Färden går vidare

Jag slog upp ögonen redan vid 05 och försökte somna om, men det fungerade föga. Vid sex steg jag upp, plockade tyst som en vessla ihop mina prylar från vandrarhemsrummet, sköt nyckelkortet under receptionsdörren och begav mig ut på Istanbuls gator i morgonsolen. Redan 22 grader varmt, en temperatur som naturligtvis skulle öka drastiskt inom kort.
Vid pendeltågstationen vars namn jag fortfarande varken kan komma ihåg namnet på, än mindre stava till (men som jag tyst för mig själv memorerat som sugutlösnining 🙈) tog jag Marmaray-linjen några stopp till Yendeki och promenerade sen ner till färjeterminalen.
Jag har inte riktigt greppat frukostkulturen i det här landet. Men jag tror att den inbitne turken äter soppa eller torra bakelser motsvarande crossainter och sådär. För mig fick det bli en toast med ost och örtkryddor i solen helt enkelt.
Strax före niotiden klev jag ombord en liten katamaran som fick tankarna att gå tillbaka till tiden då jag på helgerna som tioåring pendlade till min far i Danmark med flygbåtarna. (Ja, kids, farfar är så gammal. Öresundsbron har inte alltid funnits 😂😂).
Det visade sig att vi hade en båt fylld av landkrabbor. Redan en halvtimme in på överfarten kom första kränkningen på grund av sjösjuka. Sen avlöste de varandra resterande timmen från människor både till höger och vänster. Kan säga att det inte luktade helt fräscht i kabinen när jag steg av. Jag gjorde det ända rätta i en sån situation. Vände kinden till och somnade i fosterställning över två av flygsätena.
Vid ankomst till Bandirma hittade jag stans coolaste taxichaufför som körde mig till busstationen på andra sidan stan. Han var lite blyg i början och beklagade sig över att hans engelskkunskaper var rätt så begränsade, vilket de verkligen var. Jag kontrade med att han iallafall var bättre på engelska än vad jag är på turkiska och sen brast vi båda ut i skratt och isen var bruten.
På Otogari Bandimir (alltså busstationen) fick jag för första gången träffa en efterlängtad kompis - ni vet de där toaletterna som bara är ett hål i golvet och där det ingår ett gratis gympass varje gång man skall bajsa. Tänk, de har blivit så sällsynta nu. Jag har rest i både Italien, Frankrike och stora delar av Östeuropa i flera veckor nu utan att stöta på dem. Men nu äntligen var ordningen återställd.
När motionen var avklarad var det dags att boarda bussen som skall ta mig ner till mitt nästa resmål, den gamla klassiska, men ack så pittoreska, charterdestinationen Marmaris. Där blir det sol och bad igen ett par dagar innan det är dags att byta väderstreck och bege sig västerut. Rakt ut i den grekiska övärlden. Det går ingen nöd på mig. Men nog för reseskildringar för idag. Passar nog på att sova lite till.Baca lagi