Stenrike

Vi vaknade i Kirkwall, den största staden på den största ön bland Orkneyöarna.

Vid frukosten fick vi veta att resten av resan hade omplanerats p.g.a mycket blåsigt väder. Ön Isle of Man och orten Oban försvinner från resan då vi där hade lagt till på redden och tender-båtarna hade gungat rejält på väg in mot land. I stället kommer vi att vara i Glasgow-Greenoch på tisdagen och sedan två dagar i Liverpool för att därefter som planerat avsluta i Dublin.

Buss in till centrum där vi besökte Orkney Museum. Där fanns otal artefakter där den första våningen visade stenar i olika varianter. När vi gått upp en trappa blev det mer intressant för där var det föremål från vikingatiden.

Sedan dags för lokalbuss som tog oss till Skara Brae. En resa på en timme då vi fick se mycket av landsbygden. Det finns mycket sten överallt på ön. Stenen är någon skiktad bergart, som jag inte vet vilken men ska försöka ta reda på det. Hagar är inhägnad med stabila stengärdsgårdar, villatomter likaså och de flesta husen är byggda av denna sten. Det bli många nyanser av grått! Vi kunde också se flera skeppssättningar som var av annan stenart.

Bussens slutstation var Skara Brae. Där finns byggnader som är 5000 år gamla. Äldre än både Stonehenge och pyramiderna. De upptäcktes 1850 efter att ha varit dolda av sand fram till dess. De är upptagna på Unescos världsarvslista. Genom dessa byggnader kunde man få kunskap om människors vardagsliv.

Buss tillbaka till Kirkwall där vi besökte St. Magnus Cathedral. Även denna var byggd av de grå stenarna. Den byggdes 1137 och har byggts om och till flera gånger efter det.
I kyrkan var det ’Flower Show’ till förmån för restauration av kyrkan. Tyvärr gjorde alla dessa imponerande blomsterarrangemang att kyrkan blev mer en utställningslokal än en kyrka.

Före middagen hade vi fått audiens hos kaptenen uppe på bryggan. Det var tredje gången vi gjorde ett sådant besök så vi var inte så nyfikna på instrumenten men det var trevligt att lyssna på kaptenen. Han heter Jonas Lyddby och innan vi gick frågade jag var hans efternamn kom från. Det visar sig komma från Lydde som är ett gammalt namn på Löddeköpinge som är en by. Mitt flicknamn är konstruerat på samma sätt. Lödby som är en sammansättning av Löd som i Löddeköpinge och som är en by. Vi hade alltså båda en anknytning till Löddeköpinge i tidigare släktled. Ibland är världen liten.Read more