a bit of freedom for the day with the bike, reminiscent of our time in Asia where we had one in most places we visited. We enjoyed being amongst nature and animals and although we still did a bit of travelling in a sense, it was still relaxing - well for me it was! Mike perhaps not so much, as he had to concentrate a lot on which part of the road was best to drive on as opposed to being able to look around and see the scenery.

      With this we bid farewell to our short time in Nicaragua. I enjoyed this country but much like El Salvador, I struggled to find a true sense of identity in its culture. Maybe if we had more time we could have visited more rogue places and perhaps this would have made a difference, who knows.

      Hasta la proxima, Nicaragua. Hasta pronto Costa Rica and our new travel companions, Em and Shorty!      Read more

    • Andreas NiklassonBackpacking adventures
      Day 147

      Det intressanta från Nica helt enkelt!

      April 24, 2017 in Nicaragua ⋅ ☀️ 30 °C

      Från att jag i förra inlägget precis kommit till Nicaragua och börjat fundera på vad landet hade att ge så vet jag nu lite mer! Förutom bland annat spanska studier, vulkaner, religiösa tåg, surfing och sjöar har det även blivit en kort visit på sjukhuset i Léon! Intressant! Läs allt i ett här nere!!

      Så för att börja där jag slutade så hade jag alltså precis kommit till staden Léon som är en äldre kolonial stad som dessutom blivit flyttad en gång då det gamla stället blev ödelagt av ett vulkanutbrott. Förutom att vara värd för ett stort antal kyrkor lär det vara varmaste staden jag besökt så här långt på resan med gradantalet liggande mellan 35-40 och tom ibland över 40 grader! Minst sagt svettigt. I Léon fann jag om inte mitt favorithostel så iaf det mest prisvärda hostel jag bott på så här långt! För det blygsamma priset av 5 dollar per natt fick du fräscha rum, ett kök som hade allt du behöver för matlagning med ett fräscht kylskåp, (det händer aldrig på billiga hostel!!!) gratis brygt kaffe, biljardbord men framförallt en chillyta med flera träd och stampat jordgolv och flera hängmattor att slänga sig i och läsa en god bok i skuggan av träden! Shout out till alla som planerar en trip till Léon att besöka Casa Ivana!

      Nu var det inte så att jag endast stannade inne på mitt hostel under hela min tid i Léon. Först och främst så bokade jag en tur till vulkanen Cerro Negro! Cerro Negro är framförallt känt för förutom att vara en av världens yngsta vulkaner (född typ 1850) för att vara värd för vulcanoboarding! Det innebär att man först blev åtslängd en bräda viket liknade mest en liten kälke för att sen traska upp för vulkanen med kälken på ryggen, få lite info om vulkanen från guiden innan det var dags att kasta på sig overall, handskar och skyddsglasögon för att sen åka ner från vulkanen. Jag har ingen aning om hur snabbt jag själv åkte men vet att man utan större problem kan komma upp i farter över 70 km/h. Om man inte vurpar halvvägs nere då vilket jag gjorde första gången... Men med endast lite skrapsår så gick det mkt bättre gång nummer 2 efter vi traskat hela vägen upp för vulkanen för att åka igen! Kul kul!

      Dagen efter vulcanoboardingen var det dags att låta min nuförtiden otränade kropp arbeta lite mer! Nämnligen på en 3 dagarstur till en annan vulkan vid namn Cosiguina! För att börja resan/äventyret uppför dennna vulkan var det först chickenbus (de lokala bussarna) som skulle åkas i några timmar för att nå början på hajken. Jag har åkt lokaltrafiken i Centralamerika förut men den här gången var det verkligen extremt fullt! När vi stående med kanske 5 cm att röra fötterna åt var sitt håll och både taket och bagageutrymmena ovanför sätena sprängfyllda med allt man kan tänka (även levande hönor vilket är roligt då det kallas chickenbus) sig så kände iallafall jag att nu går det inte in många fler rakblad här och än mindre fler männsikor! Trots detta envisades en strid ström av försäljare av saker från klockor till tortillas att ständigt pressa sig igenom bussen genom att kliva in genom dörren där fram och gå ut där bak och försöker kränga sina varor de oftast hade i korgar på huvudet. Själv fick man hänga in över sätena fulla med folk för att släppa förbi de envisa försäljarna.

      Väl framme vid foten av vulkanen började vår hajk uppåt. Traskandet kan med ett ord beskrivas som smältvarm. Till en början en stekande sol och grader runt 40 sträcket och en vandring i sand uppför med tungt packade ryggsäckar med bl.a 8 liter vatten gav upphov till svettningar utöver det normala. Senare på eftermiddagen fick vi iaf lite moln men att det var mer eller mindre helt vindstilla var lätt irriterande. Cirka 4 h tog vandringen upp till vårt camp där vi slängde upp tälten och gick sen upp sista biten till toppen av vulkanen som idag egentligen inte är särskilt hög med sina knappa 900 meter då den det största kända utbrottet i "modern" tid sprängde bort halva vulkanen. Idag blottas istället en enorm krater med en lagun 700 meter ner i den sovande vulkanen. På en klar dag kan man även se in till både Honduras och El Salvador men den turen hade vi inte med oss men kratern gjorde resan värt det! Efter en natt i tält under på vulkanen och en soluppgång på toppen bar det av mot en mangrove forest och en båttur där och sedan tältning på stranden innan det dagen efter bar hemmåt tillbaka till Léon.

      Tillbaka Léon började ett litet smått problem för mig begynna. Från dykningen en vecka tidigare på Utila hade jag fått ganska rejäla skavsår från simfötterna. De större skavsåren hade snällt börjat läka men ett litet ett på en av mina tår tycktes inte ha trivts i den varma och skitiga tillvaron med bristande hygien på turen till Cosiguina. Därför började min tå två dagar senare inte se så vacker ut. Vid sånna här tillfällen är det ovärderligt att ha en sjuksyster som syster. Så efter konsulterat med bl.a charmerande bilder av min fot som nu hela den började bli svullen och tån illröd fick jag order från högre ort (syster Annie med kollegor) att gå till akuten för att få antibiotika. Sjukhuset var väl lite vad man väntande sig. Bristande hygienmässigt med flackande lysrör och rum som såg ut att vara tagna från början av 50-talet. Jag behövde dock inte stanna länge där utan blev snabbt inropad till ortopedmotagningen där 2 kirurger satt precis innanför dörren i en korridor där jag på stående fot fick kort förklara vad som hänt. Därefter fick jag lyfta upp foten en aning från golvet medan kirurgen slängde ett kort getöga på foten från sin position bakom skrivbordet innan jag sen kunde hämta ut ett recept från apoteket på antibiotika för 7 dagar. Allt var gratis!

      Med facit att min fot gjorde för ont för att kunna färdas några längre sträckor (iallafall inte gående) bestämde jag mig för att plugga lite mer spanska i Léon! Hade redan sen innan bestämt mig för att jag ville studera mer så nu kändes som ett bra tillfälle. Så skrev in mig för 5 dagars lektioner på en skola och flyttade till en familj för homestay i en vecka. Förutom att plugga spanska 4 timmar om dagen så gjorde jag inte jättemycket annat under den veckan då foten ändå inte tillät det de första dagarna men desto mer anledning blev det att försöka plugga med lite diceplin! Känner att jag definitivt fick ut mycket av de 5 dagarna! Samtidigt passerade semana santa (påsken) inte helt obemärkt. Eftersom Nicaragua och speciellt Léon är väldigt katolskt så gjordes otaliga procesioner längs gatorna. Jag tog mig tiden att följa några av dem vid de folkfyllda gatorna!

      Efter ungefär 2 veckor (!!) i Léon blev det dags att förflytta sig en liten bit. Det gjorde jag till las Peñitas som är en strand precis utanför Léon. Där checkade jag in på strandhostel som låg på en liten ö där en flod skillde den från fastlandet. Pga ö-läget så innebär det att all mat och dryck måste köpas från hostelet eftersom det inte finns nånting annat.. Detta utnyttjar de självklart genom att ta hutlösa priser för maten såklart. Irriterande. Samtidigt är läget lite paradisiskt med ingenting där förutom hostelet. I och med det också lite folk med hur mycket strand som helst för dig själv om du nu vill ha det. Tiden där spenderades med ganska mycket surfing och ganska mycket volleyboll och väldigt mycket ta det lugnt tid. Dessutom så fick jag för en gångs skull utnyttja mitt tält också!

      Träffade även på en svensk kille på hostelet som har samma resväg som jag för tillfället vilket gjorde att vi gemensamt åkte till Granada! Granada är en liten vacker stad vid kanten av Central Amerikas största sjö. Där besökte vi några öar runtåkandes i en en mindre båt. Min favorit från Granada med omnejd var ändå Lago Apoyo som är en sjö lokaliserad i en kratern av en slocknad vulkan. Där paddlade vi runt i kajaker, badade i det svalkande vattnet och fick för en gångs skull uppleva ett mysigt regnskyfall vilket var en välkommen förändring i den annars stekheta ständigt soliga tillvaron! Blev även en festvisit till ett trähus någon byggt upp i djungeln utanför Granada! Kul!!

      Efter Granda bar det av mot platsen jag befinner mig på nu. Nämnligen ön Ometepe som ligger i Nicaraguas näst största sjö! Här har vi hunnit med en besvikelse till lagun, strandhäng och även en tur till en av de 2 vulkanerna som huserar här på ön. Vulkanerna reser sig mäktigt upp från det annars ganska platta landskapet. 1610 meter mäter Concepción som är den högsta av de två och det är även den vi besteg. Cirka fyra timmars traskande och ibland även halvt klättrande upp till toppen tog det. Där kunde man sedan få avnjuta en utsikt över hela Ometepe, nästan hela sjön och en mäktig krater. Eller det är rättare sagt utsikten man får gotta sig i om man går upp på en klar dag utan moln. Vi såg ungefär att vi stog mitt i ett väldigt vitt moln och kicken vi fick var inte av utsikten utan av det faktum att vi höll på att blåsa bort... MEN det är resan som är målet! Sen så fick vi en ganska fin utsikt på vägen ner då molnen börjat lätta också så helt klart värt det!

      Nu ska det bara funderas ut vart man ska ta sig härnäst. Kan säga att siktet är inställt på Costa Rica nu men nånting mer ska hinnas med i Nicaragua innan nya länder väntar i horisonten!

      Over and out från en vulkanbestigen pöjk!      Read more

      See translation
    • Heike SchwarzAmerikareise
      Day 153

      Ometepe- Charco Verde/ Punta Jesus Maria

      January 21, 2018 in Nicaragua ⋅ ⛅ 28 °C

      Unser Umzug von Santa Cruz nach Moyagalpa. Nix wie weg aus dem ungemütlichen Zimmer! Aber die Menschen hier sind nett. Ich spreche noch mit Patricia? Sie ist Babysitterin für Adrian, die Mutter ist erst 17 und arbeitet für ihre Schwester in Mi Ranchito, die auch nen Comedor haben. Die P. Erzählt mir das Tamara kaum nach ihrem Sohn sieht und sie ist 7 Tage 8 std. Für ihn da und kocht für den Großvater auf Feuerholz. Sie bekommt dafür 100 Córdoba am Tag, 3 Dollar ca. Sie hat selbst 5 Kinder, muss eine halbe Std. Hierherlaufen vom Land und ein Kind passt auf die anderen auf. Ihr Mann verdient mit Arbeit auf nem Acker nur 60 C.S am Tag, nicht immer hat er Arbeit, dann hungern sie. Ich biete ihre Gebet an und bete, dass sie nicht die Hoffnung verliert und schenke ihr etwas Essen. Sie weint, als ich für sie bete.
      Herr , wie ungerecht sind die Löhne hier!!! Die Hotel besitzer meinen sie müssten viel Tax zahlen und 100 ist der Durchschnittslohn. - Tja da ist ein sozialistisch, christliches Solidarisches Land. Es gibt wohl viel Bestechung und Verschleierung dieser Zustände.      Read more

      See translation
    • TravelerCentral and South America
      Day 149

      Omatepe

      September 30, 2009 in Nicaragua ⋅ ⛅ 29 °C

      Zo....even bijpraten.

      Na de corn islands zijn we in één dag doorgereisd naar Ometepe Island en hebben we ons genesteld in Santa Domingo bij hostel buena vista. Het zag er nog even naar uit dat we het niet gingen redden omdat er geen bus kwam....en het tevens enorm begon te regenen. Uiteindelijk kwam er toch nog een chickenbus en bereikte we de locatie in het donker. Gelukkig konden we nog wat te eten krijgen.....en daarna vielen we snel in slaap. De volgende dag hebben we eerst een strandwandeling gemaakt (wel even wennen zo´n zwart strand na de Corn Islands)...hebben we aan het water ontbeten....en hebben we een motor gehuurd om het eiland te gaan verkennen en om geld te halen in de hoofdstad. Begin van de middag kwamen we aan in de hoofdstad en bleek dat het niet mogelijk was om geld te pinnen bij de enige automaat van het eiland. We hebben ons nood potje dollars moeten aanbreken en hebben, mede door het aanhoudende slechter wordende weer, drie dagen later het eiland weer verlaten. Vervolgens hebben we een tussenstop gehouden in Rivas om daarvandaan de volgende dag te kunnen vertrekken naar Costa Rica.

      In totaal zijn we ruim twee maanden in Nicaragua geweest...een prachtland!!      Read more

      See translation
    • TravelerZentralamerika
      Day 39

      Ometepe

      April 21, 2018 in Nicaragua ⋅ ☁️ 14 °C

      Fa liberia siwer diräkt uf d’insla ometepe in nicaragua gangu. Der Reisewäg isch rächt abenteuerlich gsi und der unnerschied fa costa rica zu nicaragua hei wier scho na der grenza gmerkt: di taxifahrer wärbund rächt agressiv fer chundschaft und wellund di gäscht fer en ‚güete pris‘ zum hotel fahru will anschinund an dem tag kei busse fahrund. Mit äxtra schlächtum spanisch gmixt mit englisch, gäbe wier a nix z‘verstah und löife witer zum bus wa öi scho grad abfahrt. Na dume 2. bus und era extrem langsamu fähre mit üsblick ufu grescht vulkan fa nicaragua, siwer ufer vulkaninsla acho: es flotts ässu, en wunderschöne sunnuunnergang und es bier mim alonso, ischum fahrer und wier hei isch scho wohl gfühlt z‘nicaragua. Am negstu tag hei wer en quad gmietut und si uf entdeckigstour gangu. Je witter wier fam dorf si ewäg gfahru umso urchiger is cho: d‘männer hend z‘veh zum wasser gitribu und d‘frowwe hend im wasser zgwand gwäschu und ufer strass hed mu immer glüegt ob nid en hänna oder es jungs schwingi vor zfahrziig löift.Read more

      See translation
    • Nicaragua
      Day 14

      Granada

      February 13, 2019 in Nicaragua ⋅ ☀️ 26 °C

      Today we head back to mainland. We are traveling to Granada to meet back with Basia in Marc for our last day in Nicaragua. We get up with the sunrise and pick our bags. Lucie has a continental breakfast set for us. We say our goodbyes and take a transport with our driver Eddie to Moyogalpa. It is a different port than the one we came in. It is a shorter trip and smoother as the wind is very calm today. The price for the ferry is extremely cheap, it costs only $1.50.

      In San Jorge, Pedro is expecting us for the drive to Granada. He brings us to his 1990 or older Toyota Tercel. It looks like it had quite the lifetime. We put our bags in the trunk and the driver needs to give it 5 tries before it stays closed. As we drive, from time to time the driver has to stop and close the trunk as it keeps poping back up.

      Halfway to our destination my neighbour texts me to tell me that firemen have stopped at our house for carbon monoxide. I start to question why. I verify our alarm system and notice that an alert was created by the carbon monoxide detector. Our furnace was blocked as the exhaust pipes were covered in snow. We had just cleared that area before leaving on vacation... Thank you to the firemen and our great neighbours who took care of this situation.

      Once arrived in Granada we check-in at our Hotel. It's a very nice villa with a lovely interior garden. Our host Ester gives us the tour and asks if her place will be okay. In my mind I'm thinking this place is so great, I could stay here for a very long time. We will have a great time here.

      After getting a map from Ester with some interesting places to visit or eat, we pick a spot for lunch and head over. It's a nice place that a Canadian couple owns. After a couple beers and food in our belly we start to walk back. Ben wants some ice cream so we use Google maps to find a place. Grenada lives on tourism and with the current lull there are many places that have closed. It took us three attempts to finally find one that was still in business. Ben is pretty happy.

      It is really hot on the streets so we decide to head back to the Hotel and chill in the pool and the hammacks with beer and rum. In late afternoon we meet up with Basia and Marc who are at the hotel just beside ours. We have a couple drinks with them and catch up on what we've done in the last 4 days.

      We then pick a place for supper and enjoy a king size burger that I could have easily only eaten half. Once done we have a night cap and swim before heading to bed.      Read more

    You might also know this place by the following names:

    Moyogalpa

    Join us:

    FindPenguins for iOSFindPenguins for Android

    • 2024© FindPenguins
    • Home
    • About us
    • Blog
    • Group Tracking
    • Press
    • Terms
    • Privacy Policy & Cookies
    • Support
    • Legal notice
    • English