Rom men ingen cola

Dag ett i Rom är avslutad. Det blev en härlig dag där vi på klassiskt turistiskt vis inledde med att bränna våra kroppar sönder och samman på stranden.

Jag skall för alla er tusentals tjejer som började sörja nu tydliggöra att kvinnan på bilderna är min lillasyster, så ingen nöd till oro. Denna blyga och ödmjuka gudagåva till man är fortfarande tillgänglig. Det är bara att höra av sig.

Efter stranden åkte vi till vårt hotellrum. På vägen stannade Felicia och köpte en klänning som hon skulle ha på sig under kvällen, men när vi kom hem upptäckte hon att larmet fortfarande satt kvar 🙃

Hotellet är jättefint och ligger ett stenkast från Vatikanstaten. Om man alltså är typ jätten Finn eller bara jättebra på att kasta sten. Till rummet hör en mysig terrass som är ungefär fyra gånger större än själva rummet. Där valde för övrigt jag att sova inatt - bästa nattsömnen ever.

På kvällen skulle vi ut och käka på något fancy pansy ställe som Feffe bokat. Ett omtalat ställe, skitsvårt att få bord och någon slags unik pasta med ingredienser som typ Jesus själv OCH Benjamin Ingrosso välsignat. Vi såg verkligen fram emot att gå dit. Men vår slapptask Antonio i receptionen misslyckades så fatalt med att boka taxi till oss, trots hans löfte om '8 minutes wait maximum' att det till slut inte fanns något mer att göra än att avboka.

Den som känner min syster vet att Lucifers vrede är en mild bris i jämförelse med hur hon blir när hon är hangry, så det fick bli ilpromenad till närmsta restaurang för att försöka återställa blodsockret och återfinna livsglädjen.

På kvällen kom sista besvikelsen. Lucca, den Italienska cykelkungen, tillika kock, som på två hjul skulle guida mig och syrran runt på en mattur dagen efter hörde av sig avbeställde vår rundtur för att han kände sig lite krasslig. Klent virke de där Italienarna... Vi blev lite besvikna med bestämde oss för att sätta ihop vår egen mattur istället. Så morgondagen here we come. Vi skall äta och dricka gott tills vi spricker. Over and out från Roma.Read more