Innsbruck

Idag har vi vandrat. Hur långt vet jag tyvärr inte, men det känns! Först tog vi ett slags tåg upp 800 meter på berget (låter kanske inte så mycket, men det var faktiskt jättehögt!). Sen tänkte vi gå upp ytterligare en bit längs en led för att sedan ta av på en annan led och vandra hem till boendet. Låter ju inte så avancerat, kan man tycka! Men låt er icke luras. Nejdå, först gick vi rätt brant uppför i skinande solsken och det kändes rätt bra (men ansträngande, såklart!). När vi väl kom till någon form av korsning var det antingen inte utskrivet vart vi var, eller med namn som inte hjälpte ett dugg med kartan vi hade. Så vi gick och gick. Och sen, plötsligt, kom kylan. Och regnet.
Men vi hade ju haft framförhållning och tagit med våra ponchos, så det var bara att fortsätta vandra och hålla tummarna för att skorna hinner torka till morgondagen. Det var en fin tur, som känns i hela kroppen. Särskilt magen. Vi hittade inte en enda fjällstuga, så maten fick vänta tills alldeles för sent.
Så nu ligger jag här i sängen och funderar över hur min kropp ska orka bära mig imorgon. Tur att vi ska sitta stilla på tåg i mer än 10 timmar!もっと詳しく