Späckhuggare och varma källor

När väckarklockan ringde kändes det som vi precis lagt huvudet på kudden. Vi hade efter den sena färjan inte kommit på plats på campingplatsen förrän klockan 02.00 - sen läggdags för att vara oss. Frukosten dukades fram på det lilla utfällbara bordet som ingick i campingutrustningen. Uffe placerade bordet och stolarna på en solig plats med vy över havet. Tidigare denna morgon, på vägen tillbaka från toaletten mötte jag en exalterad man som berättade att han sett två stora fiskar ute till havs. Jag gissade att det var valar han hade sett men var inte säker. När jag gick ut med två skålar med yoghurt och färsk frukt till Uffe fick jag syn på de magnifika varelserna mannen pratat om. Två svartvita skönheter bröt vattenytan och simmade för ett kort ögonblick över vattnet. Uffe, ropade jag och pekade mot späckhuggarna. Wow, vilket magiskt ögonblick att se dessa vackra djur fridfullt simmande i sin rätta omgivning. Vi stod mållösa och tittade på dem när de ytterligare några gånger gled på ytan. Visst visste vi att det fanns valar och delfiner i vattnet runt Nya Zeelands kust men vi hade aldrig trott att få uppleva dem på en campingplats utan båt och guide. Vilken fantastisk morgon!

Så fort frukosten var uppäten packade vi in oss i bilen för att köra till Rotorua. En betydelsefull stad för Maorifolket, känd för sina varma källor och vulkanisk aktivitet. Det skulle bli en lång bilfärd men det kändes inte så betungande eftersom det var spännande att se omgivningarna på norra ön utanför fönstret. Det är heller aldrig fel att få spendera mycket tid med sin bästa vän och kärlek. Vid lunchtid stannade vi på en parkeringsplats längs vägen för att värma soppa och steka halloumi. Mums, energi behövs alltid inför långa vägar. När vi efter många timmars körning närmade oss Rotorua kom en säregen lukt. Först började vi skämta om att någon av oss var rejält dålig i kistan men insåg rätt snabbt att lukten kom utifrån. De varma källorna avgav en illaluktande gas som blev allt starkare ju närmare vi kom staden. Vi hade GPSen inställd på en varm källa jag läst om på nätet. De flesta andra källor får man betala för att besöka. Vi passerade först en stor anläggning där man kunde bada i varma källor och få spabehandling. Vi parkerade husbilen och bytte om till badkläder, fast beslutna att hitta den varma källan forumen beskrev. Efter en liten promenad kom vi fram till en ångande bäck/flod där kallt vatten mötte varmt. Tre personer låg redan i och plaskade men varsin ölburk i handen. Vi kände med foten i vattnet och det var riktigt hett, tevarmt som jag beskrev det (när teet börjar bli drickbart). Vi fick tips av de berusade personerna att gå i lite till vänster, där var temperaturen mer behaglig. Innan vi gick i uppmärksammade vi en skylt som varnade för bakterier i vattnet och att man absolut inte skulle doppa huvudet. Vi gick i det grumliga vattnet och hittade platser där temperaturen var just lagom. En av kvinnorna började prata med oss och berättade att hon kom hit ofta och fullkomligt älskade stället. Det var rätt tydligt att hon inte endast var berusad utan även hög som ett höghus. Hon var under vattnet flera gånger och skrattade åt att vatten kommit in i hennes öl. Jag påtalade varningen som stod men hon tyckte mest att det var nonsens. Hon och vännerna gick tillsist och vi fick källan för oss själva en stund innan en stor familj hittade dit.

Upplevelsen av den varma källan var väl sådär då den skarpa fislukten stack i näsan. Plus var det en varm, solig dag så det var nästan jobbigt att vara i det varma vattnet. Vi bestämde oss för att gå upp och utforska lerpoolerna som den ena skylten uppe vid parkeringen pekat mot. Vi hade innan besöket till staden hört om leran som skulle vara bra för hyn. Vi såg fram emot en lerinpackning när vi körde husbilen mot poolerna. Synen var inte direkt som vi väntat oss. Ett staket var placerat med säkert avstånd till poolerna där leran kokade och flög åt alla håll. Vi kände oss lite dumma där vi stod i badkläder bredvid fotograferande turister. Lerinpackningen kunde vi glömma om vi inte ville få huden avbränd. Även det stället avgav en skarp fislukt. Vi bestämde oss för att köra till campingplatsen för natten. Till en billig peng hade vi hittat en familj som lånade ut sin uppfart som campingplats. Dricksvatten,el och wi-fi ingick. Inte lika trevligt som att ha havsutsikt eller nyfikna får utanför fönstret men det fick duga. Uffe tog en promenad och jag passade på att ta det lugnt i husbilen och producerade ett nytt blogginlägg. Vad morgondagen skulle erbjuda hade vi ingen aning om. Det var en dag som vi lämnat oplanerad för ovanlighetens skull.Read more