Edinburg

Sovmorgon och när vi vaknade var det strålande sol.

Nära vår ’parkeringsplats’ i Edinburgs hamn ligger Brittania, f.d Queen Elisabeth’s skepp som användes vid statsbesök. Numera är det museum.

Innan vi tilläts gå i land var det face-to-face immigration control. Vi visade vårt pass för en myndighetsperson som kollade att fotot i passet verkligen föreställde mig. När det var klart fick vi en lapp där det stod att vi var välkomna in i landet.

Vi tog sedan rygg på Inkan, vår reseledare, och tog spårvagnen in till centrum. Edinburg är i hög grad kuperat! Promenaden tog oss till parlamentsbyggnaden som är mycket modern och ljus. Det är fritt att komma in där förutsatt att man passerar den rigorösa säkerhetskontrollen som var snäppet värre än den på Arlanda.

När vi hade sett oss mätta där lämnade vi gruppen och tog en enkel lunch innan vi sakta tog oss hem till båten igen.

På kvällen väntade dagens clou, troligen även resans clou. Vi hade bokat in att bevista ’Edinburgh Military Tattoo’.

Military Tattoo hålls under tre veckor i augusti. Det är föreställning varje dag oavsett väder så vi var lyckosamma med uppehåll och rätt bra temperatur, 16 grader. Jag var ordentligt påpälsad med tre koftor varav det yttersta lagret var ett lån av H. Ovanpå det en trenchcoat. Två sjalar samt fodrade handskar fullbordade outfit’en. Det blåste så trots alla lager kläder så var vi frusna när det var klart.

Edinburgh Military Tatto’t har funnits sedan 1950 och utvidgats sedan dess. Ursprunget är att 30 minuter innan grindarna till regementena stängdes så spelades det på säckpipa (som har god räckvidd) så att alla militära personer kunde avsluta sin barrunda och bege sig hemåt.

Det var en fantastisk föreställning! Själva ’scenen’ var stor som en hockeyrink och det fanns läktare på tre av sidorna. Vi hade premiumbiljetter och satt på kortsidan rätt högt upp och hade bra överblick. Det fanns ingen död punkt under föreställningen. Till största delen olika militära grupper omväxlande med lite mer världsliga grupper av sångare och dansare.

Givetvis en massa säckpipeblåsare i olika tartaner (skotskrutigt mönster) och de marscherade i olika formationer. Säckpipa är riktigt njutbart när det är många samtidigt.

Upplevelsen kan möjligtvis jämföras med när jag på 60-talet såg ’Holiday on Ice’ i Malmö. En stor massa vars koreografi då gjorde ett stort intryck på mig. Så här i efterhand konstaterar jag att kvällens föreställning vida överträffar isåkandet.

En lång kväll då vi var i säng först efter midnatt.Read more