Weeki Wachee Hills

Att skriva reseblogg med två små barn har visat sig vara svårare än vi trott. Dels för att vi vill spendera så mycket tid som vi kan tillsammans som familj och dels att vi däckar kl 21 allihopa efter en full dag med resa och upplevelser. Detta hade vi dock inte kommit fram till när vi vaknade upp i ett soligt Naples. Gårdagens badkläder var fortfarnde fuktiga när jag och Junie svirade om efter frukost för ett dopp och lek i vattnet innan Check-out. Yes, detta är semester! Minnet av slaskiga overaller, gråvita skyar och leriga vagnspår i hallen smulades sönder och hamnade i periferin när solen värmde upp våra vintervita kroppar denna morgon. Frukosten var som vi mindes från våra tidigare USA-resor, kolhderatsfylld och inplastad i engångsförpackningar. Våffeljärnet och brödrosten är obligatoriska inslag vid en frukost på ett amerikanskt Inn och har man tur finns det en "healthy corner" med banan eller äpple.

När vi var inpackade alla i bilen var första stoppet bara över gatan (amerikansk mått mätt). Eftersom vi hade en lång resa framför oss var prio ett att göra det så bekvämt som möjligt för alla i bilen. Vi gick in på Wallmart och köpte solskydd till bilrutorna och babyskyddet, filt till Junie och lite minimorötter. För en stund tappade Ian och jag bort resten av familjen i den gigantiska affären. Lättade över att ha hittat varandra igen utan att behöva be personalen om ett pinsamt meddelande i högtalarna gick vi ut och påbörjade resan.

Naples Botanical Garden en vacker oas med växter från hela världen blev den första riktiga utflykten på resan. Vi började med lunch på deras café som bestod av sötpotatistostadas och BLT-macka. Ian och Junie charmade övriga gäster och flera kom fram och pratade med barnen och berömde vår fina familj. Ovant för oss svenskar men väldigt trevligt och deras ord värmde i hjärtat. Solen i ryggen när vi utforskade trädgården och tittade på en alligator som i lugnan ro simmade i vattendraget bredvid stigen. 28 C och livet var på topp!                                            

Framme i Weeki Wachee köpte vi asiatisk take-away till hotellet. Rummet var ingen höjdare och påminde om ett motellrum i amerikanska filmer. Här skulle vi bara sova så det gjorde inget att standarden var lite sliskig.

Tidig morgon vaknade vi och med en frukost som påminde om tidigare dagar i magen åkte vi till en statligt ägd nöjespark i staden. Speciellt för denna är en sjöljungfrushow som enligt dem själva åtminstone är världskänd. Denna show utspelades sig under vattnet i den strömrika sjön och har under sina 75år haft många kända besökare som bland annat Elvis.

När vi kom till parken var vi osäkra på om den ens var öppen då vi såg ut att vara de enda besökarna. Till vår lättad kunde vi betala inträde och gå in. Vädret hade helt slagit om och vi fick ta på oss både tjocktröjor och jackor. Vi började småfrusna med att titta i butiken där vi köpte tröjor till barnen, en snutte till Ian (den vi haft med oss hade redan försvunnit) samt en sjöljungfrumugg till vår kompis Alexandra hemma i Sverige. Man kan väl säga att det var sjöljungfrutema i parkens alla hörn. Vi tog en båttur på floden och fick mycket information om naturen runtomkring oss av en skämtsam guide. Det blev även ett möte med orm och sköldpadda innan det blev dags för showen.

Det var minst sagt imponerande att skådespelarna kunde vara 15 minuter under vattnet, agera, dansa och mima till rösterna i högtalarna med endast en syreslang som de diskret tog upp då och då. Junie blev rädd för Ursula som tittade ut genom ett hål i salongen och skrek med full hals när Ariel och henns prins blöta dansade in framför oss. Häftigt och ett kul stopp!

Besök på en riktig amerikansk diner var på vår "att-göra-lista". Ni vet en sådan med bås, pannkakor dränkta i marple syrup och en käck servitris med förkläde runt midjan som säger "coming right up" när man gjort en riktig fettdrypande beställning? En sådan snubbade vi in på när vi med hjälp av Google sökte från bilen på en restaurang längs motorvägen. Grandma´s Country Cookin´hette dinern som var precis så charmig som vi hoppats på. Junie åt pannkakor med ketchup, något som den gamla servitrisen aldrig sett (och hon hade sett många konstiga matkombinationer i sina dagar). Hon påminde för övrigt läskigt mycket om ödlan i filmen Sing. Ian sov största delen av tiden i sitt babyskydd vilket gav oss en ovanligt lång matro.

Tankade på energi fortsatte vi resan till Pensacola Beach som tog oss hela sex timmar utöver ett besök på en mexikansk restaurang.Read more