Moalboal

Bussturen till Moalboal i södra delarna av ön Cebu tog ca 5-6 timmar, väldigt mycket längre än kartan visade, eftersom vi, framför allt de sista milen av resan stannade i princip var hundrade meter och släppte av och på folk. Målet med denna korta 1,5-dagarstur var att besöka Kawasan Falls som ska vara ett av de vackraste vattenfallen i Filippinerna. Dessvärre upptäckte vi när vi kom dit att enda sättet att besöka vattenfallet just nu var om man gjorde en så kallad canyoneering. Det är att man klär i sig hjälm och flytväst och kanar/badar/hoppar sig ner för fallen ner till botten. Det var inte riktigt vad vi ville göra, eller hade möjlighet till, så vi fick besviket nöja oss med att titta på nedersta delen av forsen, fortfarande vackert, men förstås inte vad vi kommit för. Det var lite surt, för de skyllde på att vägen/något hus (?) var förstört efter tyfonen, men vägen upp till nedersta fallet var oskatt, folk som hade gjort canyoneering tog den vägen ner från nedersta fallet. Vi frågade om vi inte bara kunde få gå upp och kika, men det tog tvärstopp.
Lite bittra försökte vi istället ta oss ner till stranden. Lång historia kort var det inte heller så enkelt. Vi åkte de 4 km från stan mot stranden. Blev stannade vid ett partytält med 5 män, en km innan vi var framme, och där visade det sig att vi behövde ett "pass slip" för att få åka vidare. Detta kunde man bara få på turistbyrån tillbaka inne i stan. Vi åkte tillbaka och tog oss dit. Processen för att få en pass slip var bisarr. Först skrev vi våra namn på ett papper hos 5 nya män på utsidan av turistbyrån. Sen tog vi med den papperslappen in, där en kvinna skrev av namnen på en ny lapp. Därefter tog vi med oss den nya lappen en meter till höger där en annan kvinna skrev ett kvitto och tog betalt. Sen skulle vi ta med papperslappen med våra namn, samt kvittot, tillbaka till de första 5 männen, vi gav honom lappen och han stämplade en stämpel, och sen fick vi åka vidare.

Väl framme vid stranden försökte ytterligare en person ta betalt igen, nu bara för att få gå ner på stranden. Men då ledsnade vi och letade oss istället fram till någon Resort som låg längs stranden, köpte varsin snordyr (i filippinska mått mätt) öl, och fick sen gratis gå ner till stranden. Trots att det kostade oss mer kändes det lite som om att vi vann, haha!

Som jag skrev på instagram, vi har inget emot att betala avgifter om de faktiskt används till att fixa vägarna och ta hand om stränderna, men vägen var kass och stranden full av skräp. Vi köpte istället lite grejs och dryck från de lokala försäljarna för att gynna dem så istället.

Vi åt middag den eftermiddagen/kvällen på en svenskägd bar, Three Crowns, som bland annat serverade pytt i panna, köttbullar med mos och lite andra svenska rätter. Vi träffade dock inte ägaren eftersom vi var lite tidiga, bartendern sa att stället brukade vara riktigt livat runt 20 på kvällen, men vid den tiden var vi nästan o säng redan, eftersom vi skulle ta bussen tillbaka till Cebu kl 4 på morgonen dagen efter. Denna resa tillbaka till Cebu City gick i alla fall hur som helst smidigt eftersom det var mitt i natten, dvs nästan inga stopp innan Cebu City, och vi ankom i god tid innan vår flight till Puerto Princesa på ön Palawan senare samma förmiddag.
Justja! Vi hann få ett favorithak i Moalboal dit vi gick båda kvällarna där. Det var en beer garden där större delen av serveringen var på en plattform byggd av bambu, och hette Tambayan sa Baybayon. Vi åt bland annat helt magiska små grillspett där. Mums!

Turen till Moalboal var kanske den mest "misslyckade" delen av vår resa hittills, vilket visar hur ofattbart smidigt allt gått hittills, och hur bra vi har haft det. Peppar peppar ta i trä så var detta den enda gången det inte blev som vi tänkt oss...Read more