Första intrycket för andra gången

Framme i Kapstaden - nu kan den gemensamma föräldraledigheten/semestern äntligen börja. Hemma i Höör har jag längtat efter miljöombytet med varmare väder och ett uppehåll från de vardagliga rutiner som vi byggt upp kring Junie. Lite äventyr i tillvaron och främst möjligheten att vara tillsammans alla tre i fem hela veckor, utan jobb och andra aktiviteter (bortsätt från IT-konferensen). Nu ska det njutas i lugn takt tillsammans. På tal om lugn takt på resan så är det ett helt nytt sätt för mig och Uffe att resa. Vanligtvis försöker vi uppleva så mycket som möjligt av det resmålet har att erbjuda, det vill säga fullspäckade dagar med aktiviteter och reser mellan områden. I snitt spendera vi två dagar på varje boende. Nu ska vi stanna 17 nätter på ett och samma ställe, med få aktiviteter inplanerade. Det är ett nytt sätt att resa med barn och det tar lite tid att varva ner och ställa om tankesättet. Nu är det Junie det är fokus på och för att det inte ska bli för mycket intryck för henne räcker det med en aktivitet per dag (vilket kan vara att besöka ett shopping mall eller ta en lång promenad).

Vi är nu som sagt framme i Kapstaden och i det lugna området Rondebosch. Vårt boende är rymligt med kök, vardagsrum, två sovrum och en toalett. En liiiiten uteplats har vi att tillgå och om det är något man skulle mer kunna önska är det just en större uteplats.. och kanske en pool ;). De två första dagarna bjöd på sol en temperatur på ca 25 C. Dessvärre hade jag lyckats smitta Junie med min förkylning och fösta natten på boendet erbjöd inte mycket sömn. Trots en ordentlig förkylning var vår solstråle lika glad som vanligt. Med på resan hade vi vår vagn, resten av de stora bebisprylarna hade vi lämnat hemma. Uffe som hade sett ut en affär med begagnade bebisprylar gav sig först iväg för att hämta hyrbilen och sedan vidare till affären Baby-Go-Round. Bilen var en ny Suzuki, dock den billigast varianten, med varken centrallås, ordentliga nackkuddar eller bältesfunktion för barnstol. Det sistnämnda upptäckte vi dagen efter vi hyrt bilen och när barnstolen skulle sättas på plats. Mer om det sen. Bilen var lastad med barnsäng, bilbarnstol och UV-tält när Uffe körde mot boendet. 15 minuter kvar av färden dog mobilen och Uffe hade inte längre någon GPS att följa. Lyckligtvis kom han hem tillslut och vi kunde äta mat tillsammans och njuta av kvällen.

Följande dag tog vi en lång promenad med barnvagnen och åt lunch på en indisk restaurang. Prisnivån är högre än vad vi kommer ihåg, troligtvis har det med vår låga krona att göra. Om man drar bort en tredjedel av priset man skulle betalt hemma i Sverige så är man någorlunda rätt. Exempelvis kostar två indiska rätter ca 100 SEK. Det var efter den långa promenaden och lunchen som vi upptäckte bilens bristfälliga bältesfunktion för barnstol. Uffe kämpade att få stolen att sitta bra och ringde runt till diverse mackar och butiker för att få tag i något som kunde låsa bältet. Ingen framgång så jag och Junie fick snällt vänta hemma medan Uffe handlade och köpte take away.

Förutom prisnivån är säkerheten i området något som vi reflekterat över. Murar på minst två meter reser sig runt de stora husen, ofta ackompanjerade taggtråd och elektriska stängsel. På murarna finns skyltar som upplyser eventuella förövare om vakter med skjutvapen och vakthundar (och vaktormar?). För att komma in i vårt boende måste vi passera tre grindar i olika material. Det är just genom grindarna som man kan få en uppfattning om husen längs gatan. Säkerheten gör sig påmind vart man än går.

Dagen efter var den enda lösningen för Uffe att åka tillbaka till barnbutiken och byta bilstol till en med bas. Äntligen kunde jag och Junie följa med på utflykt. Det blev en tur till shoppingcentret Cavandish Square där jag hittade tre klänningar och Uffe ett par skor. Vår oftast rätt lugna och tysta Junie blev väldigt exalterad i mataffären. Det var när vi kom till grönsaksavdelningen som hon högt började göra förtjusta tillrop. Folk vände sig om och undrade var de galande ljuden kom ifrån - en tupp i mataffären? Färgerna och de spännande formerna fick henne att go bananas hehe. På tal om Junie är hon hungrig nu så fortsättning följer :).

Kram från oss!

.Read more