Luang Prabang

Alltså var ska jag börja. Vi ÄLSKAR Laos sammanfattar vår känsla hittills. Människorna, maten, naturen, byarna.. Alltså wow!
Redan så fort vi lämnade gränspoliserna i Vietnam, och stötte på gränspoliserna i Laos kände vi skillnaden. De vietnamesiska var långsamma, otrevliga och kunde inte ett ord engelska. De laoitiska var trevliga, skojade med oss, var effektiva och jättebra på engelska. Om inte den laoitiska ambassaden redan hade gett oss ett otroligt gott första intryck, så gjorde gränspoliserna nu verkligen det.
En positiv sista erfarenhet i Vietnam var dock att vi, till Joels stora lättnad, blev av med våra sista vietnamesiska dong vid gränsen då en gullig vietnamesisk tjej stod vid gränsen och växlade dong mot laoitiska kip till en jättebra växlingskurs! Nöjda!
Vi hade fortsatt långt kvar på det som visade sig bli en 28 timmars bussresa (istället för 24 timmar), men resan var otroligt vacker. Naturen oförstörd och vild på ett sätt vi inte sett förut, husen, även i vad som verkade vara väldigt fattiga byar, var omhändertagna med stor omsorg, och dessutom till stor del byggda i trä vilket gör dem både vackrare och hållbarare.
Vid lunch stannade vi i en liten by där vi fick köpa ett laoitiskt simkort med fri data för lite och ingenting. Vi var också galet kaffesugna, och gav oss ut på kaffejakt, vilket visade sig vara svårt. Efter ett tag hittade vi dock en gullig fransktalande laoitisk farbror som bjöd in oss på kaffe. Han ville absolut inte ha något betalt, och gav oss istället en jätterabatt när vi sen köpte ett paket snabbkaffepåsar från hans affär (tror vi betalade typ 10 sek för 20 st koppar).
De sista 80 kilometerna var det som försenade oss mest, det tog 5 timmar!! Vägen sista biten ner till Luang Prabang var stundtals kass, där fick bussen krypa fram. Det kunde vara jättefin och slät väg i flera kilometer, och så i nästa kurva var groparna i vägen så djupa att bussen lutade läskigt åt ena hållet när vi körde igen dem. En gång fastnade vi, så då fick busspersonalen hoppa ur och lägga ett stort stenblock (som de hade i bagageutrymmet, antagligen just för det här syftet) under ena hjulet för att få upp oss.

Vi kom fram sent, vid 22, vi checkade snabbt in och gick för att äta (vi hade kört en 48 timmars fasta för enkelhetens skull, så vi var hungriga!) så vi tog första bästa ställe längre ner på gatan, vilket visade sig var en högljudd bar där ett band med en falsksjungande sångerska höll låda. Utomhus på uteserveringen var i alla fall volymen hanterbar.. :) Maten var väl sådär..

Det slutade med att vi stannade i 6 nätter i Luang Prabang, för vi tyckte så mycket om det. Staden är mer som en liten by där husen är byggda i en blandning av kolonial och traditionell laoitisk stil, fantastiskt gulligt! Husen var pittoreskt dekorerade, med handgjorda skyltar, enorma rosenbuskar på sina ställen, fönsterluckor målade i glada färger och generellt fantastiskt väl omhändertagna. Runt om i byn fanns totalt 33 buddhistiska tempel utspridda, vilket gör Luang Prabang till en av de tempeltätaste byarna/städerna i landet. Det märktes tydligt framför allt på eftermiddagarna, då alla tempel samtidigt började låta - unga munkar (barn, kanske 10-13-åringar) slog rytmiskt på enorma trummor. Mäktigt!!

Längs floden fanns många fina restauranger, endel väldigt klassiskt laoitiska (eller sydostasiatiska generellt egentligen), med lysrörsbelysning, och låga plastbord och stolar, och endel mer turist-åtvända, med dämpad belysning och stämningsfull inredning. Alla hade dock gemensamt att utsikten över Mekongfloden, framför allt i solnedgången, var magisk, och att personalen trevlig och tillmötesgående. Maten i Laos har också varit dödsgod, framför allt första middagen på ett något dyrare ställe var otrolig. Det bästa är att det ofta är mängder av färska grönsaker till maten man beställer, sallad, koriander, gurka, tomat etc, något vi varit lite svältfödda på hittills!

Vi både tog det lugnt och utforskade under dagarna vi var där. Vi hyrde moppe och besökte bland annat två kända vattenfall, Kuang Si och Tat Sae. Båda fantastiskt vackra, med vatten som böljde fram rätt ur grönskan, precis som i Plitvice i Kroatien för er som varit där. Plitvice är dock mycket mycket större, och är mer grönt, vill Joel flika in.

En höjdpunkt var båtresan på Mekongfloden som vi gjorde andra dagen. Vi betalade säkert lite mer än man bkrde, men fick en privat båt med en kapten/guide som verkligen ville se till att vi hade det trevligt. Vi besökte en by känd för sin riswhiskey och sin produktion av handgjorda vackra tyger, ett tempel i ett berg, och det bästa av allt - vi fick av en slump se elefanter!! Det finns ett fåtal sanctuaries i området. Vi beslöt oss för att inte åka dit, eftersom de flesta verkar erbjuda att rida på elefanterna, och interagera med dem på olika sätt, vilket är ett tecken på att det inte är ett bra ställe. Men precis just när vi åkte förbi hade två elefanter gått ner till floden för att bada! Det var vår guide som såg dem, vi var då på andra sidan den där ganska breda floden. Vi bad honom att åka närmre, vilket han gjorde, så vi fick en riktigt nära titt! Häftigt!

Något som verkligen förhöjde vår vistelse i Luang Prabang var vårt boende. Pongkham Residence hette det och låg en liten bit utanför centrum. Förutom att rummen var fina, rena och stora, med en gullig liten balkong, och att de lånade ut gratis cyklar som gjorde att avståndet till centrum reducerades till 7-10 min på cykel, så var ägarna fantastiska. Så trevliga och gjorde allt för att hjälpa oss. Mannen, Ban, har varit turistguide i Laos i många år, men fick sluta eftersom hans syn försämrats väldigt. Han gav oss en hel resrutt för att utforska de norra delarna av landet. När jag skriver detta sitter vi tex i en liten flodbåt på den magiskt vackra Nam Ou, en sidoflod till Mekongfloden, påväg mellan Nong Khiaw och Muang Ngoy, något han rekommenderade.

Luang Prabang passar alla typer av resenärer, både de som vill backpacka och gå på äventyr, och de som gärna spenderar mesta tiden i själva byn. Man behöver heller inte åka långa bussresor för att ta sig dit, det går både att flyga och åka tåg dit, det finns en tåglinje med moderna tåg från huvudstaden Vientiane, och en liten flygplats.Lue lisää