Backpacking adventures

November 2016 - May 2017
A 168-day adventure by Andreas Read more
  • 14footprints
  • 6countries
  • 168days
  • 54photos
  • 0videos
  • 15.1kkilometers
  • 11.5kkilometers
  • Day 100

    Ibland är det inte så lätt!

    March 8, 2017 in Mexico ⋅ ☀️ 20 °C

    Kan börja med att skriva att det här blir ett väldigt annorlunda inlägg från de alla de tidigare jag lagt upp. Faktum är att sen jag skrev förra gången har jag knappt gjort nånting alls. Så från att uppleva saker hela tiden och resa runt och förflytta mig när jag vill så var det tydligen dags att uppleva lite extra mycket att allt inte alltid är så lätt. Särskilt inte när man är ensam i ett främmande land. Så varför dessa seriösa och lite dystra rader? Läs så får du veta mer!

    Så bara någon dag efter jag la upp mitt senaste inlägg och allt var frid och fröjd och jag var så sugen på att se vad staden San Cristobal mer hade att erbjuda då jag hade hört så mycket om hur härlig den skulle vara! Lite visste jag då om att jag en vecks senare skulle längta otroligt efter att få lämna för mig skitstaden San Cristobal som inte gett mig något bra alls.

    Faktum är att jag helt enkelt blev sjuk i San Cristobal. Ganska ordentligt sjuk också.. Ungefär 2 dagar låg jag bara i sängen och fick knappt i mig någon mat alls. Sen blev det lite bättre. Men en vecka blev mer eller mindre spenderad bara i sängen på mitt hostel. Gick mest bara ut för att äta mat. När du bara är sjuk och har ingen ork till att göra nånting, springer på toaletten alldeles för ofta och känner dig allmänt ganska äcklig så är du heller inte särskilt sugen på att lära känna nya människor. Så veckan blev ganska ensam också då jag höll mig mest för mig själv vilket dock också var självvalt.

    Alltså ingen rolig vecka direkt... MEN för att strö lite extra salt i såren så fick jag från min far meddelandet hemifrån att BÄGGE mina bankkort skulle spärras på fredag... (det var tisdag när jag fick beskedet). Tydligen har jag tagit ut pengar i högriskområden för bedrägerier och scaming och därför hade banken tagit beslutet att det är säkrast att Spärra mina kort. Dock var de snabba att skicka ut 2 nya kort hem till Gotland! Vilken tur va? Där gör de ju mycket nytta!

    Allting löser sig på ett eller annat sätt, alltid. Det betyder dock inte att det är lätt och att lösningen kommer flygande när du sitter i en solstol och funderar på vad det egentligen var för frukt du åt till frukost. Det gör det aldrig. Så efter att ha pratat en del med banken så kom vi fram till att det antagligen är bäst att skicka korten till Cancun. Egentligen var min tanke att åka ner tillbaka till Guatemala från San Cristobal men eftersom det bara fanns en plats att skicka post till genom DHL (korten skicka genom DHL express) i Guatemala som de dessutom sällan använde och eftersom jag vet att det finns stora problem med posten i Guatemala vågade jag inte ta risken att skicka korten dit. Det tråkiga med att skicka korten till Cancun som var det närmaste alternativet är att det är ungefär ett dygns bussresa bort och att jag redan varit i det området. Men inte mycket att välja på så Cancun fick det bli och fick veta att det antagligen skulle ta 7-10 arbetsdagar för korten att komma fram. Tog ut tillräckligt med pengar för att klara mig i cirka 2 veckor och lämnade San Cristobal efter 12 dagar i staden.

    Jag bestämde mig för att först ta mig till Merida. Merida ligger ungefär 4 timmar från Cancun och jag gillade staden väldigt mycket förra gången jag var här. Så efter en mindre rolig bussfärd på 17 timmar var jag tillbaka va reag framme. Fortfarande inte helt frisk spenderade jag ungefär 4 dagar i Merida. Sen så hade faktiskt redan 1 kort kommit till Cancun så fick ta bussen mot Cancun för att hämta upp det. Dock bara ett kort. Det andra ligger kvar i Sverige än så länge och tyvärr kommer jag behöva det kortet också.

    Allt är dock inget så farligt som det låter. Det mesta har gått väldigt bra ändå. Visst har det varit lite tungt och vissa tillfällen när jag låg i sängen och inte orkade nånting kände jag mig väldigt liten och skör utan att ha någon nära att luta mig mot. Då var det jobbigt! Men blev snabbt ändå tillräckligt frisk för att äta okej och det gick snabbt åt rätt håll och med konsultation från sjuksyster (syster i dubbel bemärkelse) Annie hemifrån så kunde det avfärdas att det antagligen inte var något allvarligt!

    Faktum är att efter 3 månaders runtresande och upplevelser hela, hela tiden så var jag lite trött också. Ville egentligen stanna nånstans lite längre och bara ta det lungt. Bli sjuk och vara tvingad att inte göra ett dyft och sen också bli tvingad att åka tillbaka till en plats jag varit på förut var väl inte riktigt vad jag hade tänkt mig men på ett sätt inte helt fel heller. Plötsligt så är jag så otroligt mycket mer sugen på att uppleva nya saker igen! Och även om att vara så sjuk att jag inte orkar nånting eller hur man löser spärrade kort i ett främmande land inte stog på min lista över vad jag vill uppleva under den här resan så är det erfarenheter. Kände mig heller aldrig otroligt stressad över de här sakerna även fast bägge är jobbiga så kände jag att det kommer lösa sig tillslut. Fick även komma tillbaka till staden jag gillat mest hittills så här långt vilket inte var helt fel! Nu är typ helt frisk också vilket är väldigt skönt!

    Eftersom jag hellre är i Merida än Cancun och väntar på mitt andra kort som jag tyvärr behöver också så är jag nu tillbaka i Merida igen. Vad jag gör när jag väl fått mitt andra kort vet jag inte riktigt men det får jag se då! Nu verkar saker vara på väg att lösa sig iallafall och tror att nästa gång jag skriver kommer allt vara mer som förut igen!

    Over and out från en tillfrisknande pöjk!
    Read more

  • Day 123

    Avancerad dykning och nya länder!

    March 31, 2017 in Nicaragua ⋅ ⛅ 32 °C

    Efter ett segt utlägg förre gången som mest handlade om sjukdom och tråkiga besked så har den gångna tiden kanske inte varit perfekt men oj så mycket bättre! Har lagt en hel del mil bakom mig sen sist också!

    Så efter att spenderat ännu ett tag till i Merida, tror det blev runt 2 veckor sammanlagt (!!) så åkte jag tillbaka till Cancun för att plocka upp mitt andra kort. Bestämde mig sen tillslut efter mycket om och men att boka ett flyg till Honduras ist för att ta en buss genom Guatemala som var första planen eftersom jag förlorat så mkt tid i Mexico så kände jag att det var dags att röra på sig lite snabbare så flyg fick det bli. 3 dagar fick jag sen spendera i Cancun i väntan på flyget vilket var värdelöst... Ville helst bara lämna Mexico som jag spenderat alldeles för mycket tid i och Cancun gillade jag inte alls.

    Tillslut kom dagen då flyget skulle lyfta! Ordentligt nervös var jag på morgonen då jag skulle ta mig till flygplatsen med minnen från hur krångligt de varit de förra gångerna.. Därför infann jag mig 3,5 timme innan flyget skulle gå på flygplatsen. Självklart skulle det krångla lite så tur var väl det! Pga att jag behövde byta flyg i Miami dock utan att gå in i landet så behövde jag tydligen köpa ett "esta" för 15 dollar för att ta mig förbi passkontrollen USA (greedy bastards). Lyckligtvis gick detta att köpa på flygplatsen men det tog lite tid och tydligen behövde jag en extra stämpel i mitt pass för att lämna Mexico också (lägg på 27 dollar till). Men efter det rullade allt faktiskt på och senare på kvällen landade jag i San Pedro Sula, Honduras.

    I San Pedro Sula spenderades det bara en natt innan det bar av mot den verkliga destinationen i Honduras. Nämnligen ön Utila! Utila har varit med på min lista väldigt länge av platser jag vill besöka faktiskt! Ända från Jamaica ville jag ta mitt dykarcert där. Sen råkade de ju bli så att jag tog det i Mexico istället men det tog inte bort Utila från listan! Istället bestämde jag mig för att ta nästa steg i dykningen vilket är advanced Open water diver. Enda skillnaden är egentligen från "vanlig" padi Open water diver får du "bara" dyka ner till 18 meter men med advanced får du dyka ner ända till 30 meter! Plus att du får lära dig lite mer om hur du blir en bättre dykare helt enklelt.

    Olyckligt nog lyckades jag på nått sätt bli sjuk ännu en gång precis när jag kommit till Utila... Den här gången dock väldigt mycket mer lindrigt och bara kort tid men oj så frustrerande och med en stor hemlängtan knackande på dörren när jag åter igen inte kunde göra så mycket. Blev iallafall snabbt tillräckligt frisk för att kunna börja dyka!

    Advanced Open water kursen är väldigt rolig också då du egentligen inte gör så mycket övningar utan dyken är mest bara fun dives! Det första dyket som gick ner till exakt 30 meter var ett vrakdyk där vi fick simma runt och upptäcka en båt på botten! Väldigt speciellt och häftigt! Förutom ett till "deep dive" där vi fick testa att leka med ett knäckt ägg och dricka cola med sugrör på 30 meters djup (ägget går inte sönder och vättskorna blandas inte pga trycket) så gick vi även ut en kväll och gjorde ett nattdyk! Sjukt coolt att simma runt i mörkret och leta efter olika sorters fiskar och djur med endast en ficklampa som ledljus! Förutom en del krabbor 2 humrar och ett hela tiden växande stim av småfiskar som drogs mot ljuset och simmade in i dig hela tiden såg vi bland annat även en bläckfisk! Fett!

    Första dyket som certifierad advanced diver så fick vi även testa på att simma genom en liten grottgång vilket också var sjukt häftigt! Dagen efter fick jag även se min första haj!! En bebi nurseshark som låg och sov på havsbotten! För att sammanfatta min dykningssession så känns det helt enkelt som att wowupplevelserna under ytan aldrig slut!

    Dock tar dyknignsupplevelserna för mig slut för den här gången nu då det är dags att röra på sig. Även om dykning på Utila är billigt så är dykning över lag väldigt dyrt. Därför styrs kosan redan mot nästa land, Nicaragua!

    Det är just där jag befinner mig nu, Nicaragua! Närmare bestämt i staden Leon som jag kom fram till vid 01:30 i nättres efter att lämnat Utila tidig morgon igår vid 06:30. Bussen som skulle vara framme mellan 20:00-22:00 tog alltså lite längre tid än beräknat. Den utlovade AC:n och gratis frukten verkade ha uteblivit också.. Men jag kom fram till Leon så ska väl inte klaga för mycket!

    Så vad som nu står på schemat är att komma fram till vad jag egentligen ska göra i Nicaragua då jag har rätt dålig koll på landet. Men det brukar klarna ganska så snabbt!

    Over and out från ett än så länge oupptäckt Nicaragua!
    Read more

  • Day 147

    Det intressanta från Nica helt enkelt!

    April 24, 2017 in Nicaragua ⋅ ☀️ 30 °C

    Från att jag i förra inlägget precis kommit till Nicaragua och börjat fundera på vad landet hade att ge så vet jag nu lite mer! Förutom bland annat spanska studier, vulkaner, religiösa tåg, surfing och sjöar har det även blivit en kort visit på sjukhuset i Léon! Intressant! Läs allt i ett här nere!!

    Så för att börja där jag slutade så hade jag alltså precis kommit till staden Léon som är en äldre kolonial stad som dessutom blivit flyttad en gång då det gamla stället blev ödelagt av ett vulkanutbrott. Förutom att vara värd för ett stort antal kyrkor lär det vara varmaste staden jag besökt så här långt på resan med gradantalet liggande mellan 35-40 och tom ibland över 40 grader! Minst sagt svettigt. I Léon fann jag om inte mitt favorithostel så iaf det mest prisvärda hostel jag bott på så här långt! För det blygsamma priset av 5 dollar per natt fick du fräscha rum, ett kök som hade allt du behöver för matlagning med ett fräscht kylskåp, (det händer aldrig på billiga hostel!!!) gratis brygt kaffe, biljardbord men framförallt en chillyta med flera träd och stampat jordgolv och flera hängmattor att slänga sig i och läsa en god bok i skuggan av träden! Shout out till alla som planerar en trip till Léon att besöka Casa Ivana!

    Nu var det inte så att jag endast stannade inne på mitt hostel under hela min tid i Léon. Först och främst så bokade jag en tur till vulkanen Cerro Negro! Cerro Negro är framförallt känt för förutom att vara en av världens yngsta vulkaner (född typ 1850) för att vara värd för vulcanoboarding! Det innebär att man först blev åtslängd en bräda viket liknade mest en liten kälke för att sen traska upp för vulkanen med kälken på ryggen, få lite info om vulkanen från guiden innan det var dags att kasta på sig overall, handskar och skyddsglasögon för att sen åka ner från vulkanen. Jag har ingen aning om hur snabbt jag själv åkte men vet att man utan större problem kan komma upp i farter över 70 km/h. Om man inte vurpar halvvägs nere då vilket jag gjorde första gången... Men med endast lite skrapsår så gick det mkt bättre gång nummer 2 efter vi traskat hela vägen upp för vulkanen för att åka igen! Kul kul!

    Dagen efter vulcanoboardingen var det dags att låta min nuförtiden otränade kropp arbeta lite mer! Nämnligen på en 3 dagarstur till en annan vulkan vid namn Cosiguina! För att börja resan/äventyret uppför dennna vulkan var det först chickenbus (de lokala bussarna) som skulle åkas i några timmar för att nå början på hajken. Jag har åkt lokaltrafiken i Centralamerika förut men den här gången var det verkligen extremt fullt! När vi stående med kanske 5 cm att röra fötterna åt var sitt håll och både taket och bagageutrymmena ovanför sätena sprängfyllda med allt man kan tänka (även levande hönor vilket är roligt då det kallas chickenbus) sig så kände iallafall jag att nu går det inte in många fler rakblad här och än mindre fler männsikor! Trots detta envisades en strid ström av försäljare av saker från klockor till tortillas att ständigt pressa sig igenom bussen genom att kliva in genom dörren där fram och gå ut där bak och försöker kränga sina varor de oftast hade i korgar på huvudet. Själv fick man hänga in över sätena fulla med folk för att släppa förbi de envisa försäljarna.

    Väl framme vid foten av vulkanen började vår hajk uppåt. Traskandet kan med ett ord beskrivas som smältvarm. Till en början en stekande sol och grader runt 40 sträcket och en vandring i sand uppför med tungt packade ryggsäckar med bl.a 8 liter vatten gav upphov till svettningar utöver det normala. Senare på eftermiddagen fick vi iaf lite moln men att det var mer eller mindre helt vindstilla var lätt irriterande. Cirka 4 h tog vandringen upp till vårt camp där vi slängde upp tälten och gick sen upp sista biten till toppen av vulkanen som idag egentligen inte är särskilt hög med sina knappa 900 meter då den det största kända utbrottet i "modern" tid sprängde bort halva vulkanen. Idag blottas istället en enorm krater med en lagun 700 meter ner i den sovande vulkanen. På en klar dag kan man även se in till både Honduras och El Salvador men den turen hade vi inte med oss men kratern gjorde resan värt det! Efter en natt i tält under på vulkanen och en soluppgång på toppen bar det av mot en mangrove forest och en båttur där och sedan tältning på stranden innan det dagen efter bar hemmåt tillbaka till Léon.

    Tillbaka Léon började ett litet smått problem för mig begynna. Från dykningen en vecka tidigare på Utila hade jag fått ganska rejäla skavsår från simfötterna. De större skavsåren hade snällt börjat läka men ett litet ett på en av mina tår tycktes inte ha trivts i den varma och skitiga tillvaron med bristande hygien på turen till Cosiguina. Därför började min tå två dagar senare inte se så vacker ut. Vid sånna här tillfällen är det ovärderligt att ha en sjuksyster som syster. Så efter konsulterat med bl.a charmerande bilder av min fot som nu hela den började bli svullen och tån illröd fick jag order från högre ort (syster Annie med kollegor) att gå till akuten för att få antibiotika. Sjukhuset var väl lite vad man väntande sig. Bristande hygienmässigt med flackande lysrör och rum som såg ut att vara tagna från början av 50-talet. Jag behövde dock inte stanna länge där utan blev snabbt inropad till ortopedmotagningen där 2 kirurger satt precis innanför dörren i en korridor där jag på stående fot fick kort förklara vad som hänt. Därefter fick jag lyfta upp foten en aning från golvet medan kirurgen slängde ett kort getöga på foten från sin position bakom skrivbordet innan jag sen kunde hämta ut ett recept från apoteket på antibiotika för 7 dagar. Allt var gratis!

    Med facit att min fot gjorde för ont för att kunna färdas några längre sträckor (iallafall inte gående) bestämde jag mig för att plugga lite mer spanska i Léon! Hade redan sen innan bestämt mig för att jag ville studera mer så nu kändes som ett bra tillfälle. Så skrev in mig för 5 dagars lektioner på en skola och flyttade till en familj för homestay i en vecka. Förutom att plugga spanska 4 timmar om dagen så gjorde jag inte jättemycket annat under den veckan då foten ändå inte tillät det de första dagarna men desto mer anledning blev det att försöka plugga med lite diceplin! Känner att jag definitivt fick ut mycket av de 5 dagarna! Samtidigt passerade semana santa (påsken) inte helt obemärkt. Eftersom Nicaragua och speciellt Léon är väldigt katolskt så gjordes otaliga procesioner längs gatorna. Jag tog mig tiden att följa några av dem vid de folkfyllda gatorna!

    Efter ungefär 2 veckor (!!) i Léon blev det dags att förflytta sig en liten bit. Det gjorde jag till las Peñitas som är en strand precis utanför Léon. Där checkade jag in på strandhostel som låg på en liten ö där en flod skillde den från fastlandet. Pga ö-läget så innebär det att all mat och dryck måste köpas från hostelet eftersom det inte finns nånting annat.. Detta utnyttjar de självklart genom att ta hutlösa priser för maten såklart. Irriterande. Samtidigt är läget lite paradisiskt med ingenting där förutom hostelet. I och med det också lite folk med hur mycket strand som helst för dig själv om du nu vill ha det. Tiden där spenderades med ganska mycket surfing och ganska mycket volleyboll och väldigt mycket ta det lugnt tid. Dessutom så fick jag för en gångs skull utnyttja mitt tält också!

    Träffade även på en svensk kille på hostelet som har samma resväg som jag för tillfället vilket gjorde att vi gemensamt åkte till Granada! Granada är en liten vacker stad vid kanten av Central Amerikas största sjö. Där besökte vi några öar runtåkandes i en en mindre båt. Min favorit från Granada med omnejd var ändå Lago Apoyo som är en sjö lokaliserad i en kratern av en slocknad vulkan. Där paddlade vi runt i kajaker, badade i det svalkande vattnet och fick för en gångs skull uppleva ett mysigt regnskyfall vilket var en välkommen förändring i den annars stekheta ständigt soliga tillvaron! Blev även en festvisit till ett trähus någon byggt upp i djungeln utanför Granada! Kul!!

    Efter Granda bar det av mot platsen jag befinner mig på nu. Nämnligen ön Ometepe som ligger i Nicaraguas näst största sjö! Här har vi hunnit med en besvikelse till lagun, strandhäng och även en tur till en av de 2 vulkanerna som huserar här på ön. Vulkanerna reser sig mäktigt upp från det annars ganska platta landskapet. 1610 meter mäter Concepción som är den högsta av de två och det är även den vi besteg. Cirka fyra timmars traskande och ibland även halvt klättrande upp till toppen tog det. Där kunde man sedan få avnjuta en utsikt över hela Ometepe, nästan hela sjön och en mäktig krater. Eller det är rättare sagt utsikten man får gotta sig i om man går upp på en klar dag utan moln. Vi såg ungefär att vi stog mitt i ett väldigt vitt moln och kicken vi fick var inte av utsikten utan av det faktum att vi höll på att blåsa bort... MEN det är resan som är målet! Sen så fick vi en ganska fin utsikt på vägen ner då molnen börjat lätta också så helt klart värt det!

    Nu ska det bara funderas ut vart man ska ta sig härnäst. Kan säga att siktet är inställt på Costa Rica nu men nånting mer ska hinnas med i Nicaragua innan nya länder väntar i horisonten!

    Over and out från en vulkanbestigen pöjk!
    Read more

  • Day 168

    Extrema dagar och regnperiodens början

    May 15, 2017 in Colombia ⋅ ⛅ 41 °C

    Nicaragua och ön Ometepe var min senaste destination förra gången jag skrev vilket känns som en smärre evighet sen nu när det ligger 2 länder, många upplevelser bakom mig! Även en början av regnsäsongen har tagit vid och därmed också lågsäsongen av turism. Vi tar det från början!

    Efter ön Ometepe bar det av mot den turistiga orten San Juan i södra delen av Nicaragua vilket också blev efter en fantastisk dag av surfing med de bästa vågorna jag haft den sista platsen jag besökte i Nicaragua. Faktum är att jag cirka 2 veckor tidigare hade bokat en biljett från Costa Rica till Colombia och för första gången på länge kände lite stress över att jag hade för lite tid. Det blev alltså bara drygt 1 vecka inom Costa Ricas gränser egentligen på grund av 2 anledningar. 1: Att det är extremt dyrt (i centralamerikansk bemärkelse) i Costa Rica så ville medvetet inte stanna allt för länge där. 2: Eftersom jag inte vet hur man reser med någon sorts "tidspress" försvann tiden lite på något sätt i Nicaragua utan att jag märkte och plötsligt var det bara drygt en vecka tills jag skulle ta flyget till Colombia, märkligt!!

    Nåja, detta betydde ju inte att jag bara stog och stampade på ett ställe i en vecka i Costa Rica. Jag hann med en del också! Först och främst tog vi (jag reste ännu med svensken från förra inlägget vid det här laget) en buss mot Monteverde som ligger uppe i bergen från Nicaragua. Bussen tog oss inte hela vägen utan släpper av oss i nån håla 4 mil från monteverde. Det intressanta är att trots Monteverde är en turistig plats går det bara 2 bussar om dagen dit så det var bara att sätta sig för att vänta då vi anlände 3,5 h innan sista bussen. Nåja vi kom fram iallafall och dagen efter väntande nya äventyr!

    Antagligen den mest fullsmäckade dagen på länge började med en ziplinetour som inte kan beskrivas som annat än barnsligt roligt! Med ett stort flin åkte man relativt snabbt genom både djungel och över en dal 100 meter upp! Allt avslutades även med en "Tarzan swing" där man hoppande ner för kanske 40 meter för att sedan gunga fram och tillbaka några gånger innan man tillsist blev nerfirad och det roliga var över från den aktiviteten. Lyckligtvis hade dagen mer att erbjuda! Aktivitet 2 blev lite Wildlifespotting i djungeln där vi blev ensamma med en guide. Turen växlar mellan att man går uppe på broar till små stigar. I fågelväg fick vi se en hel del faktiskt! För er som intreserar er i det såg vi bland annat Tukaner, vild kalkon, massor av kolibris och den mytomspunna Quetzalfågeln! Faktum är att dagens upplevelser inte heller var slut där utan på kvällen väntade en nattur genom djungeln också! Den blev dock inte lika högt uppskattad som de andra aktiviteterna men en sengångare fick vi se iallafall!

    Dag 2 i Monteverde blev ännu en tidig morgon med bungyjump på schemat! Större adrenalinkick har jag nog aldrig varit med om när man med skräckblandad glädje slängde sig ut från plattformen 143 meter över dalen långt där nere. Helt fantastisk upplevelse! Senare på eftermiddagen skiljdes jag och min svenske resekamrat åt och jag tog mig själv till La Fortuna! Där verkade de tidigare späckade dagarna ta ut sin rätt och fick helt enkelt lägga en dag åt vila..

    Efter att fullständigt öst ut pengar i Monteverde valde jag att göra nånting lite billigare i La fortuna. Nämnligen åter igen praktisera trekking och bestiga min sjätte vulkan! För att göra det ennu billigare skippar jag taxin till början av trailen och går dit. Den här vulkanen är relativt enkel att bestiga och därför fullt möjlig att bestiga själv. Efter en varm hajk så belönas man även med en vacker lagun att svalka sig i nära toppen. Perfekt gratistur tänkte jag tills insikten att alla andra har inträdesarmband och det tydligen kostar 15 dollar inträde till parken och vulkanen. Det missade jag faktiskt utan att försöka smita från det helt! Sen la jag ingen energi på att försöka betala på vägen ner men det kändes mindre viktigt. Nedanför vulkanen låg nämnligen ett stort vattenfall där inträdet tyvärr inte gick att missa men valde ändå att gå in där. Vattenfallet i sig var vackert men förutom ett starkt flöde av vatten flödade det ordentligt av turister också.. Turligt nog hittade jag en lite gömd spännande trail genom djungeln som ytterst få andra traskade vilket gjorde det hela värt det!

    Dagen efter bar det av mot Sarapiqui! Ett mycket mindre turistigt område men framförallt med bra rafting (forsränning) som är den största anledningen till att jag tog mig dit. Det tråkiga i det hela är att det är så mycket lågsäsong och utan att vara en stor turistort så var det ingen annan som skulle på rafting när jag var där. Det betyder alltså att det inte blir något av det. Istället blir det en kayaktur på floden och en ridtur som absolut inte är fel. Problemet är att eftersom jag är själv får jag betala extra. Så när jag efter en dag i huvudstaden San José sedan tar flyget mot Colombia så kan jag konstatera att Costa Rica blev en dyr vecka men att det absolut var vart det också!

    Colombia, landet som jag hört så många historier om hur fantastiskt landet och folket är här och sett fram emot så mycket visar sig leva upp till de skyhöga förväntningarna! Vägen från flygplatsen till mitt hostel visar sig gå enklare än jag trodde då en linje av hjälpsamma människor ibland tillochmed utan att jag behövde fråga antingen gav mig vägbeskrivning, slussade mig på rätt buss eller gick flera kvarter med mig för att hjälpa mig hitta rätt. Helt otroligt vad alla borde lära sig av dem!

    Storstaden Bogota ligger på den kyliga höjden 2700 meter över havet där jag tror Sverige för första gången på den här resan hade bättre väder än jag själv hade! Cirka 9 miljoner invånare bor i Bogota men till skillnad av storstäderna i Centralamerika stortrivdes jag i Bogota! Mycket säkert på grund av att jag spenderade mycket tid med locals som jag träffade här som var hur härliga som helst men staden i sig hade en hel del att erbjuda också! Dessutom så hände antagligen det mest oväntade på den här resan. En kväll när jag och en kompis var påväg tillbaka till vårat hostel efter vi ätit kvällsmat gick vi förbi någon sorts inspelning. För att se vad som egentligen försigick stannade vi till ett tag för att kolla på inspelningen som visade sig senare vara en musikvideo. Kort senare blev vi också indragna av en producent som sa att om vi ville kunde vi stå med i inspelningen som "extras" i bakgrunden där vårt enda "jobb" blev att dansa runt med en hög andra medans det hände lite olika saker framför oss med dansare, trumslagare och artisten själv. För att tona ner det hela lite så ska jag påpeka att artisten som var från USA inte är särskilt känd men tydligen ändå tillräckligt känd för att spela in en ganska påkostad musikvideo. Kvällen slutade också med att jag åkte med producentteamet hem till deras studio och kom även tillbaka dagen efter och fick se lite hur de jobbade! Otroligt oväntat men ska bli intressant och se hur videon blev även om jag antagligen absolut inte kommer synas när den kommer ut om cirka 1 månad!

    Så efter bra dagar i Bogota blev nästa station tillslut San Gil som antagligen är en av extremsporternas Mecka. Tyvärr alldeles för mycket att göra för att hinna med allt trots att Colombia är väldigt billigt så är alltid extremsporter dyrt. Första dagen blev mitt andra bungyjump som i efterhand kanske var lite för billigt för att säkerheten skulle vara mer okej men det blev också en upplevelse i sig och det 50 meter höga hoppet gick bra! Dag 2 blev en tour längs floden i en canyon. Hopp från klippor, 2 repelleringar nerför vattenfall och klättring över stock och sten för att ta sig till slutet av canyonen. Likt zipliningen i Costa Rica var även detta barnsligt roligt!

    Det sista jag gjorde innan jag lämnade San Gil var att testa på paragliding! I paragliding sitter du framför en "guide" som i en korg där guiden efter att tillsammans sprungit nerför en bergssluttning för att börja styr en stor fallskärm och använder uppåtvindarna för att ta höjd och sedan flyga högt över marken utan annat än vinden och fallskärmen till hjälp. En otrolig utsikt över berg och dalar bjöds det på under de cirka 30 minuterna flygande uppe i luften innan guiden styrde ner för en inte helt enkel landning. Även om jag blev lite åksjuk däruppe på grund av att man cirklar ganska snabbt över de uppåtvindar som finns för att ta höjd men ändå en upplevelse helt klart värd pengarna! Senare samma kväll togs det en 13 timmars nattbuss till Santa Marta där jag befinner mig nu.

    De gångna veckorna har varit ganska händelserika det ska också tilläggas att efter ha gått cirka 5 månader utan att knappt fått en regndroppe på mig har det regnat varje dag sen jag lämnade Nicaragua! Dock inte hela dagarna utan mest på eftermiddagarna. Colombia har förutom mycket regn låga priser på allt och lever hittills upp till alla förväntningar! Landet är stort med hur mycket som helst att göra och det känns som att man skulle kunna lägga en livstid åt bara Colombia men ändå inte uppleva allt (jag kommer inte lägga en livstid här). Eftersom att jag tyvärr åter igen dragit på mig någon sorts förkylning så tvingas jag ta några lunga dagar här i Santa Marta men förhoppningsvis ska det snart gå att uppleva nya saker i de norra delarna av Colombia!

    Entonces, Over and out från ett regnigt Colombia!
    Read more