Första inlägget och lite försnack

Då var det dags igen. Nästa efterlängtade långresa är här och det föranleder ju på en ny reseblogg. Det kommer med stor sannolikhet bli en mer annorlunda typ av resa denna gången, första gången vi reser iväg på långresa som föräldrar. Första gången Junie är utanför Sveriges gränser så går resan till Kapstaden i Sydafrika.

Det är vårt vilda antagande att resa med en 5 månaders bebis inte är riktigt som att backpacka ensamma i flertalet länder med ett snitt på 1-2 nätter på varje ställe. Därför avser vi inte heller publicera inlägg dagligen utan vi får helt enkelt känna efter vad som blir en lagom frekvens. När, eller om det händer något spännande så kommer det naturligtvis ett inlägg.

Som kvinnan i baby shopen sa så klokt idag kring att minnet ofta sviker, "first you get baby brain, then it goes directly over to senior brain". Så det är lite av egoisterna i oss som vill ha minnena kvar så man kan suga på dem många år framåt när man läser tillbaka och minns dem som att det var igår. Det är såklart också super kul att ni nära och kära där hemma läser om vårt äventyr. Även om jobbrelaterade IT-konferenser kommer förekomma i Kapstaden som täcks i andra forum så är tanken att denna resebloggen endast ska fokusera på våran tid som familj.

Lite bakgrund "and setting the stage". Vi brukar ju planera en längre resa varje år där vi försöker komma iväg och uppleva nya platser, kulturer och människor. Så var planen även för 2019, en resa till Japan och Filippinerna med rundresa från norr till söder var bokat och inplanerat till början av juni. Planen fick revideras när vi fick den underbara nyheten att en bebis var på g. Med leverans beräknad till 26 maj. Lite tight tyckte vi ändå. Med facit i hade hade vi flugit till Tokyo samma dag som vi åkte hem med vår fantastiska dotter Junie från BB i Lund, 6 juni. Så relativt klokt beslut att boka om ändå. Att vaska en flygresa kändes inte helt rätt så i december 2018 valde vi istället att boka om datum och destination. Vi läste på lite om andras erfarenheter och höll tummarna på att allt skulle gå så väl att vi kunde resa med vår dotter när hon var 5-6 månader. Eftersom vi fullkomligt blev förälskade i Sydafrika och allt vad det hade att erbjuda när vi var där under vår smekmånad 2016 så kände vi att, - Dit vill vi tillbaka!

Med varmare breddgrader än Japan (och definitivt Sverige) samt utan risk för zikavirus i Filippinerna kändes det som ett vettigt beslut att satsa på en gemensam föräldraledighet fem veckor i Kapstaden.

Ni som följt Junies första månader i livet vet att det mesta gått som en dans, och vi har ju närmare avresan krupit blivit mer och mer taggade på vilket spännande äventyr som väntar oss alla tre. Det är klart vi är ju inte så fullkomligt naiva att det inte skulle bli en utmaning att resa med ett så litet barn till andra sidan jorden med en flygresa på 12 timmar. Så dagarna innan så smög sig lite nervositet på, hur skulle vi lösa alla dess olika scenarion som kunde uppstå bara på vägen till vår destination. Med gemensamma förberedelser och resonemang med basen i sunt förnuft blev det nu dags för avresedagen.

En kuriosa som inte hör till historien egentligen är att jag (Uffe) som bokat resan i december var fullt säker på att vår avresedag var den 15 november fram tills för fyra veckor sedan när Louise ringde för att beställa vegetarisk kost till flygresan. Nejdå, vi skulle inte resa den 15:e utan den 12:e. Jag hade blandat ihop utrese- och hemresedatumen. Det kan ju vara att rekommendera att hålla koll på när man ska åka.
Oavsett så kom vi på det i tid. Lite samma med tidpunkten av flygavgången. Louise frågade när vi skulle åka på dagen. Förmiddagen svarade jag. Efter lite efterforskning stod det klart att flyg som avgår 07 från Kastrup kräver en enormt tidig morgon. Närmare bestämt uppstigning 03.00.

Sagt och gjort gick vi upp mitt i natten och tog oss från Höör mot Malmö och vidare till Kastrup. Vi reflekterade båda att det var första gången Junie fick åka tåg. Inte illa att få åka tåg och flyg på samma dag. Det ska hon minsann få höra när hon blir äldre. Vi reflekterade också över hur mycket packning som krävs när man bara är en liten miniatyr människa mer. "No shit!" Tänker alla ni som rest med barn och "vaddå hur mycket kan det vara?" Tänker ni andra. Trots vagn, vagnväska, skötväska, handbagage x 2, resväskor 23kg x 2 och babysele (inklusive bebis) så gick det super smidigt hela vägen. Nyckeln var att vara ute i god tid, vilket vi kanske inte annars är super kända för. Vi hann t.o.m en snabb runda in på loungen innan avgång.

Flygresan finns faktiskt inte så mycket att berätta om, det segmentet som vi fasat mest för gick mestadels som en dans. Junie charmade både flygpersonal och medpassagerare med sina skratt och hade inga större problem vid start och landning då hon fick mysa till det med amning hos mamsen. När vi köade genom passkontrollen låg hon nyfiken och tittade på allt omkring i babyselen hos pappa.

Nu var vi framme i Sydafrika och resan hade gått bra och allt bagage kommit fram, vilken underbar känsla!!
Vi hittar snabbt vår bokade chaufför från CitiShuttle med skylten Mr. Servin och vi följer honom till vår privata minibuss med förberedd barnstol. Ganska kort resa, ungefär 20 min från Kapstadens internationella flygplats till vårt Airbnb-boende i Rondebosch. Har ska vi bo de första 17 dagarna.

Framme vid ungefär midnatt vid de stora grindarna framför huset tar jag upp min WhatsApp för att kolla på anvisningarna för att ta oss in. Vi har fått en kod till nyckelboxen utanför porten. Vi slår in koden och öppnar, men boxen är tom, ingen nyckel. Lite förvånade men mest orolig verkade vår taxichaufför vara som precis lämnat av oss i ett bostadskvarter mitt i Rondebosch vid midnatt. Jag ringer på porttelefonen och efter en kort stund hör vi en kvinna som lite nyvaken säger att hon kommer ut. Minette vår värdinna kommer snabbt utspringande med flertalet ursäkter upprabblandes i halsen samtidigt som hon råkade aktivera larmet. Hon hade blandat ihop datumen och trodde vi skulle anlända först imorgon. Hon hade så dåligt samvete och förklarade att det var första gången på fyra år som Airbnb värdinna som hon hade gjort denna missen. Efter en lite små kaotiskt stund med två hundar, en katt, tjutande larm och samtal från larmbolaget ADT så fick vi snart tillgång till vår Studio lägenhet. Vi var glada bara att äntligen vara på plats efter en lång dag på resa.

Mer om vårt boende, grannskap och omgivning i nästkommande inlägg.Read more