Politeama

Detta inlägg är författat av min gästbloggare H.

Denna dagen ett liv…

På I’s pregnanta begäran kommer här ett gästinlägg.
Rubriken är ju, som alla litterärt och cineastiskt insatta vet, ett citat från Saltkråkans Farbror Melker, vilket jag tyckte passade till avresans första dag….;
Efter ett i vanlig ordning minutiöst planerande, förberedande, föranstaltande och före-med-ett-steg vad gäller elektroniska dokument så anträddes avfärden till Palermo via Arlanda för en flygande start. Förutom en längre promenad från terminal 4 till 5an pga ombyggnad så gick inledande stint 1-3 bra. Dags att skriva ut bagagetaggarne, vilket ju brukar gå geschwinnt. Så icke nu, scanna passet gick inte, och som vanligt numera så har usabilitytestarna (dvs sådana som testar slutanvändarvänligheten), i den mån sådana finns i dessa tidevarv, tagit ledigt, så därför får man bara det informativa ”något har gått fel”! Vi provade andra alternativ, men med samma resultat (och motsvarande hjälpinfo), och efter logisk felsökning så gav vi upp (vi noterade att vi hade många olycksbröder/systrar). Man har ju byggt och hanterat en och annan dator samt dykt i diverse programvaror och operativsystem, men här gick vi alltså bet - man kände sig plötsligt gammal…..
Nåväl, efter besök vid två geografiskt åtskilda diskar fick vi på good old manuell väg iväg väskorna och anträdde vägen till säkerhetskontrollen där jag som vanligt snabbt fick av mig ”allt” och blev därför mycket förvånad när det pep i bågen. Inte hade jag väl fått något inplantat sedan sist?! Den vänlige kontrollanten fick snabbt ordning på min förvånade uppsyn när han meddelande ”slumpmässig kontroll” - Jepp, one of those days…. Det blev en märklig efterkontroll med scanning av min händer och runt midjan (ja, hela den långa vägen) och han hade någon speciell inloggning eller vad det var efter det (senare, plötsligt någonstans över alperna, poppade hjärnan upp med ”det var naturligtvis rester av sprängämnen o.dyl. dom letade efter (men, midjan…. ?Bombbälte….?). Därefter var det bara ett gå till bandet för att hämta grejorna.
Tja, bara och bara; Trots min fördröjning så dröjde det en bra stund innan jag skymtade mitt handbagage - och då stannade den upp och en kvinna ropade ”vems är denna?”. Jag gav mig till känna(!) och hon verkade tycka att jag skulle komma dit, men i själva verket så körde hon bara min väska en runda till i väskradarns inre och ut kom nu en helt godkänd liten väska till den skumme ägarens stora glädje!
Efter dessa prövningar kändes det välförtjänt att få köpa med sig en påse små-toblerone som tröstgodis kommande dagar. Sagt och gjort, och nu är ju även Arlandas taxfree med skälvscanning(!) eller som det skulle visa sig självskammning; En viss lag(fördröjning på svenska) uppstod vid scanning så jag lyckades få dubbelscan (nyfunnen term med tennisanknytning) och skulle då naturligtvis betala dubbelt. Normalt sett så skulle man ju förvänta sig en cancel/backa/antal +- eller liknande men denna nydanande programvara höll sig inte med sådant trams, men väl med en ”Hjälp-knapp” som iscensatte en pedagogisk röd lampa som var avsedd att tillkalla en människa! Han kom efter en stund för att bistå en gammal gubbe med att köpa en påse Toblerone, vilket var mycket enkelt, för honom det vill säga, i det att han måste logga in och ”reseta” och sedan kunde jag notera, och betala, en st Toblerone-påse - imponerande…!
Resten av resan förlöpte så där tråkigt som det blir när allting fungerar…Read more