El Alambique Beach

Vi vaknade upp efter första natten i Karibien. Härligt! Det blev den känslan som vi hoppats på. Nystart på resan. Alltså en resa i resan. Där USA fick ett tydligt avslut och nu började en sista vecka med mer relaxad tillvaro. Inga måsten eller tider att passa.

Jag skuttade över gatan till en Wahlgrens 24/7 för att köpa det mest nödvändiga till frukost. Med planen att efter frukost åka till en större supermarket och "storhandla".
Förvånad över de höga priserna tänkte jag att det berodde på att det var ett mindre snabbköp och så är det ju hemma också om man småhandlare på ex. En bensinmack så kostar det ju därefter.

Nu befinner vi oss på Pueblo supermarket. Jag hade noga kollat ut priserna på kaffe m.m för att kunna jämföra mot frukostinköpet. Men, vänta, vad i h--vet-? Priserna var skyhöga, och det var på all mat. Betydligt högre än i USA där vi nyligen kom ifrån. Vi blev såklart chockade då vi kollat inför resan och prisindex skulle vara betydligt lägre i Puerto Rico än i USA. Men det var ju bara att hacka i sig och köpa det mest nödvändiga. Vi inser senare att just mat är det som är svindyrt på ön. Allt måste importeras via USA där det kommer med en ankommande färja då det är amerikanskt territorie, väldigt likt en kolonisering så får de inte fritt handla av andra länder utan måste gå via USA för allt.

Eftermiddagen spenderades precis nedanför vårt hotell på stranden. Vilken lyx att bara åka hissen ner nio våningar sen gå igenom en snurrgrind för att vara på en bred vacker strand. Snurrgrinden var dock ett utmanande moment då det var enda vägen in och ut från området som krävde en tagg för att komma igenom. Barnvagnen gick inte igenom uppfällde så blev lite av projekt med skicka tagg fram och tillbaka och fälla ihop och fälla upp vagnen vid varje passage. Men ett I-landsproblem i det stora hela skulle jag vilja påstå.

Kändes verkligen som vi utnyttjade vår lägenhets faciliteter med köket nu när vi lagade både lunch och middag i vårt kök för första gången på resan, bortsett från lite nudeltillagning på roadtrippen. Alla nöjda och glada att få äta precis det vi vill och en förstklassig kock, om jag får säga det själv. Ingen dress code på hemma restaurangen heller så i bästa fall lagades mat i underkläder eller badkläder om inte de också åkt av. Den nakna-kocken fick bra betyg av de ätande gästerna.

Efter solnedgången satte Louise sig på balkongen för att skriva ett dagboksinlägg till ljudet av vågornas skvalpande. Jag tog en kvällspromenad längs stranden med båda kidsen och avslutade på lekplatsen som Junie älskade att gunga på.Read more