Sand, träningsvärk och en tvättmaskin!

Igår kväll avslutade vi dagen nere vid hamnen med en drink medan stora fiskar lossades från båtarna. Solnedgången gjorde som vanligt sitt bästa för att stjäla uppmärksamheten – och lyckades.

När vi vaknade i morse kände vi tydligt av gårdagens äventyrsvandring. De kroppsdelar som inte hade träningsvärk var lätträknade. Trots detta och med en något öm bak efter allt cyklande trampade vi iväg tvärs över ön för att upptäcka nya stränder.

Här var landskapet lite annorlunda, färre klippor men desto mer breda, kritvita sandstränder. Den första vi kom till, Grande Anse, var enorm och nästan overkligt vacker. Efter en kvarts promenad över några klippor dök nästa strand upp – och den var om möjligt ännu mer spektakulär. Man börjar nästan undra om någon överdriver när de ritar kartorna här.

Vattnet såg lugnt och snällt ut, men det visade sig vara en ganska dålig bedömning. En våg tog plötsligt tag i mig i vattenbrynet och skickade iväg mig på en kort men intensiv tur fram och tillbaka i sanden. Några rejäla sköljningar senare kände jag mig som nytvättad i en väldigt sandig tvättmaskin.
Stödet från min bättre hälft var begränsat. Hon stod mest och skrattade.

På stranden mötte vi också flera små hemlösa hundvalpar som tittade bedjande på oss. De såg ut att vara redo att emigrera till EU direkt, men Gun-Britt satte stopp för planerna och skakade resolut handduken ifall några hundloppor hade fått samma idé.

Solen här är inte att leka med, så vid tvåtiden cyklade vi tillbaka mot hotellet för lite vila på terrassen. På vägen hittade vi en liten lokal pizzeria med stenugnsbakade pizzor. Vi delade en pizza och hade ändå halva kvar till morgondagens lunch. Det verkar vara ett återkommande tema på den här resan: vi delar alla måltider men lyckas ändå aldrig äta upp.

Nu väntar hotellets solstolar en stund innan det är dags för kaffe.Read more