Skylla eller Karybdis - vilket är värst?

Redan på natten gungade det rätt bra och jag blev vaggad till sömn av gungningarna. Vi är glada att ingen av oss är speciellt känslig för sjögång.

Planen för idag var att ligga på redden utanför Stornoway i en skyddad bukt så att vi kunde åka in till kajen med tender-boats. Dessa båtar är fartygets livbåtar för den händelse alla ska lämna fartyget. De är fullt sjövärdiga och heltäckta men de kasar runt på vågorna som ett nötskal. Det är alltså inte särskilt bekvämt att vara i dem vid sjögång.

Lagom till frukosten talade kaptenen om att all landstigning var inställd de närmaste timmarna och att vi skulle vara förberedda på att det kunde bli en dag till sjöss. Vi fick nämligen inte gå in i den ’skyddade’ bukten eftersom det skulle komma en större båt vid 10-tiden och den hade första tjing på bukten.

Bara 1.5 timme senare kom beskedet att vi struntar i Stornoway och i stället styr kosan mot Glasgow. Nu lämnade vi Nordsjön och hamnade på Atlanten. Frågan är vilket som är värst, därav titeln på detta inlägg.

Vi missar tre stopp: Stornoway på Isle Lewis, Oban på fastlandet samt Douglas på Isle of man. Två av stoppen var på öar vilket är extra intressant . I stället har vi fått: en dag på sjön, en dag i Greenock/Glasgow samt en extra dag i Liverpool.
Inget juste byte men man kan kan ju inte kontrollera vädret.

Nu har jag tagit reda på vad det är för sorts sten på Orkneyöarna. Enligt Wikipedia ska det vara röd sandsten även om den ser väldigt grå ut.

För den som är road av Quiz, Bingo, Soduku och motsvarande finns det rika tillfällen till sysselsättning på båten. Har vi någon lugn stund så läser vi tidning eller böcker eller tar en liten nap. Vid denna resa har vi ständig tillgång till internet, dock kan vi inte båda komma ut på nätet samtidigt och det är inte supersnabbt men fullt tillräckligt.

Kaptenen styrde båten mellan öar så att det skulle bli så lite sjögång som möjligt. Vissa av öarna påminde om Nya Zeeland och var klippiga och ogästvänliga.Read more