Toro Sitangga

Efter att ha vilat upp oss och våra stackars muskler från Rinjani åkte vi ut på en båttur längs med ö-provinsen Nusa Tenggara Barat från Labuan Lombok på just Lombok, till Labuan Bajo på ön Flores. Det var en så kallad LiveAboardtur, där man bor på båten och åker runt och gör stopp på olika ställen. Vi betalade lite extra för att få en egen hytt, men de flesta bodde i en stor sovsal högst upp på båten. Det var SÅ värt att ha ett eget litet krypin, med eget eluttag, egen fläkt och möjlighet att ha alla sina grejer utan att behöva vara orolig.

Turen i stora drag var väldigt mysig. Vi åkte med ett härligt gäng, som alla var väldigt sociala och intresserade av varandra, så det var väldigt roligt. Det var ett stort gäng från Spanien, i övrigt var folk lite här och var ifrån. Vi blev goda vänner med ett par från Tyskland, Sascha och Dhana! När vi inte stod still på olika stopp så hängde vi antingen på soldäck och pratade med folk, läste bok eller solade, eller så låg vi och chillade i vår hytt.

Första stoppet var vid den lilla ön Pulau Kenawa där vi snorklade och klättrade sen upp på den ganska höga kulle som låg i öns bortre halva. Från den såg man hela resten av ön, som i princip bara bestod av strand, några små hus och gräsmark. Resten av kvällen hängde vi på båten och gick och la oss ganska tidigt, vi var så trötta! Vi åkte båt genom hela natten.

Nästa morgon väcktes vi tidigt av att besättningen ropade ”whaleshark, whaleshark!”. Vi var då på ett ställe där fiskare slängde i sina fiskerester, så valhajarna brukade tydligen komma dit för att käka. Vi hoppade i vattnet och snorklade med dem i gryningen, väldigt mäktigt, det var minst sju valhajar, och den största var säkert tio meter. De var så lugna och chill, och simmade graciöst mellan oss utan att stöta i oss, även om de ibland var sjukt nära. Jag (Jojo) låg och filmade en med gopro-kameran, och helt plötsligt tittar jag ner, då har jag den största valhajen precis under mig! Hade jag bara sträckt ner en fot hade jag kommit åt den, så jag försökte platt mot vattenytan simma åt sidan så jag skulle komma undan den stora stjärtfenan. Så häftig upplevelse!
Resten av dagen åkte vi mest båt, vi gjorde ett stopp för att bada. Även denna natt åkte vi båt hela natten, och denna gång var det lite läskigt för det var storm! Så båten gungade ganska rejält. Det var lite obehagligt, men kändes nog värre än vad det var. Joel var dock uppe och surrade fast vår hängande packning, en rejäl våg och saker hade troligtvis flugit ut genom hyttdörren som var öppen för att det inte skulle bli så kvavt.

Dagen därpå hade vi kommit fram till Komodo island som var huvudattraktionen på båtresan. Ön ingår i en nationalpark, Komodo national park, och är kraftigt skyddad pga att den är en av få öar där den mäktiga Komodovaranen (Komodo dragon på engelska) forfarande lever i det vilda. Dessa djur är planetens största ödlor, kan bli upp till 3 meter, väga upp till 70 kg och bli upp till 50 år gamla. Det är dessa djur som har ryktet att de jagar stora bytesdjur genom att bita dem i benen och vänta till att de dör av den bakterieinfektion som de otäcka bakterierna i varanernas munnar orsakar. Detta är en osann myt. Ett forskarteam upptäckte redan 2009 att bakterierna i varanernas munnar inte är mycket annorlunda än andra ödlors. Istället har de giftkörtlar i munnen som frigör gift när varanen hugger sitt byte. Giftet i dessa gör att blodtrycket hos djuret faller snabbt, förhindrar dess blod att koagulera, vilket orsakar massiva blödningar, och inducerar dessutom chock hos bytet. I kombination med detta så river varanernas tänder upp stora sår när de biter, vilket förstås förvärrar situationen. Och även om djuret överlever själva attacken så blir de stora såren snart infekterade av att offret rör sig i tex vattendrag som inte är rena.
Hur som helst, vi gick runt på ön en timme typ med hela den stora gruppen (27 personer), vilket inte var jättetoppen, då de flesta mest verkade intresserade av att prata än att titta på naturen. Så Joel och jag höll oss i täten där de som var naturintresserade höll sig. Vi såg flera stora varaner, de flesta nere vid stranden där de låg i skuggan och chilla de. Väldigt mäktiga varelse, man märkte verkligen att de var apexpredatorer, they didn't give a f*ck.
Därefter åkte vi till Pink Beach (Pantai Merah) och badade, stranden är rosa eftersom sanden kommer från rosa koraller. Så vackert! Och sedan for vi till en strand på Padar island där vi hängde och badade från båten i några timmar innan vi gick iland och klättrade högt upp på toppen av ett ”berg” där vi såg på den vackra solnedgången. Utsikten var otrolig, man såg hela ön och andra öar i området, bergen löpte ner i vattnet som drakar som dök ner i djupet. Magiskt!
Denna natt låg båten stilla i en vik. Skönt att slippa motorljudet som dånade rätt rejält, men å andra sidan så blev det ingen bris som kom in genom hyttfösntret från att båten rörde sig.

Sista dagen gick vi upp vid 6.30 och snorklade kring ett mangroveträsk. Häftigt! Det fanns mycket vackra koraller, och vi såg en sköldpadda. Därefter tog vi oss till en liten liten paradisö, Kelor island, som i princip bara bestod av en liten strand med små stånd där de sålde kokosnötter och kalla drycker, och ett litet berg där man kan kunde klättra upp och få magisk utsikt. Vi försökte först klättra upp barfota (pga såg branr och sandigt ut, så det verkade lättare barfota än med flipflops tänkte vi), men efter bara typ två höjdmeter kastade vi oss ned igen - sanden var galet het. Jag (Jojo) hann till och med få brännblåsor under ena foten de typ två minuter vi var där där innan vi vände. Sen klättrade vi upp, denna gång med flipflops.
Joel snorklade, och han tror han såg en havsgädda! Ett av ställena han snorklade på hade så
Efter ca tre timmars häng åkte båten till Labuan Bajo som var slutstationen. Där skiljdes hela gänget åt. Vi återsamlades dock på kvällen med en liten avslutningsfest allihop, där vi bland annat gick på en autentiskt indonesisk nattklubb, väldigt kul!

De kommande tre dagarna (och två nätter) spenderade vi sedan i Labuan Bajo. Vi hände mycket med ett väldigt trevligt tyskt par som vi lärt känna på båten. Med dem åt vi fantastiskt god pizza, åkte på vespatur norr om Labuan Bajo och njöt av att socialisera lite innan vi skiljdes åt. Förhoppningsvis ses vi igen i Sverige eller Tyskland!

Sen var det så dags att ta sig vidare till nästa land, vårt visum i Indonesien höll på att gå ut. Så sen eftermiddag den 12e september flög vi från Labuan Bajo till Bali, för att sedan ta flyget mot Filippinerna!Les mer