Auckland

Lördag 11/11

Avstigningsdags. Fullt i frukostmatsalen så min taktik var att ta mat där det var korta köer, inga flingor till frukost idag, fler pancakes i stället.

Att lämna båten och hämta väskorna fungerade smidigt men sedan var det lite rörigt innan vi i ressällskapet hade hittat varandra, innan Joel (vår reseledare) hade hittat den lokale guiden, innan han hade hittat bussen. Till slut ordnade sig allt.

Busschauffören bjöd på torkad ananas i choklad, tydligen en specialitet från orten.

Rundtur i Auckland och vår guide pratade British english vilket var väldigt skönt. De guider som har pratat mer lokal engelska har varit svåra att förstå och kombinerat med ett dåligt högtalarsystem har det för mig ibland inneburit rena gissningsleken.

Auckland är byggt på gamla vulkaner och det var utsprungligen polynesier som bodde här. Kuperad stad med en stor hamn.

Vi stannade vid en fin trädgård där vi i den lokala avdelningen letade efter silver fern, som är en nationell symbol.

Enligt sägnen växte silver fern först i vattnet men anmodades att komma upp på land. Det är en ormbunksart med silverglittrande undersida på bladen. När urbefolkningen var ute i mörk skog på kvällen vände de på bladen som då reflekterade månskenet och lyste upp deras väg. Bladet används på en massa olika varor och då oftast som ett vitt stiliserat blad på svart botten.

Vi hittade ingen silver fern men däremot en liten buske med små rosa blommor som var namngiven av och efter Daniel Solander, en av Linnés lärjungar, som följde med kapten Cook till Australien och NZ och som skapade sig en egen karriär i England.

I avdelningen för blommande växter prunkade det så att man nästan blev trött i ögonen.

Lunch på en Italiensk restaurang där det serverades flera plattor (brädor) med allehanda mat att dela på.

Hotellet hade inte våra rum klara och vi skulle bli hämtade av Maria och Fredrik klockan 15 så vi satt otåligt i lobbyn och väntade. Vi hann precis slänga in våra väskor på rummet och åka hissen ner så stod Fredrik i lobbyn.
Maria och jag är gamla arbetskamrater från IBM och Maria och Fredrik emigrerade till NZ för ett antal år sedan och är nu generalagenter för Tomatis-metoden ( https://tomatis.co.nz ) i både Australien och NZ.
Vi kom mitt i deras flytt till nytt hus kombinerat med att sonen Simon ska ha examensvernissage på konstakadademin så vi är glada att vi hann fika med dem.

Med minimal hunger samlades sedan gruppen för sista middagen tillsammans och även denna gång var det en väldigt bra restaurang. Vandring tillbaka till hotellet för en stilla hemmakväll.Baca lagi