Bologna 2026

Ett hotell bedöms till en del efter standarden på rummet, som här bedöms som bra. Badrummet har visserligen bara få krokar till handdukar så här får man använda fantasin - men det går bra! Duschen är en regn-dusch som iofs är bra men avskärmningen till resten av badrummet är halvbra. ACn visade sig fungera så nattsömnen har varit god.

Den andra grunden för bedömning är frukosten. För den som bedömer frukosten efter möjligheten att själv pressa sin juice (Kerstin!) så blir det högt betyg. Man kan inte bara pressa apelsiner utan även andra frukter och morötter. Det är dock lite kladdigt.

Bloggen har besök av Henrik C-G Lindeman, croissant-expert, och hans utlåtande gällande dessa bakverk är:

Såsom varande den som vid bedömning av hotellfrukostar viktar croissant-kvalitet (och framförallt närvaro av densamma) mycket högt så har jag härmed äran att inkomma med följande utlåtande:
Kvaliteten är en stark 4 på den 5-gradiga croissant-skalan.
Till yttermera visso ges ett hedersomnämnande för att prestera inte bara två, utan tre, olika kreationer (kan iofs betraktas som icke renlärigt, men syftet får anses gott i det att tillskotten var pain au chocolat respektive vaniljfylld). Dock skall nämnas att undertecknad ej (ännu?) testat dessa alster.

Frukosten som helhet är bra även om det inte finns något flöde genom den utan man irrar runt och trängs i jakten på förnödenheterna.

Sedan var det dags för arkaderna igen och vi gillar dem skarpt. Det var först efter lunch som det började regna men då var de väldigt bra att ha.

På vägen till Plaza Maggiore blev Henrik mycket intensivt approcherad av en tiggerska men hon fick ’tji’!

Vid nämnda Plaza satte vi oss på en uteservering och drack lemonad. Skönt och riktig semesterkänsla. Mitt emot ligger Basilica di S. Petronio som är en vacker barock-kyrka.

Vi hade både läst om och sett filmer om matgatan och matmarknaden så den besökte vi. Tyvärr så är vi inte de enda turisterna här så det blir trångt. Alltför trångt och ljudligt men vi hittade en servering i slutet av den där vi åt en lunch-focaccia.

Nära serveringen står två höga torn, 47 respektive 97 meter ju höga, Due Torri. På 12-1300-talet fanns det många torn i Bologna, torn i sten som användes som försvarstorn, troligen i lokala strider mellan olika släkter. De flesta förstördes på 1300-talet och det sista så sent som 1917. De har använts som fängelse, stadstorn, affärer och bostäder. Nu finns färre än 20 kvar. De mest kända är Due Torri där det lägre lutar betänkligt, betydligt mer än tornet i Pisa.

Hem via arkaderna i regnet och till en välförtjänt vila.

Kvällen började med sedvanlig promenad för att hitta matställe och efter ett gediget sökande hittade vi en uteservering där vi startade med Aperol Spritz och sedan åt tortellini respektive risotto. Som icke-kännare av Bologna-mat är det svårt att veta vad som är genuint och vad som är turistanpassat. Tyvärr har vi inte hittat någon specialist på området att konsultera. Maten var i alla fall god och vinet smakade bra.Read more