Vidgade vyer

2019-11-13

Dagen var vikt åt en organiserad utflykt. Inspirerade av Carin och Gunnar som bloggade under sin 10-veckors vistelse här för 1 1/2 år sedan åkte vi till Porto Moniz. Porto Moniz ligger på den nordvästra delen av ön.

Vi blev hämtade av vår guide med en minibuss och det tog minst en halvtimme innan övriga 12 medpassagerarna var ombord. En både trevlig och kunnig guide som samtidigt körde och guidade på två språk. Ok då - ett språk i taget.

Vi åkte inte kortaste vägen till resmålet utan hann med annat på vägen. Väster om Funchal råder ett subtropiskt klimat och där odlas det bananer av hög kvalitet.

De viktigaste verksamheterna i Madeira är i storleksordning:
1. Turism
2. Vin (Madeira)
3. Jordbruk (bananer)

Så om vi som turister dricker inhemskt vin och äter närodlade bananer bidrar vi i hög grad till öns ekonomi.

Vi stannade på platser med utsiktspunkter, där en hade golv av glas. Visserligen tjockt men jag tycker det är läskigt och missade nästan utsikten.

En bit in på ön finns en höglandsplatå, 9 gånger 6 km stor. Påminner lite om Alvaret på Öland med lågväxande gräsarter.

Efter drygt fyra timmar var vi i Port Moniz. En liten stad belägen på klipporna mot Atlanten. Vi lunchade och sedan ägnade vi vistelsen åt att fascineras av de häftiga vågorna. De blir tyvärr inte bra på bild.

Till lunchen testade vi två lokala specialiteter:
- Prego som är runda bröd med fyllning, här en stekt skiva kött
- Poncha som är sockerrörsrom med fruktjuice, här passionsfrukt. Inte direkt måltidsdryck men nu är den testad.

Hemresan gick fortare men vi var tillbaka först vid 18-tiden.

Kvällens middag blev en antiklimax. Drinken tog vi på ett café vid det sakrala museet och den var bra. Jag hade kollat guide-boken och hittat en restaurang som heter ’Londres’ (London) som ska vara välbesökt av lokalinvånare, vilket brukar vara ett gott betyg.

Vi borde ha blivit misstänksamma pga namnet men det blev vi inte. Lokalen var o-charmig, vita kala väggar med kakel, lysrörsljus och en ljudnivå som tvingade oss att samtala skrikande. Vi åt fisk och den var bra men pommes frittes’en var mjuka och grönsakerna var överkokta. De hade säkert gjort en konservativ engelsman överlycklig.Read more