Vingård

Nu var det dags för vår andra och sista utflykt. En kort bussresa tog oss till en högt belägen vingård.

Här hälsades vi välkomna av Maria som äger vingården tillsammans med sin man. Maria var född och uppvuxen på gården men under militärdiktaturen övertogs den av militären. Sådana här egendomar fungerade ofta som interneringsläger och underhölls knappast. Efter nejlikerevolutionen 1974 kunde gården så småningom köpas tillbaka av Marias familj och de påbörjade ett mödosamt renoveringsarbete.

Vi togs emot i den stora ladan med ett glas vin och Maria berättade sitt livs historia. Sedan var det lunchdags i en stor lokal som hade tak och var öppen mot landskapet. Rustik mat och dito vin.

Därefter släpptes vi fria att utforska lokalerna. Huset har flera hotellrum och många sällskapsrum. Alla var inredda med ett överflöd av av prydnadssaker och stora möbler. De har gjort ett fantastiskt arbete med huset.

Tillbaka i ladan var det dags för portvin och vi provade två olika. Den resterande tiden satt vi i skuggan av en silverlind och småpratade. Det var den varmaste dagen hittills.

Tillbaka till båten för vila innan det var dags för kaptenens middag. Kaptenen har varit rätt osynlig under resan men nu pratade han och skålade med oss.

Vi fick inte bestämma vad vi ville äta utan det var en fast meny. Vi gillar mycket bättre när vi får välja själva.Okumaya devam et