Joined January 2020 Message
  • Day27

    På väg hem igen!

    February 23, 2020 in New Zealand ⋅ ☀️ 21 °C

    Efter tre fantastiska veckor på Nya Zeeland är vi nu på väg hem till Sverige igen. Auckland - Hongkong 11 Tim, Hongkong -London 12 Tim och London - Köpenhamn 2 Tim. En lång resa men värd varenda minut!

    Nu längtar vi hem till Höllviken och till att träffa våra barn och barnbarn😍!
    Read more

  • Explore, what other travelers do in:
  • Day24

    Sol, bad och vin!

    February 20, 2020 in New Zealand ⋅ ☀️ 24 °C

    Från minus 1 till plus 27 grader!

    Vi startade tidigt från Tongariro National Park och körde norrut. Morgonen var kylig och solig och vårt mål var Coromandel Peninsula på norra Nordön, en bilresa på cirka 7 timmar.

    Återigen såg vi ett helt annat landskap än vi sett tidigare. Lummig åkermark med omgivande kullar och överallt brunt eftersom det inte regnat sedan innan jul. Området är centrum för kreatursuppfödning och uppfödning av fullblodshästar.
    När vi närmade oss Coromandel Peninsula blev det bergigare och mer skog med smala sick-sack-vägar och överallt kunde man se ner på stora oförstörda sandstränder.

    Till slut nådde vi fram till Taigh Na Mara B&B i Kuaotunu. Här har vi bokat 3 nätter, de sista innan hemresan, och här ska vi bara koppla av och smälta alla fantastiska upplevelser som vi varit med om under våra tre veckor på Nya Zeeland.
    Vi bor cirka 100 meter från en underbar strand med nästan inga människor alls. Byn har en restaurang och ett café, dit vi går på 10 min via stranden. Vi håller tummarna för att solen ska skina på oss fram till söndag morgon då vi påbörjar resan hem igen.

    Det har varit en helt fantastisk resa, vi har sett och upplevt så mycket. Vi har träffat så många trevliga och hjälpsamma människor och blivit så väl mottagna var vi än kommit. Vår arrangör, First Light Travel i Auckland, har verkligen fått in ”high-lights” som passat oss och allt har fungerat så himla bra.

    När vi försöker tänka ut vad som varit bäst och sämst så kommer vi inte på någonting. Allting har varit bra men på olika sätt. Vi återvänder till Sverige fyllda av nya intryck och, vem vet, kanske vi återvänder till Nya Zeeland en annan gång.
    Read more

  • Day23

    We made it - Tongariro Alpine Crossing!

    February 19, 2020 in New Zealand ⋅ 🌧 18 °C

    I går anlände vi till Tongariro National Park eller, rättare sagt, till Château Tongariro som är ett anrikt hotell som byggdes 1929 och som ligger vid Mount Ruapehus sluttningar. Hotellet lever nog fortfarande kvar i 30-talet och, som vi ser det, hade det nog inte skadat med en liten modernisering.

    Tongariro National Park är en 7 600 kvadratkilometer stor nationalpark med bl a tre aktiva vulkaner, Ruapehu, Ngauruhoe och Tongariro. Parken ligger mitt på Nordön och är mycket populär för vandring på sommaren och skidåkning på vintern. Det var den första i världen som fick världsarvsstatus av UNESCO dels för sin naturskönhet men även för sin maoriska bakgrund.

    Vi anmälde oss till en heldagsvandring med Adrift - Tongariro Alpine Crossing. Ajajaj vilken träningsvärk vi har nu men vilken dag, vilken upplevelse!

    Vi var en grupp på cirka 10 personer som påbörjade vandringen från 1.100 m höjd. Som högst vandrade vi till 1.850 m och därefter utför till slutet på 700 m. Vädret växlade hela tiden mellan regn, sol och blåst. Men vilken upplevelse! Vi passerade kratrar, toppar, dalar, smaragdgröna små sjöar och rykande heta källor från aktiva vulkaner. Vi gick på stigar, i anlagda trappor, i lös grus och bland lavastenar.

    Totalt vandrade vi 22 km under 7 timmar. Gissa om våra ben var darriga när vi kom ner!

    Återigen har vi upplevt något helt annorlunda på vår resa. WOW!
    Read more

  • Day21

    Kapiti paradiset för både fåglar och oss

    February 17, 2020 in New Zealand ⋅ ☁️ 20 °C

    Kapiti Island i tält och utan Wi-Fi
    På söndag morgon lämnade vi Wellington för nya äventyr på Kapiti Island. Men först en skön promenad genom Wellington Botanic Garden, dit vi åkte med deras ”Cable Car”.

    Därefter gick färden till Paraparaumo, cirka 45 min norr om Wellington. Vi blev hämtade med båt och båtresan till Kapiti Island tog cirka 10 min.

    Kapiti Island, stort som Ven, är ett ”Marine Reserve” där det, bland många andra fåglar, bor mer än 1 000 ”Little Spotted Kiwis”. Ingen annanstans på NZ finns det så många kiwis samlade på ett och samma ställe. Ön är kuperad med klippiga kuster och är en av få öar på NZ där man lyckats utrota alla importerade djur som t ex råttor, möss, possum mfl. Här finns inga fiender till fåglarna, vilket gör att de trivs och förökar sig på ön.

    Endast 80 personer/dag får befinna sig på ön, du måste komma hit med auktoriserade guider och allt bagage som kommer hit genomsöks noga i jakt på möss, myror och andra inkräktare. (Tack och lov hittade vi inget sånt i vårt bagage😱)

    Vi blev visade till vårt bokade ”luxury tent”. På bilderna nedan kan du se hur tältet såg ut, likaså den toalett som hörde till. Toaletter och duschar med rinnande vatten fanns intill huvudbyggnaden men vi uppmanades att spara på vattnet eftersom de försöker att endast använda regnvatten (fast de kompletterar med vatten från fastlandet som fylls på för hand i stora tankar).

    Vi satte oss ner utanför vårt tält och bara lyssnade. Det hördes inget annat än fågelkvitter - helt lugnt och stilla och fågelkvitter överallt. Klicka på en video bland bilderna och lyssna! Fantastiskt!

    Efter en promenad längs den klippiga kusten var det dags för lite ost och vin utanför lodgen, där vi träffade flera trevliga människor som är här av samma anledning som vi, dvs att uppleva en liten oas på jorden med fullständigt lugn, fågelkvitter och kiwi-spotting (så klart).

    Därefter serverades vi en god middag och när mörkret hade lagt sig ordentligt gav vi oss ut på ”kiwi-spotting”.

    Vi tassade tysta runt i bushen, en liten grupp på 5-6 personer, efter guiden som hade en ficklampa med rött ljus. Kiwin är döv, nästan blind och är endast ute på natten för att fånga mat med sitt långa näbb. Kiwin kan inte flyga men springer snabbare än en människa.
    Efter mycket letande upptäckte vi en kiwi men, tyvärr, sprang den ganska snabbt iväg igen. För vår del var det den andra kiwin vi sett. Den första såg vi på Stewart Island.

    Därefter var det dags att säga godnatt och vi begav oss in i vårt tält för att sova. Fåglarna hade nog också gått och lagt sig för det var alldeles tyst (och mörkt) runtomkring oss.

    Nästa morgon vaknade vi vid 7.30-tiden, alldeles lagom till frukosten som serverades kl 8. Efter en god frukost begav vi oss ut på en 2-timmarsrunda längs kusten och upp in i de skogsklädda bergen. Vilken fantastisk utsikt när vi kom upp till ”the western point”!

    Efter lunchen, som serverades på lodgen, njöt vi av stillheten, fågelkvittret och en god bok utanför vårt tält.

    På kvällen serverades återigen lite ost och vin men denna gången tillsammans med nya besökanden som anlänt under dagen. Efter middagen gick vi ut på en ny ”kiwi-spotting” men, tyvärr, inga kiwi i sikte. Efter mycket letande fick vi konstatera att just den kvällen behagade inte våra kiwi-kompisar gå ut och söka mat precis där vi smög fram.

    Efter en nya natt i tältet serverades återigen frukost och därefter blev vi körda in till fastlandet igen.

    Nu väntar en bilresa på cirka 5 timmar för nya äventyr i Tongariro National Park.
    Read more

  • Day19

    Vinprovning och Wellington

    February 15, 2020 in New Zealand ⋅ ☁️ 23 °C

    I torsdags morse lämnade vi Mapua och körde mot Blenheim. Blenheim är en liten ort på norra kusten av Sydön, den största staden i Marlborough-regionen där många av Nya Zeelands viner produceras. Själv är vi förtjusta i vita viner från den regionen och av den anledningen la vi ett dygn där för att besöka vingårdarna och prova deras viner.

    Vi var bokade på en vintur med Marlborough Wine Tours och vi besökte fyra vingårdar, Jackson Estate, Misty Cove Wines, Hunter´s och Bladen. Vi blev förtjusta i Misty Coves Pinot Gris och Bladens rosé-vin och köpte en flaska var av dessa. Hoppas kunna köpa dem hemifrån sen. På vägen passerade vi Stoneledge och S:t Clair, vars viner vi gärna köper på Systembolaget där hemma.

    På lördagen lämnade vi Sydön. Färjan tog oss från Picton på Sydön till Wellington på Nordön, en vacker båtresa på 3 timmar. Wellington, som ligger på Nordöns sydspets, är Nya Zeelands huvudstad sedan 1865. Wellington kallar sig för kulturhuvudstaden och är centrum för landets teatrar, musik, dans och konst. Det är en pulserande stad som ligger vid vattnet och har spritt sig upp mot de omkringliggande bergen.

    Vi kom ganska sent till vårt hotell i centrala Wellington men efter en dusch gick vi ut på stan och hamnade på en underbar argentinsk restaurang, El Matador, på Cuba Street. Vi åt vars en härlig kolgrillad sirloin steak med ett gott argentinskt rött vin till. Till dessert unnade vi oss en chokladfondant. Mmmmmums!

    I morgon går färden vidare till nya äventyr på Kapiti Island.
    Read more

  • Day17

    Med ett 20-tal delfiner på norra Sydön

    February 13, 2020 in New Zealand ⋅ ☁️ 18 °C

    Nu har vi kommit till norra Sydön eller närmare bestämt till en liten ort som heter Mapua. Norra delarna av Sydön skiljer sig mycket från vad vi hittills upplevt. Klimatet är milt, stränderna är många och har gyllene sand, havet är turkost och i bakgrunden finns mer lövskog än vad vi hittills sett på Sydön. Det odlas mycket frukt här och vingårdarna ligger tätt. Även här finns en nationalpark, Abel Tasman National Park, Nya Zeelands minsta nationalpark på totalt 225 kvadratkilometer.

    I dag har vi varit ute på en helt underbar båttur med Abel Tasman Charter. Vi var 8 personer, vi och 6 amerikaner, som hoppade i en motordriven gummibåt i förmiddags och blev körda ut till en härlig katamaran som låg förtöjd en bit ut. Vi blev serverade öl/vin/vatten och sen bar det iväg längs kusten.

    Solen tittade fram, det blåste en lätt bris och vi satt alla och njöt på båtens soldäck. Skepparen berättade om djurlivet i nationalparken och mycket annat om maorier och upptäcktsresanden tillbaka i tiden.

    Efter en stund ankrade han en bit ut i en vik och vi fick välja mellan att själva ta oss in till stranden i en kajak eller bli körda i gummibåten. Vi valde kajaken och paddlade några hundra meter in till en gyllene strand. Efter en lång promenad längs vattnet var det dax för ett dopp i det turkosblå vattnet som höll sisådär en 19-20 grader.

    Efter en stund blev vi hämtade och på båten väntade en härlig lunch. Men innan lunchen fick vi syn på ett antal delfiner och skepparen lättade ankar och körde mot dem. Tror nog det var minst 20 delfiner som hoppade och simmade ikapp båten. Vilken fantastiskt syn! Titta på videon längre ner! Helt underbart! Efter den upplevelsen smakade lunchen ännu bättre.

    Efter lunchen körde båten vidare mot en annan vik i nationalparken. Där blev vi återigen körda in till stranden och där gick vi en runda på cirka 40 min in på ön, som var ganska kuperad men otroligt vacker.

    Efter cirka 6 Tim båtfärd och upplevelser var vi tillbaka där vi startade. Vilken underbar dag och ännu fler upplevelser att ta med sig hem.

    I morgon ska vi på vintur. Ett av våra favoritviner kommer härifrån!
    Read more

  • Day16

    She did it again!

    February 12, 2020 in New Zealand ⋅ ⛅ 21 °C

    Ännu en gång har Gun-Britt lyckats övervinna sina rädslor! Men vi tar det från början. Efter en tidig start på dagen kom vi till Northwest Adventures och checkade in för ett 3 timmars grott-äventyr. Turen innefattade både en hike i regnskogen, en kort tågfärd uppför berget och en äventyrsvandring ner i en grotta som upptäcktes på 60-talet.

    Till skillnad från alla andra grottor vi besökt, var denna i ”originalskick” dvs ingen turistanpassning alls. Vi fick krypa, klämma och jobba ordentligt för att komma in. Gun-Britts skräck låg dock inte så mycket i att krypa in i en mörk grotta utan mer i att ta sig över hängbron på vägen dit!
    Men det gick! Höjdrädslan lyckades hon bemästra och även att gå på en gungande hängbro!
    Svårt att säga vem som var mest stolt av oss två!

    Vi tog oss in ca en kilometer i grottan och besökte olika nivåer. Överallt fanns det stalaktiter och andra kalkformationer som regndroppar har skapat under 100-tusentals år. Så vackert!

    I en annan del av grottan fanns det ”Glowworms”, en typ av lysmask som spinner hängande trådar för att därefter med en ljusglimt locka dit insekter att äta.

    Det tog ordentligt på krafterna att ta sig runt. Ibland gick det att gå rak, men ofta blev det att gå dubbelvikt fram. Extra svårt var det eftersom vi inte fick stödja oss eller röra vid väggarna av Limestone. Det skulle kunna skada grottans kalkformationer.
    Hjälmen vi fick låna var ett måste, men den luktade vidrigt! Förmodligen gammal svett och fukt i kombination!

    Efter det spännande grottäventyret körde vi vidare norrut och avslutade dagen på en mysig badort som heter Mapua. Där checkade vi in på ett litet B&B och gick ned på den pyttelilla marinan för en god middag.

    Tydligen har man vissa problem med toaletterna på stället där vi samlades inför grottvandringen! Det finns ju många som besöker Nya Zeeland och vissa är tydligen vana vid ”hål i golvet”. (Se bild)

    I morgon väntar en dag på havet!
    Read more

  • Day15

    Guld, pannkaks-klippor och spruthål

    February 11, 2020 in New Zealand ⋅ ☀️ 17 °C

    I dag lämnade vi Franz Josef Glaciar och körde norrut längs västkusten till Punakaiki. Det var en bilresa på cirka 20 mil eller cirka 3 timmar. Man kan ju tycka att det skulle vara tråkigt att lägga så mycket tid i bilen men nej... landskapet är fantastiskt och det finns så mycket att se utefter vägen.

    Naturen har förändrats lite från tidigare. I dag har vi färdats längs en vindpinad kust med Tasman-havet på ena sidan och höga berg på andra sidan bilen. Vi har kört genom små samhällen som bara består av några hus men även lite större orter som t ex Hokitika, där vi stannade bilen för en liten promenad på stadens huvudgata. Överallt möts vi av affärer med produkter av merinofårets ull eller smycken av jade.

    Vi stannade också i det lilla samhället Ross, som är ett av de områden som blomstrade under guldgrävartiden på 1860-talet. Nya Zeelands största guldklimp hittades här 1909 och området, som sägs innehålla guld värt flera miljoner dollar, har öppnats för gruvdrift igen.

    Vi gick en runda på 1 timme runt ett tidigare gruvområde och vi försökte föreställa oss hur det var på den tiden när lycksökare från Europa, Amerika, Canada och Australien kom till Nya Zeeland för att gräva guld. Det var tuffa tider för guldgrävarna, som jobbade och slet hela dagen och sov under ett vindskydd på natten. Vissa guldgrävare byggde sig ett eget litet hus, som det som du kan se på en av bilderna. Virket hämtade han från träd i närheten. Huset innehöll en säng och en eldstad. Men guldgrävaren som bodde här höll sig åtminstone torr och varm. Det sägs att när hans kropp inte längre orkade, kom han till sjukhus och dog där medan han tog sitt första bad på många år!

    Vi passerade också en gammal kyrkogård, där guldgrävare från slutet av 1800-talet ligger begravda. Vi kan bara ana vilka tragedier som utspelats. På en av gravstenarna läste vi om Sarah och David Lyall från Skottland. Sarah dog 1869, 31 år gammal. Hennes man, David, dog året efter, 40 år gammal. På vägen tillbaka besökte vi det gamla häktet!

    Bilresan gick därefter vidare in i Paparoa National Park, en 300 kvadratkilometer stor park, där de mest berömda inslagen är Pancake Rocks vid Punakaiki. Vi checkade in på vårt hotell, Punakaiki Resort, och fick ett härligt rum med balkong mot det brusande havet. Därefter vandrade vi till Pancake Rocks för att titta på dessa underliga klippor som ser ut som pannkakor som staplats ovanpå varandra. Inne i klipporna har det bildats hål och vid högvatten så trycks vattnet in i hålen och sprutar i kaskader rakt upp i luften.

    Vi stannar här en natt och i morgon bitti väntar bl.a. några spännande grottor på att utforskas.
    Får väl se hur djupt ned vi vågar ta oss!
    Read more

  • Day14

    Höjdrädda Gun-Britt har åkt helikopter!

    February 10, 2020 in New Zealand ⋅ ☀️ 15 °C

    I dag har vi gjort något som jag aldrig trodde jag någonsin skulle våga. Vi har åkt en 4-minuters helikoptertur upp till glaciärområdet och gått på en ”hike” under 2,5 timme på Franz Josef Glacier.👍🏻.

    Det var med stor tveksamhet som vi bokade det här äventyret i går. Men om jag någonsin ska få se en glaciär så är det väl här. Så jag bestämde mig - nu eller aldrig ska det ske!
    Men så nervös jag var i morse😫! Jag som är så höjdrädd - hur ska det gå! Tänk om jag får panik i helikoptern och tänk om vi kommer upp på höjder som jag inte fixar! Oooooo😱!

    Men det gick sååå bra och jag är sååå stolt över mig själv och....WOW, vilken upplevelse!!!

    Vi blev utrustade med vattentäta byxor och jacka, speciella skor och en magväska som innehöll kraftiga broddar i stål som vi skulle fästa under sulan på stövlarna. Därefter bar det iväg och helikoptern tog oss ca 800 m upp i bergen, en resa på 4-5 minuter. Där väntade vår glaciär-guide och vi fick instruktioner om hur vi skulle ta på och fästa broddarna. Vi fick också vars en stav, som vi skulle använda för att hålla balansen när vi gick.

    En lång rad bakom guiden och sen bar det iväg upp i glaciären. Vilken upplevelse! Så fantastiskt vackert och vädret var dessutom perfekt med sol och en blå himmel.

    Under 2,5 timme vandrade vi uppåt och sen neråt igen. Vi tittade på sprickor i glaciären, vi fick se små laviner som bullrade ner och vi fick krypa genom hål som bildats av regnvatten som borrat sig igenom isen.

    Det var en ganska jobbig vandring, stövlarna var tunga, broddarna fastnade i isen och vi fick ta ordentliga kliv för att kunna gå framåt. Vid vissa delar av vandringen gick guiden i förväg med sin ishacka och beredde väg för oss andra. Vid andra delar, som var lite mer besvärliga, skruvade hon in skruvar i isens vägg och satte fast rep, som vi skulle hålla oss i.

    Efter cirka 2,5 timme var vi nere igen och efter en stund kom helikoptern och hämtade oss. Så glad jag är att vi genomförde den här utflykten och så stolt jag är över att jag klarade det👍🏻.

    Dagen avslutade vi i en ”private hot-pool”. Under 45 minuter slappade vi i en varm bubbelpool på ett typ av spa som ligger granne med regnskogen, tvärsöver gatan där vi bor. Så skööööönt! Ett glas vin på det och vi sussar gott hela natten😴😴.
    /Gb
    Read more

  • Day13

    Till Franz Josef Glacier

    February 9, 2020 in New Zealand ⋅ ☀️ 12 °C

    Idag har vi förflyttat oss norrut, till Franz Josefs Glacier. Det blev vår resas längsta transportsträcka på hela 7 timmar. Men vilken resa....!
    Nästan alla dessa timmar bjöds vi på vyer som vi aldrig upplevt tidigare. Mjuka, gröna bergsmassiv, slättland, hav, kust , floder och enorma bergsmassiv med inbäddade nästan gröna sjöar! Med dessa vyer kunde vi lätt köra ytterligare timmar, men nu är vi i alla fall framme.

    Under vår resa på Sydön har vi nog passerat ett par hundra vattenfall, varav det högsta låg på 824 meter. Längs dagens rutt passerade vi många lite mindre vattenfall. Ett av dessa finns på bilden nedan.

    Vi har idag kört på sk Highways. Det är huvudleder med hastighetsgräns 100 km i timmen. Några andra motorvägar, som vi har i Sverige, finns inte. Att ha en hastighetskontroll eller vägkamera här är helt onödigt. Det finns inte en chans att köra ens i närheten av 100. Broarna, som det fanns många av, är av en-fils-typ dvs man kör en riktning i taget. Hela tiden zicksackar man fram längs bergssidorna. Det finns många möjligheter till att stanna både på rena utsiktsplatser men även på små campingställen där det står en och annan husbil eller tält.

    Växtligheten vi passerade har varit ren urskog, med träd som är flera hundra år gamla. Här i NZ växer träden mycket långsamt och träden kan ofta vara 500-600 år gamla.
    Skogarna vi passerade såg inte ut som svensk skog utan mer som en trollskog, eller något som man kan tänka sig fanns på den tiden dinosaurierna vandrade kring på jorden. Träd med krokiga och mossbeväxta grenar, ormbunksliknande växter som liksom trängde sig ut för att få ljus, smala buskliknande träd, ja allt står så tätt att jag inte tror man knappt kan passera där.

    Nu är vi framme på 58 on Cron motell i Franz Josef Glaciar. Rummet är fräscht och innehåller det vi behöver, dvs en säng, ett pentry och en fräsch toalett med dusch. Bilen står parkerad utanför, som sig bör på ett riktigt motell.

    I morgon ska vi utforska glaciären och bada i varma källor!
    Read more

Join us:

FindPenguins for iOSFindPenguins for Android