• Filip Wahlberg
  • Andreas Carlsson
  • Filip Wahlberg
  • Andreas Carlsson

Nu är det Réunion

16-dniowa przygoda według Filip & Andreas Czytaj więcej
  • Rozpocznij wyprawę
    15 listopada 2025
  • Nedresan

    15 listopada, Francja ⋅ ☁️ 12 °C

    Resan var inte målet denna gång. Vi tyckte att 35 minuter från landning till boarding på Charles de Gaulle lät lugnt för en förflyttning från terminal 2F till 2B, men vi hamnade på en buss som tog en halvtimme på sig på grund av en rundslinga och åkte runt hela flygplatsen, det hade säkert gått snabbare till fots. Så att sitta på en buss som åker bort från terminal 2 när boardingen öppnar var lite stressigt, men annars gick allt smidigt. Vi hämtade ut en liten hyrbil när vi kom fram och åkte mot L'Hermitage-Les-Bains där vi hyr en lägenhet nära öns bästa snorklingsstrand. På bilden försmäktar Andreas av den lilla "middagen" på Air France-planet mot Paris. Czytaj więcej

  • Många hjärtan

    16 listopada, Spotkanie ⋅ 🌙 24 °C

    Vi har prickat in sevärdheter i Google Maps och det verkar finnas saker att göra för några dagar framöver.

  • Le Maïdo och Cirque de Mafate

    17 listopada, Spotkanie ⋅ ⛅ 18 °C

    Vi hade sett en Youtube-video som förklarat att alla reklambilder på fina vyer är något bedrägliga, eftersom vyerna göms i molntäcke varje dag vid 11-tiden. Därför var vi uppe med tuppen och begav oss genast till utkikspunkten Le Maïdo. Vägen dit var snirklig och bilen (och Andreas 😊) fick jobba hårt för att ta oss från havsnivå till 2200 meters höjd.

    Härifrån kan man se ut över Cirque de Mafate, som är en kaldera. (Wikipedia: ”En kaldera … är en stor kittelformad fördjupning i jordskorpan som skapas då en vulkan med en flera kilometer stor diameter kollapsar.”) På Réunion finns tre kalderor, som här kallas cirque: Cirque de Mafate, Cirque de Salazie och Cirque de Cilaos som alla uppstod när vulkanen som skapat Réunion kollapsade. De är del av ett världsarv som utgör 40 % av ön. Mafate är den mest otillgängliga och kan bara nås till fots eller med helikopter. Men från bland annat toppen Le Maïdo har man fin utsikt över kalderan. Här ser man öns högsta punkt, Piton des Neiges, som också är namnet på vulkanen.

    Vi började gå en vandringsled på en bergskam längs kalderan. Leden tar 6 timmar att gå, så inget vi tänkte fullfölja. Vi vände efter trekvart. Redan strax efter halv tio var utsikten uppslukad av molnen, så det var bra att vi var morgonpigga!

    På bergskammen var det i stort sett vindstilla där vi gick, men buskarna precis på kanten vajade i vinden som blåste rakt upp längs bergssidan (hang) från Mafate-hållet. Man kan se molnen åka uppåt med vinden i filmen.

    Stigen bestod till stor del av en mycket finkornig sand som yrde för varje steg. Filip hade svarta skor. De är nu bruna istället…
    Czytaj więcej

  • Snorkling på ett ovanligt rev

    17 listopada, Spotkanie ⋅ ⛅ 25 °C

    Vi avslutade dagen med att snorkla ganska länge på revet precis där vi bor. Vi hade förväntat oss ett rev med en sandig lagun innanför som vanligt, men här går revet ända in till stranden som består av en blandning av sand och ganska stora korallbitar. Lite längre upp växer ett band av kasuarina, barrträd med små kottar och långa barr. Inte idealiskt att gå och ligga på, men skuggan är välkommen.

    Det är hur som helst superenkelt att snorkla; vid mellanhögt vatten sträcker revet ut sig bara några decimeter under ytan. Man får simma försiktigt och bara med armarna. Det finns en gansa stor artrikedom av framför allt fiskar, men även sjögurkor, sjöborrar och förstås själva korallerna. Problemet var snarare att det var för grunt, och bitvis låg revet ovanför vattenytan. Vi får hålla koll på tidvattnet framöver.
    Czytaj więcej

  • Havssköldpaddor

    18 listopada, Spotkanie ⋅ ☀️ 25 °C

    Kélonia är ett sköldpaddscenter med utbildning, forskning och en klinik för skadade havssköldpaddor. Det fanns några bassänger där man kunde hälsa på stora gröna havssköldpaddor och även många fiskar och sjöborrar som tydligen hade smitit in som yngel. I stort sett all text var endast på franska men en del information fanns i en engelskspråkig audioguide. Czytaj więcej

  • Botanik

    18 listopada, Spotkanie ⋅ ☁️ 24 °C

    Efter sköldpaddorna åkte vi rakt upp längs bergssidan till Mascarins botaniska konservatorium. Mascarin är samlingsnamnet på Madagaskar och öarna runt. Det grundades 1986 för att bevara hotade endemiska arter men trädgården rymmer alla möjliga tropiska växter medan bevarandearbetet numera sker in situ. Mest minnesvärt var nog den enorma bambuskogen med många små fågelbon (som dessutom då och då trillade ner), och att gå runt bland succulenterna. Czytaj więcej

  • Vart är vi på väg?

    19 listopada, Spotkanie ⋅ ⛅ 24 °C

    En väg med 400 kurvor tar oss över kraterkanten till Cirque de Cilaos, nästan mitt på ön, där vi ska tillbringa dagen!

  • Vandring vid Cilaos

    19 listopada, Spotkanie ⋅ ☁️ 23 °C

    Väl i Cilaos besökte vi utkikspunkten La Roche Merveilleuse där man har en fin överblick av byn och dalen runtomkring. Här kom vi också närmre öns högsta topp Piton de Neiges än i förrgår, men den var insvept in moln.

    Övriga sevärdheter som vi tänkt besöka vid Cilaos visade sig kräva 5 timmars vandring fram och tillbaka! Det hade vi varken vatten eller mat för att klara… Vi tog moloket bilen tillbaka till byn. Av en slump hittade vi till en plats i byn där det både fanns en restaurang, en butik och starten på en kortare 2,5-timmarsvandring. Vi åt lunch, köpte vatten och begav oss iväg.

    Vandringen började brant nedför och vi mötte utschasade vandrare på väg uppåt. Hur skulle vi klara vägen tillbaka upp? Även om det är svalare så här uppe i bergen så är det fortfarande rättt svettigt…

    Landskapet här i kalderan är dramatiskt. Även om det är kuperat och arbetsamt att vandra så gav träden efterlängtad skugga och vi hade en trevlig vandring med dramatisk utsikt.

    Vi fick se ett fint vattenfall (Cascade de la Bras Rouge). Här svalkade vi fötterna i vattnet. Efter att nästan bara ha gått nedåt i 1 timme 20 minuter vände vi för att avsluta turen i vettig tid. Vandringen tillbaka upp gick över förväntan, så vi belönade oss med en glass och bilade sedan tillbaka genom bergspassen.

    Vi hann tillbaka till lägenheten lagom för att ta ett dopp i havet innan solen gick ner.
    Czytaj więcej

  • Stranddag

    20 listopada, Spotkanie ⋅ 🌬 26 °C

    Tidigare har vi avslutat dagarna på stranden, efter dagens aktiviteter. Idag tar vi det lugnt och är på stranden hela dagen. Nu får vi för första gången även uppleva högvatten, vilket gör det mer lättsnorklat (grund lagun). Idag är det dock rejält blåsigt som gör det utmanande att ta sig dit man vill.

    Bland träden på stranden finns bland annat små orädda duvor. Jag lägger med en bild på fina frangipani-blommor också.
    Czytaj więcej

  • Under ytan

    20 listopada, Spotkanie ⋅ 🌬 26 °C

    Så här är snorklingen. Nu var det ändå som sagt högvatten, men man fick trots det passa sig så man inte spolades upp på revet som en säl. Dyka varken behöver eller kan man göra. Idag var det blåsigt och tröttande att hålla sig fri från men nära korallerna i vågskvalpet. Tidigare har det varit mer avkopplande, men alltid lite bökigt att ta sig i och ur. Czytaj więcej

  • S:t Gilles

    20 listopada, Spotkanie ⋅ 🌧 24 °C

    En stor del av eftermiddagen regnade inne. Vi har annars haft mycket bra väder, men nu blir det ostadigare. För att i alla fall få röra på oss tog vi en promenad till centralorten S:t Gilles, som vi bor i en förort till. Promenaden tog en halvtimme och vi gick på en parallellgata till stranden där det inte fanns en enda smitväg genom barriären av resorter och villor. Stranden är ändå publik; varför gör de så? I Saint Gilles les Bains finns en stor småbåtshamn och en sandstrand som ser perfekt ut för bad. Men eftersom det saknas rev finns i stället hajar, så bad är endast tillåtet innanför ett litet nät. På hemvägen gick vi längs stranden medan den snabba skymningen föll. Czytaj więcej

  • Frukost

    21 listopada, Spotkanie ⋅ 🌧 24 °C

    Tog just den korta promenaden till boulangeriet och köpte en färsk pavé som vi äter med ädelosten som vi köpte på fromageriet häromdagen. 55 €/ kg, men man behöver inte så mycket. Och så passionsmarmelad från turistbutiken vid Le Maïdo. Czytaj więcej

  • Le Souffleur

    21 listopada, Spotkanie ⋅ 🌧 25 °C

    Här stannade vi till vid en vågdriven gejser. Kul att vi hann se den innan det började regna!

  • Sockerbruksmuseet

    21 listopada, Spotkanie ⋅ ☁️ 26 °C

    Musée Stella Matutina är ett nedlagt sockerbruk som blivit museum. Det är mycket ambitiöst och tar ett helhetsgrepp om öns historia; troligen det viktigaste museet att besöka på ön. Vi skulle behöva skriva en essä om allt vi lärde oss, men det har vi inte tid med nu så det får räcka med några bilder så länge. Först syns serien av allt mindre kittlar som man kokade och renade sockersaften i innan industrialiseringen. Tredje bilden visar en av kvarnarna med sina tre valsar. Czytaj więcej

  • Marknaden i Saint-Paul

    21 listopada, Spotkanie ⋅ 🌧 24 °C

    Vi tillbringade flera timmar på museet så när vi kom fram till nästa anhalt, marknaden i Saint-Paul, så hade den nyss stängt. Den har bara öppet fredagar och lördagar, och stänger 15 på fredagar och 12 på lördagar. Vi fick i alla fall se en massa skräp, och några få stånd som inte hade hunnit stänga, bland annat ett med väldigt många olika sorters vanilj. Czytaj więcej

  • "Niagara-fallet"

    22 listopada, Spotkanie ⋅ 🌧 25 °C

    Det största vattenfall som vi har sett? Kanske bra att vi väntade med besöket till efter regnen. Men det är nog allt nytt vatten som gjort det så brunt. Och i röken från brunvattnet står vi!

  • La Vanilleraie

    22 listopada, Spotkanie ⋅ 🌧 27 °C

    På vår resa runt ön stannade vi till vid en vaniljodling. Här kunde vi se vaniljrankorna växa i rader. Antingen hade de byggda stöd eller så klättrade de på levande träd. Här fanns guidade turer, men inga på engelska, så vi stod över. Vi köpte vaniljrom, vaniljextrakt och vaniljglass. Czytaj więcej

  • Payet & Rivière sockerbruk

    22 listopada, Spotkanie ⋅ 🌧 27 °C

    Spontant svängde vi in där det var skyltat mot ett sockerbruk, nära vaniljodlingen. Egentligen var vi ju fullmatade med info om sockertillverkning sedan gårdagens museibesök, men stannade här ändå. Vilken fullträff!

    Här träffade vi en mycket engagerad värd (delägare?). Den guidade turen i grupp (som kostade pengar) var precis över, men han visade glatt runt bara oss båda utan betalning. 😀

    Skörden från de egna odlingarna såldes till största delen till ett stort sockerbruk, men en del använde man i den egna småskaliga fabriken. Vi blev till oss när vi fick se den och kände igen processen från museet – exakt som hur den genomfördes i gamla tider (på 1800-talet)!

    Man har fem (alltid just fem) kittlar av minskande storlek. Man eldar med bougasse (resterna av de pressade sockerrören) under den minsta kitteln och rökgaserna går under dem alla tills de når skorstenen. Svalast är alltså den största kitteln, kallad Le Grande, där man tillför ny sockerjos. Så öser man josen med enorma slevar från kittel till kittel allteftersom vattnet avdunstar. Orenheter skummas av eller sedimenterar successivt. Dramatiken sker i den sista kitteln, kallad La Batterie, där sockermästaren står och bedömer exakt när processen ska avbrytas innan sirapen karamelliserar men koncentrationen är maximal.

    Jag hittade ett referat av en gammal artikel som livfullt beskriver processen: http://tiny.cc/26hv001 Lustigt nog är artikeln från Louisiana, men processen, inklusive de franskklingande namnen på kärlen, är exakt desamma som vi lärde oss på sockermuseet, och som alltså fortfarande används på detta småskaliga sockerbruk. Låt vara att de gamla kopparkärlen numera är utförda i rostfritt stål.

    Här destillerar man också sin egen rom, fast från sirap istället för från melass, som annars är fallet. Lite lyxigt, för melass är ju annars en restprodukt.

    Minnesvärt! Vi köpte sirap, sockergodis och lite sirapsrom.
    Czytaj więcej

  • Notre Dame des Laves

    22 listopada, Spotkanie ⋅ 🌧 24 °C

    Kyrkan som som räddades av ett mirakel när lavaströmmen rundade den 1977? Så beskrivs den när man kollar turistinformationen. Men nja, det här var inget att bli religiös för.

    Dels så hade det faktiskt vällt in lava genom entrén, dels finns det en fysikalisk förklaring till att lavan inte förstörde kyrkan mer. När lavan kyldes mot kyrkan stelnade den. Lavan som kom därefter mötte en stel lavavägg och rundade därför hindret till där den kom fram utan att kylas. Sedan hjälper det förstås också att kyrkan är av sten och inte trä… Det här var väldigt profant beskrivet i ett tidningsreportage som var anslaget i kyrkan. 😊 Att det idag är en spalt mellan lava och kyrka beror på att man hackat bort lavan närmast byggnaden. Vad man har gjort för att lavan närmast kyrkan inte ska beväxas och återgå till naturen som all lava runtomkring vill vi inte tänka på... Czytaj więcej