• Piton de la Fournaise

    26 November, Mesyuarat ⋅ ☀️ 17 °C

    Vandringen till och från kraterkanten på öns aktiva vulkan var en riktig strapats på nästan sex timmar. Jämförbar med Kebnekaise, tycker vi båda. Men på denna välbesökta vandringsled fanns det gott om pensionärer med vandringsstavar, och även ett par små barn (som inte gick själva hela tiden).

    Vandringen börjar med en nedstigning i en brant trappa utmed den nästan lodräta kanten till vulkanens senaste kaldera, Enclose Fouqué, bildad för 4700 år sedan. Efter en kvart når man botten och möts av ett utomjordiskt landskap med böljande basaltformationer som ser ut att ha stelnat för en vecka sedan, om det inte vore för buskvegetationen.

    Små utbrott har skett här och var i kalderan, och helt nära kanten ligger den lilla vulkankonen Formica Leo (den som kan entomologi förstår vad namnet syftar på) från 1753 som man kan traska runt på. Påminner om grustaget därhemma, men med lika färgskiftande sand som vi såg på Mauritius.

    Efter den lilla bestigningen (Formica Leo är bara tjugotalet meter hög) fortsätter vi den långa vandringen mot den stora kratern. Första timmen är nästan horisontell, men med meterhöga ojämnheter som är ganska tröttande. Återigen, inte olikt Kebnekaise. Vid kratern blir miljön nästan helt steril och mer aggressiv i formen. Se filmsnutten på när Andreas går så förstår du hur trött man blir i musklerna som ska hålla foten plan. Det finns gott om sprickor, grottor (flitigt använda som toaletter – dasspapper skräpar överallt) och små lavatunnlar som ser ut som trädrötter. De mycket sällsynta växter som ändå finns står verkligen ut.

    Bestigningen tog mer än en timme och moln började svepa in – skulle även utsikten bli en påminnelse om vårt Keb-besök? När vi till slut nådde kanten fanns ingen utsikt mot platån eller kusten, men det gick bra att se hela kratern. Det var en mäktig syn, och tillsammans med det omgivande landskapet väl värd vedermödorna.

    Bilden med diagrammet visar hur turen gick fram och tillbaka. När Filip ligger ner och tar igen sig så har vi den sista stigningen kvar uppför kanten på kalderan.
    Baca lagi