Satellite
Show on map
  • Day17

    Bland vrak och sand på Moreton Island

    January 11, 2018 in Australia ⋅ ⛅ 30 °C

    God morgon från Brisbane!

    Som Uffe skrev i förra inlägget hade vi bokat in en heldagstur till Moreton Island dagen till ära. Bussen skulle avgå från Brisbane Transit Center redan klockan 07.00 på morgonen så det blev ingen sovmorgon för oss. Uppe i ottan beställde vi en Uber som skulle ta oss till den första organiserade turistturen på resan. Våra tidigare utflykter hade vi planerat själva och pusslat ihop transfer och aktiviteter. Vi tyckte att det skulle bli rätt skönt att bara "hänga med" för en gångs skull. När vi bokade turen föregående dag sa arrangören att än så länge var vi de enda inbokade. Han måste talat i nattmössan eller så bokade två busslass fulla med andra turister in sig efter oss. Vi var långt ifrån ensamma som skulle åka till Moreton Island och testa på sandboarding, snorkling och genomskinliga kajaker.

    Bussen tog oss till en liten hamn där en båt väntade på oss. Så fort alla bilar rullat på var det vår tur att traska ombord och hitta en sittplats. Båtresan på 1,5 h var rätt händelselös, mest en transportsträcka. Vi pratade med en av guiderna som rekommenderade oss att göra sandboardingen först på grund av tidvattnet som skulle komma in på eftermiddagen. På förmiddagen skulle det vara rätt grunt vatten runt vraken och inte så mycket fiskar. Han ville gärna att asiaterna skulle ta förmiddagsturen eftersom många inte kunde simma särskilt bra. Sandboardning nästa!

    Väl framme hoppade vår grupp in i en rejält sandig buss som skulle ta oss ut i öknen. Mängden sand gav oss en indikation på hur sandiga vi skulle bli under aktiviteten. Den fyrhjulsdrivna bussen skumpade upp och ner längs vägen - likaså passagerarna. Väl framme bland sanddynerna fick vi en varsin träbräda som vi skulle åka på. Guiden pekade på en punkt högt över oss att det var där vi skulle åka ner från. Långsamt gick vi upp i den heta sanden som brände under fötterna. Två steg fram och ett tillbaka i de flytande sandmassorna. När alla var uppe var det fler än jag som skruvade lite oroligt på sig, det var rätt högt upp! Några modiga killar tog täten och la sig på mage, lyfte upp brädan framtill och höll axlarna högt. De gled snabbt ner och sanden yrde. Vissa som åkte lyfte inte upp brädan ordentligt blev därför rejält sandiga. Det blev Uffes tur och han gled orädd ner för backen. Riktigt långt kom han också. När det blev min tur la jag mig ner och gjorde som guiden sa. Snabbt åkte jag ner på stranden och någonstans i mitten av backen slutade jag lyfta upp brädan. Ett ordentligt misstag. Jag åkte snett ner i sanden och som tur var höll jag munnen stängd. Jag hade efter kraschen sand precis överallt. Tydligen var jag den som blev mest sandig i gruppen och den som gjorde värst vurpa. Jag nöjde mig att åka en gång medan Uffe som var duktig på att följa instruktioner åkte tre snygga åk.

    Tillbaka på stranden tog vi ett dopp i det turkosa vattnet och försökte skölja av sanden som letat sig in i bland annat öron och näsa. Det serverades lunch och det var skönt att ta det lite lugnt innan nästa aktivitet som skulle bli kajakpaddling. Guiden vi fick var en ung, flummig kille som hade noll koll på dels var han skulle paddla och dels på historien bakom vraken. Det enda han visste var att det var totalt 15 vrak och att han inte kunde något om båtar. Lite irriterade över att vi inte fick paddla vart vi ville fick vi snällt följa efter honom och resten av gruppen. Vi såg många fiskar genom kajaken - ett riktigt akvarium under ytan. Äntligen blev det dags för snorklingen vi sett fram emot. De var kul att se korallerna som bildats på vraken och alla fiskar som simmade omkring. Vi fick en varsin bit bröd som vi matade fiskarna med. Precis i slutet av snorkelturen ropade guiden för snorklingen att en haj var inne i ett av vraken. Det var en haj (Wobbegong) som höll sig strikt till vegetarisk föda så vi behövde inte vara oroliga. Vi simmade under vattnet och kikade in i en liten lucka. Där var den. Uffe fick en tydlig bild av den men jag såg bara fenan (dålig på att hålla andan). Det var väldigt ovanligt att få syn på haj bland vraken - få förunnat. Efter den sista aktiviteten var det dags att ta båten tillbaka till Brisbane.

    Klockan var efter 19 när vi kom tillbaka till vårt boende hemma hos David. Vi lagade nudlar och halloumi samt diverse rester vi hade kvar i kylskåpet. Vid matbordet reflekterade vi över att vi är glada att vi organiserar många av våra turer själva. Även om det är smidigt att hänga med på en tur som någon annan har planerat blir det mycket väntan och anpassning. Vi har nog blivit lite bortskämda med att kunna åka enligt våra egna preferenser. Vi skänkte även en extra tanke till farmor Ann som fyller år där hemma. Stort grattis från oss :)!
    Read more