Dag 1: Resan dit

På söndagen började vi vår färd mot Idre. Redan klockan sex på morgonen gick vi ut som utmattade zombies till bilen och satte gasen i botten norrut.

Färden fick 8/10 från min sida. Landskapet var fint och viben var allmänt bra trots den långa färden (12h). Baksätet var dock väldigt trångt, så man fick sitta lite som en köttbulle. Därför var det riktigt nice när vi väl pausade. Att sträcka på benen var samma känsla som att släppa ut håret efter man haft en right hästsvans som stramar åt hela ansiktet.

Pappa gillade dock inte pauserna, och orsaken bakom detta är fortfarande okänd. Varje gång vi pausade blev hans mun ett streck och en rynka formades mellan brynen. Han gick alltid 10 meter framför oss andra i raskt tempo, och vägrade köpa den lovade oreomilkshaken till Arvid. Efter vi åkt in i Norge utan att ha stött på problem med gränskontrollen lugnade han dock ner sig lite.

Mamma var inte heller en solstråle 100% hela vägen. Efter en timme hamnade vi i en bilkö, så mamma bestämde sig direkt för att ta rollen av en drama queen och började gnälla över att vi skulle behöva köa i tre timmar (vi köade bara i trettio minuter).

Men som sagt var färden bra överlag. I slutet åkte vi genom en fin barrskog med snöklädda träd. Arvid hade dock bildat en kammare av fisar under färden, och bestämde sig för att släppa ut dem under den sista timmen. Dessutom hade han utvecklat en hemsk andedräkt av allt godis. Därför gällde det att behandla honom med respekt, då han annars riskerade att släppa ut från alla möjliga håll. Makten han höll under den timmen, var extremt hotande för övriga familjemedlemmar (speciellt stackars mamma).

Ca 18.00 anlände vi till stugan, där vi åt kvällsmat och spelade ett spel. Sedan tog vi oss mot sängarna där jag sov mycket gott.Read more