Satellite
  • Day87

    Öst till väst och lite där imellan

    February 23, 2017 in Mexico ⋅ ☀️ 21 °C

    Yes! on it again! Efter några dagar med kanske den största beslutsångest så långt, försvunna och glömda saker och alldeles för mycket bussåkande är det åter dags att skriva en hög rader! Con mucho gusto!

    Så från att äntligen fått komma bort från den värsta turismen som var största ämnet i mitt förra inlägg till värmeböljan i Valladolid så kastade jag mig dagen efter tillbaka till extremturismen... Men är det ett av världens 7 underverk så är det! Chichen itza var enligt mig absolut inte den bästa mayastaden jag upplevt utan ligger ganska långt ner på listan. Men största pyramiden var trots allt mäktig men med drivor av turister och högvis av folk som vill sälja dig precis samma sak som den du gick förbi för 2 sekunder sedan tar iallafall ifrån mig mycket av wowkänslan. Dessutom var det stekhett med alldeles för lite skugga. Ska dock tillägga att trots min lilla sågning så var det helt klart en värd upplevelse. Platsen var trots allt häftig!

    Efter en kortare vistelse i Valladolid inkluderat med Chichen itza tog jag utan att veta om det antagligen den långsammaste bussen möjligt till Merida (resan på 2,5h tog istället 4h). Ännu roligare blev det när jag hittar ett bra hostel att checka in på i Merida och öppnar väskan för att visa upp passet och inser att det ligger tryggt och säkert kvar 2,5 - 4 timmars bussresa bort inlåst med mitt eget lås på mitt förra hostel i Valladolid... Snällt nog av hostelet fick jag checka in ändå och efter en halvtimmes irriterat förbannande över mig själv så kom jag till insikt med att det kunde varit mycket värre. Så bestämde mig efter att skrivit till hostelet i Valladolid att låta passet vara där tills jag kände mig klar med staden Merida.

    Merida blev dessutom min absoluta favoritstad så här långt! Första kvällen bjöds på utekväll med 2 locals som jag träffade med bland annat en sjukt bra jazzkonsert med en galen harpaspelare som "huvudattraktion"! Det var egentligen just det som gjorde att jag blev lite kär i den här staden. Att i en princip varje dag var en folkfest på ett eller annat sätt. Gick du ner till huvudtorget en kväll så var du näst intill säker på att det var något som hände där, och om inte där så nånannanstans. Det var allt från konserter till dans för allmänheten och uppvisningar av såväl militären som clownshower! Söndagskvällen var fantastisk då de stängde av alla gator runt torget smällde upp en stor scen på en gata med dansplats framför och på andra sidan fullt av streetfood! I mitten av torget bytte olika uppträdanden av varandra och själv gick jag bara runt och myste i allt som hände. Kul kul!

    Hela provinsen Yucatan är som en ost med alldeles för många hål i som förutom osthål också kallas cenotes. Osthål är den mer använda beteckningen. Så i Merida tog jag chansen att ta en tur runt några av de närmaste osthålen här. I en liten by en bit utanför Merida hyrde jag en taxi som där bestod av en flakmoppe att ta mig runt till 3 olika osthål. Den första var definitivt den bästa. På en usel skramlig väg på en flakmoppe låg den ungefär 30 min ut i skogen. Där låg mitt i ingenstans ett litet hostel med ett vackert osthål som var mer eller mindre en stängd grotta. Genom att rikta in solljuset med speglar och några få strålkastare kunde man simma runt i det kristallklara och svalkande vattnet inne i grottan med snorkel och se de stora stalaktiterna och några få fiskar samtidigt som jag var ensam i vattnet! Mycket härligt! De andra 2 osthålen var enligt mig inte lika mäktiga med mer folk men fortfarande värda sina besök!
    Obs! Det kan diskuteras om beteckningen osthål används mer än cenote.

    Efter 4 härliga dagar i Merida kände jag mig mer eller mindre tvungen att hämta upp mitt pass i Valladolid och gjorde mig mer säker på att ta en snabbare buss tillbaka den här gången. Väl efter upphämtat pass i Valladolid så kom beslutsångesten... Skulle jag stanna en natt till i Valladolid, åka tillbaka till Merida och stanna där eller åka direkt från Merida till Palenque som var 9 timmar bort.. Efter lite av och till blev direktbuss till Merida och senare på kvällen nattbuss till Palenque beslutet. Men efter att ha blivit kär i staden Merida så är jag fortfarande lite irriterad över att jag inte spenderade lite mer tid där.. Men men Palenque hade en del att erbjuda också!

    Palenque är precis som Valladolid och Merida äckligt varmt vid tillfällen. Trots att det är vinter så ligger gradantalet runt 35 på dagen och i en gassande sol är det nästintill outhärdligt ibland. Duscha känns också lite som bortkastad tid då ansträngningen av att torka sig ofta innebär att du är lika svettig som innan.

    I Palenque så förutom att träffa en massa roligt folk drog jag till 2 olika vattenfall! Det ena bättre än det andra. Förutom att imponeras av de vackra fallen och grönblå vattnet simmade jag och en till ungefär en timme upp längs floden. Skiftandes mellan att simma i polerna mellan de små fallen till att klättra upp för dem ensamna i inget annat än djungel runt oss. Otroligt härligt i det lagom svalkande vattnet! Längre ner längs fallen gick det att åka kana ner längs en klippa på en tillplattad 2-liters colaflaska, simma in till en grotta och duscha under vattenfallen. Antagligen den bästa platsen med vatten jag besökt så här långt! Förutom vattenfall besöktes även Palenque ruinas som absolut var värde sin tid och så vidare men känner också att min fascination av att titta på gamla stenar efter att ha gjort det en hel del på min resa så här långt börjat svalna lite.

    Efter Palenque var det dags för nästa nattresa med buss på 9 timmar till San Cristobal de las casas! Kan säga att jag verkligen har svårt att bestämma mig om det är värt att ta nattbussar eller inte. Tar du bussen på dagen förlorar du mer eller mindre en dag men på andra sidan tar inte mycket sovning plats på nattbussen heller vilket leder till att jag dimper direkt i säng efter bussturen... Svårt! Faktum att bussarna inte heller kan ha nått mellanting mellan att sitta och frysa i långbyxor och tjocktröja eller ha det så varmt så du smälter fast i sätet gör det inte roligare heller. De längrebussturerna har dock nästan alltid det på fryssidan så när du kliver av fullt påklädd med allt du har möts du av en värmechock utanför. Dock inte den här gången! Istället för att vanligtvisbehöva kasta av mig alla kläderna direkt på busstationen (nej inte riktigt alla) så möttes jag av riktigt kylig luft på kanske 5-7 grader och gå huttrande tidig morgon för att hitta ett hostel. San Cristobal ligger nämnligen på cirka 2200 meters höjd! Lite roligt att jämföra med Sveriges högsta berg, Kebnekaise som är 2100 meter och San Cristobal är ändå en relativt stor stad! Kylan innebär både lite positiva och negativa saker. För det första så tappade jag min sovsäck i Palenque nånstans och tydligen har jag tappat bort en av mina 2 tjocktröjor någonannanstans så kvällarna är rätt kyliga utan rätt utrustning här. Det positiva är att jag svettas väldigt lite och känner mig därför oerhört fräsch typ hela tiden vilket inte här inträffat på väldigt länge! Fräscht helt enkelt!

    Hittills i San cristobal har jag hunnit med en gratis guidad tur runt staden innehållande gratisprov av inhemsk mat och dryck (gratis är ALLTID gott). Även en tur till en vacker kanjon med båt där jag förutom att kunna beundra de kilometerhöga klipporna längs bägge sidorna från floden fick äntligen se mina första krokodiler! Fett!!

    Nu ska jag snart bestämma mig för var jag ska göra här näst också. Beslutsångesten är dock inte lika stor den här gången. Kan även meddela att jag snart har varit iväg i 3 månaders tid! Detta innebär också att jag kan ge ett mer säkert svar på när jag tänker komma hem!! Nämnligen att jag vet inte.. Eller rättare sagt inte än iallafall.

    Så där har ni det! Känns som det blev ett väldigt långt inlägg den här gången men sen var det också länge sen jag skrev. Nästa gång kanske det inte tar lika lång tid! Vem vet?

    Over and out från ett kyligt San Cristobal!
    Read more