Åger ännu mera båd

Jag vaknade upp till en fantastisk soluppgång strax utanför Athen. Dagen har därefter gått ut på att tvärsa över det grekiska fastlandet till Patras. Äntligen har jag fått återse min kompis järnvägen igen efter en längre tids otrohet med enbart buss och båt.

Strax efter nio-tiden imorse postade jag följande text från en tågperrong i Pireus:
"Nej, fan. Nu är jag färdig. Mätt på att resa för den här gången. Allt har varit helt fantastiskt. Men nu skiter jag i det här och åker hem!"

Och precis så är det. Jag är full av intryck och känslor. Och jag är mätt så det räcker och blir över. Både bildligt och bokstavligt. Nu åker jag hem.

Det blir två dagar tidigare än vad jag ursprungligen planerat. Men det innebär också, om jag har tur med ett fjorton minuters byte i Innsbruck om cirka ett dygn, att jag kommer hinna hem till avslutningen av ett scoutläger som jag helt plötsligt fått en längtan efter att uppleva.

Dagens fina resesällskap är kapten Bubpa. En grekisk man i fyrtioårsåldern, eller närmare bestämt fyrtiotre, som är på väg på semester i Italien. Kaptenen är tämligen nyutbildad sjökapten, men som så många andra har pandemin påverkat hans möjligheter till jobb. Han berättade livfullt för mig om hans tidigare karriär som biodlare. Han och hans far producerade stora mängder honung som de sålde och kunde leva hyggligt på förtjänsten. Sen kom pandemins ondskefulla virus och satte klorna i hans far, vars kropp inte hade motståndskraft att stå emot. Bubpa fortsatte först driva vidare honungsaffärerna på egen hand, men omvärldssituationen gjorde att det inte längre fanns någon köpare till honungen.
Nu skall Bubpa på en efterlängtad tripp tripp till Italien. Där skall han dels söka jobb på några rederier, men också njuta av den Italienska maten och gästvänligheten. Jag hjälper honom slå upp olika platser i Södra Italien på Google Maps. Bubpa berättar att detta är olika platser där han tagit reda på att det skall hållas matfestivaler och/eller farmers festivals med dans och försäljning av produkter. Jag ser längtan i hans ögon. Vi delar en Toblerone och skämms lite över hur onyttiga vi är ihop.Read more