Ko Phi Phi Lee

Efter Ao Nang åkte vi hela gänget, inklusive Jitin och Vega, en tretimmarsfärja till Koh Phi Phi Don. Där hade vi bokat tre nätter på ett hotell på den södra stranden, nästan längst västerut, så en bit ifrån det värsta turistområdet. Jag (Jojo) var på Koh Phi Phi med familjen för 11 år sedan, så jag hade en aning om att ön skulle vara överexploaterad (det var den redan då, men inte i denna storlek), men Joel fick sig en liten chock när han kom dit. Han beskriver det som om att han nästan grät när han såg hur denna ö, som är fantastiskt vacker, totalt har byggts sönder. Det finns säkert mer avlägsna delar av ön som är mycket bättre, men tyvärr kom vi aldrig dit eftersom vädret var ganska dåligt under våra dagar där och vi ville inte stanna längre. Det första som möter en när man går i land är ett McDonalds och ett Burger King, det andra är en massiv avloppslukt, pga ett underdimensionerat avloppssystem, som ligger som en tung matta över de allra centralaste delarna. Tack och lov låg som sagt vårt hotell en bit iväg, så borta hos oss var det lugnt och ganska mysigt och utan lukt. Vädret var som sagt dåligt, och i kombination av att Joel och jag var lite krassliga, samt att Jitin och Vega var upptagna med att ta dykcert, så hängde jag och Joel ganska mycket kring vår bungalow som låg vackert precis vid stranden. Vi satt på vår urmysiga veranda och tog en sundowner nästan varje kväll under tiden där, riktigt najs!

Vi hann dock med en dyktur (vi hängde på Jitin och Vega under två av deras dyk i utbildningen), men tyvärr var sikten snordålig. Monsunen är 1-2 månader sen i år, vilket gjorde att den precis höll på att sluta där i början av december, istället för början av november. Det är ju alltid kul att dyka, men vid ett tillfälle tappade vi bort andra halvan av vår dykgrupp pga att sikten inte var mer än 3-4 meter. Trist!

En av dagarna småregnade det hela dagen, så då gick Joel och jag på en tur genom sandsnorpen som går mellan bergdelarna av ön. Vi åt billig fried rice och good fruktsmoothie innan vi tog oss upp på de två utsiktsplatserna där man har utsikt över delar av ön. Jag var där för 11 år sen, och det var både sig likt och helt annorlunda. Man hade byggt upp en massa "instagramvänliga" strukturer att posera med. Vi tycker sånt är helt värdekasst, och bara förstör utsikten. Tack och lov var det så mest på utsiktspunkt 1, lite högre upp ligger utsiktspunkt 2, den var mer naturlig, bara med utsiktsdäck uppbyggda, samt ett litet café.

Efter att Jitin och Vega hade åkt vidare åt ett annat håll, stannade vi kvar en natt till. Joel ville gärna åka på båttur och se kända Maya Beach (känd från filmen The Beach med Leonardo DiCaprio) så vi gjorde det, jag var där med familjen för 11 år sen. Kul grej är att han som skrev boken The Beach, som var grunden för filmen, fick inspiration till den när han var i El Nido i Filippinerna, där ju vi varit. Så det var kul att nu också åka dit där man spelade in vissa scener.
Hur som helst. Stranden har varit helt avstängd för turister i typ 5 år för att låta den återhämta sig från överturism, och det är först för några månader sen som man fick börja åka dit, dock får man inte bada.
I början av båtturen trodde vi att vädret skulle vara bra, men när vi satt i båten påväg till Koh Phi Phi Lee där Maya Beach ligger, började det öööööösregna. Vi landsteg ändå på ön, där man är tvungen att gå på en trägång från andra sidan av ön, över till själva stranden, och tog oss dit. Folk stod och tryckte under taket på typ toaletter och andra småhus på vägen till stranden, men vi tänkte att vi ändå är så blöta, och har badkläder på oss, så det är bara att knata på. Så trots ösregnet hade vi nog tur, för eftersom det regnade var vi i princip ensamma på stranden, andra stod och sökte regnskydd! Maya beach är verkligen mäktig, höga berg som omsluter stranden på båda sidor, och så den relativt lilla öppningen in. Häftigt! Mot slutet av timmen där sprack det upp, och vi fick se det även i solljus.
Sista stoppet för dagen var att snorkla efter solnedgången, där man ser "självlysande" plankton under vattenytan. Sjukt coolt att titta på! Bäst effekt fick man om man sprattlade med armar och ben framför sig i vattnet, då såg det ut som glittrande damm typ!

Dagen efter for vi ifrån Koh Phi Phi, med speedboat till en annan plats jag varit på förr - Koh Lipe!Read more