Amsel in 🇸🇪 Sweden

🇸🇪Hej god kväll😃
Det är midnatt och jag följer en impuls. Haha det här är inget särskilt ovanligt i mitt liv. Eftersom jag är en nattuggla, brukar jag alltid komma på kreativa, kanske överflödiga, ideér sent på kvällen. Den här gången tänkte jag börja en dagbok på svenska, för att praktisera mina skriftliga färdigheter. Jag kommer nämligen jobba hela sommaren för ett tysk företaget i närheten av polcirkeln och är därför lite rädd, att jag kommer tappa all min svenska.
I knappt ett år har jag nu varit här i mitt nya hemland Sverige och ja, verkligen, jag trivs här och jag har inte längre någon avsikt att emigrera (igen).
Språket är verkligen nyckeln till framtiden, till ett liv här 🇸🇪, där jag kan vara mitt autentiska jag. Hittills har det oftast känt som att jag har en funktionsnedsättning, ett handikapp, när jag försökte uttrycka mig. Det är egentligen inte förunderligt, därför att min språknivå liknar en 13åring med ett ordförråd av en kanske 10åring.
Jag insåg därför, att jag verkligen behöver ägna språket tid, varje dag, varje vecka. Visst kunde jag klara mig hyfsat bra under hela året och jag gjorde mig förstått. Men räcker detta för att ha djupa samtal med nära vänner, skämtar i gruppen, kommunicera med en partner och hålla tal framför nyfikna turister? Nej, jag tycker inte det. Så full fart framåt nu!!! Genom att skriva regelbundet hoppas jag att utvecklar min svenska-nivå!🥳💚
Jag känner redan nu, hur mycket skoj det kommer vara att berätta om de små och stora utmaningar jag stöttar på i min nya vardag. Jag har nämligen en väldig nyfiken och kreativ personlighet, men också en dragning till kaos, problem och glömska.
Så får jag öva på min svenska, ni får tillsammans med mig skratta åt mina misstag och min framtida ADHD -psykolog får samtidigt ett handgripligt bevis på min tankspriddhet.

Klockan 0:48 (på natten) Nu tackar jag 👋 , egentligen behöver jag nämligen djupstäda mitt rum, klippa mitt hår och packa färdigt, innan jag lämnar min älskade Malung, mitt hem för dem senaste 10 månader.

Tack Rita för din inspiration att börja skriva igen. Saknar er alla väldigt mycket🇩🇪.
Tack Majsan att du hjälper mig i min språkutveckling och att du förhoppningsvis aldrig kommer sluta rätta mig. 🇸🇪😍

---

🇩🇪Hallo, guten Abend! 😃
Es ist Mitternacht, und ich folge einem Impuls. Haha, das ist in meinem Leben nichts besonders Ungewöhnliches. Da ich eine Nachteule bin, komme ich immer spät am Abend auf kreative, vielleicht überflüssige Ideen. Dieses Mal dachte ich daran, ein Tagebuch auf Schwedisch zu beginnen, um meine schriftlichen Fähigkeiten zu üben.
Diesen Sommer werde ich nämlich für eine deutsche Firma in der Nähe des Polarkreises arbeiten und habe deshalb ein wenig Angst, dass ich mein Schwedisch verlernen könnte.

Seit knapp einem Jahr bin ich nun in meinem neuen Heimatland Schweden, und ja, wirklich, ich fühle mich hier wohl und habe nicht vor, so schnell wieder ins Ausland zu ziehen. Die Sprache ist wirklich der Schlüssel zur Zukunft, zu einem Leben hier, in dem ich mein authentisches Ich sein kann. Bisher fühlte es sich oft so an, als hätte ich eine Behinderung, ein Handicap, wenn ich versuchte, mich auszudrücken.

Ich habe außerdem erkannt, dass ich wirklich jeden Tag, jede Woche Zeit der Sprache widmen muss. Klar, ich konnte mich das ganze Jahr über einigermaßen gut verständigen, und man hat mich verstanden. Aber reicht das, um tiefgehende Gespräche mit engen Freunden zu führen, in der Gruppe zu scherzen, mit einem Partner zu kommunizieren und vor neugierigen Touristen eine Rede zu halten? Nein, das denke ich nicht. Also jetzt Vollgas voraus! Durch regelmäßiges Schreiben hoffe ich, mein Schwedisch zu verbessern. 🥳💚

Ich spüre jetzt schon, wie viel Spaß es machen wird, über die kleinen und großen Herausforderungen in meinem neuen Alltag zu berichten. Ich habe nämlich eine sehr neugierige und kreative Persönlichkeit, aber auch eine Neigung zum Chaos, zu Problemen und zur Vergesslichkeit.

So kann ich mein Schwedisch üben, ihr könnt mit mir gemeinsam über meine Fehler lachen, und mein zukünftiger ADHS-Psychologe bekommt gleichzeitig einen handfesten Beweis für meine Zerstreutheit.

**0:33 Uhr (Mitternacht)**
Jetzt verabschiede ich mich 👋. Eigentlich müsste ich mein Zimmer gründlich reinigen, meine Haare schneiden und packen, bevor ich mein geliebtes Malung verlasse – mein Zuhause der letzten zehn Monate.

Vielen Dank, Rita, für deine Inspiration, wieder mit dem Schreiben zu beginnen. Ich vermisse euch alle sehr. 🇩🇪
Danke, Majsan, dass du mir in meiner Sprachentwicklung hilfst und hoffentlich nie aufhörst, mich zu korrigieren. 🇸🇪😍Read more