Bengt uppdaterar

Bengt:
Igår när vi skulle gå från kajen ner i en longtailbåt så vet jag inte om jag räckte över väska, eller skulle gå i och snavade eller vad som hände, allt gick väldigt fort och kommer ihåg att durken på båten kom farande med en väldig fart, men minns inte riktigt smällen. Kanske har några sekunders minneslucka, men kommer ihåg att jag låg stilla efter för jag visste inte hur allvarligt det var,en att det gjorde ont. De andra svenska turisterna i båten satt stilla bara men Sandra kom sen och fick upp mig försiktigt. Byglarna på mina glasögon var helt utspända så jag tror jag landat rakt platt på ansiktet och med höger axel för det gör rätt ont i höger överarm och skuldra fortfarande. Just då kände jag ingen smärta i tårna. Efter lite fixande så fick jag sitta och båten släppte av en annan turist på hennes resort (kunde de inte ta oss först?) och sen nästa resort där det fanns en sjuksköterska med kollega som var toppen och hjälpte mig först. Tejpade det öppna såret vid näsan hjälpligt och gav mig dropp, kanske med smärtstillande till båtresan tror jag. Fick även en mitella för skumpig båtresa. Hon sa att detta såret kunde hon inte sy här utan behöver komma till sjukhuset, hade det varit ett mindre sår på t.ex. armen kunde hon sy det dock. Men hon ringde sjukhuset och speedboat kom och hämtade upp oss. Vi åkte en kort bit till våran resort (som jag bara kommer då se från håll) där Sandra lämnade över pass och försäkringsnummer som jag hade skrivit ut hemma. Jag kunde också lämna över lite pengar så de kan köpa mat osv med (jag hade alla bath i min plånbok), sjuksköterskan hade ju sagt att jag skulle komma tillbaka till kvällen). Snabb tur till fastlandet där en ambulans väntade och sjuksköterskorna lämnade mig till dem. Vi åkte till Wattanapatsjukhuset i Trang där jag fick komma in på akuten. Där fick jag ganska snabbt CT-scan, och röntgen av tår, axel/arm och kanske magen tror jag. De kallade såret vid näsan för flap wound?. De sa att det var svart och kanske var det dead skin? Fem stygn tror jag det blev. Fått Smärtstillande. Jag får inte bada eller få vatten på stygnen på 7 dagar. Och skall gå till någon klinik om 5-7 dagar för att ta bort dem. Jag frågade om vi kan ta det efter 8-9 dagar när vi är hemma men fick svar att "7 is better".
Röntgen på fot visade på "Subluxation of joint" på vänster lilltån. Så den läkaren spjälka de ihop med tån bredvid, mycket smärtsamt. Och tog ny röntgen på tån för att se hur det blev. Senare visade det sig att nästa tå var kass med, så han tryckte ihop två dåliga tår, inte undra på att det gjorde ont. Har fortfarande kvar spjälkningen, har försökt fråga om inte det ska bort men inget besked ännu.

Fantastisk vård och uppmärksamhet i Thailand, förutom det där med språket. De är rätt dåliga på engelska, även de som är bättre är svåra att höra vad de säger och det är ganska basalt och stolpigt. Det funkar jättebra när man ska beställa mat, lämna in tvätt eller pruta på något man ska köpa. Men i vården hade det varit tryggare med lite bättre engelska.

Fick eget jättefint rum, uppkopplad med elektroder på kroppen till en maskin som piper med jämna mellanrum hela tiden, fick ny infart på ena handen, blodtrycksmanchett som läser av då och då av sig själv (även under natten) och avläsare på andra fingret. Och där försökte jag vila. Som tur var var det någon tidigare patient som hade glömt att logga ut sitt Amazon Prime på tvn, så ändra språk och slå på undertext så kunde jag kolla lite.

Ingen laddare hade vi fått med men har lyckats låna en av sjuksköterskorna en stund så laddat upp mobilen, får hoppas jag kan fortsätta så för det är värdefullt att kunna messa med Sandra och barnen. Det tröstar lite iaf.

Jag tror att jag fick mat kl 22 (första jag åt efter frukost)
Tror de höll upp för mig ifall jag skulle opereras.

Under natten sov jag rätt dåligt pga all utrustning och pip.

Nästa morgon fick jag frukost, var väl sådär, men ok. Och "insurance nurse" frågade om jag kunde ringa och få försäkringsnummer så det skulle gå fortare för den, förklarade att jag inte kunde ringa ut men då tog hon fram sjukhustelefonen (hade jag ingen tanke på) och slog ut mig så jag kom i kontakt med sos International som skapade ärendenummer och mailade så vi kom framåt. Har idag blivit ivägrullad till tandläkare i huset bredvid som kollade och tog några röntgenbilder på tänderna och sa att det såg bra ut, men jag skulle inte tugga på hårda saker, jag glömde fråga på hur länge dock. Fått byta rum idag till ett, också eget, liknande rum men kanske inte riktigt lika fint, men ändå bra. och tiggt till mig att få duscha allt utom ena foten som de tejpade in i plastpåse och handen med infarten och huvudet, som jag hade ovanför vattnet. Det var välbehövligt. De har tvättat mitt sår och uttryckt oro för att det är svart och imorgon kanske plastikkirurg ska titta på det. De har försökt få besked från försäkringsbolaget om de täcker det med med de sa att jag kunde betala det själv ifall de inte gör det, men det var inte så dyrt. Å gissar att det bara är konsultation, jag sa ja iaf. Läkaren på foten kom och sa att den andra röntgenbilden visade att tå nummer två var kass med och hade förslag på att sätta in metallstift eller liknande (under lokalbedövning, lidokain som bedövar nervändarna) men han behövde besked från försäkringsbolaget först, tror vi fortfarande inte fått det. Jag skulle frågat vad det kostar om jag betalar själv som backup med tänkte inte på det då.

Vid 20-tiden bestämde de sig för att det inte blir operation idag verkar det som för jag fick mat och vatten då, och mer medicin, och en tablett till som jag ska ta vid 22. Först nu jag fått tabletter, innan har de tryckte i via infarten bara, känns läskigt när kylan sprider sig i handen och armen.

Har lyckats installera svt play på tvn på rummet så kollar på "Från insidan" nu, och hoppas jag kan sova gott inatt.

Nu tänker jag på Sandra och barnen och hoppas de har det bra ändå. Och att eländet blir klart och bra imorgon.

Sandra:
Vi är på Coco Island på Koh Ngai och har två jättefina lägenheter precis vid stranden. Vattnet är kristallklart och turkost, vi går en infinity pool fem meter bort, man kan snorkla direkt från stranden. Och barnen vill bara ligga inne på rummet. De är ledsna för detta med Bengt. Och jag förstår dem. Känns så himla trist att vara splittrade men känns också lite bortkastat att inte se sig omkring när vi ändå är här. Så jag tvingade med Viggo på lite strandsnorkling idag och det gillade han när vi väl kom ut. Såg en enorm krabba och blåa jätteostron utöver alla fiskar i regnbågens färger.

Resorten manager Natalie är jättegullig och har ordnat privat transfer till nästa hotell imorgon. Hoppas nu bara att jag kan betala allt med mitt Norwegian för i och med att vi är på mindre öar utan uttagsautomat så tog vi ut cash i förväg. Det är bara det att Bengt har pengarna. Och kan skulle ju komma tillbaks redan samma dag som han åkte in. Nu är han där minst en dag till. Förhoppningsvis kan vi sammanstråla på Koh Mook imorgon!Читать далее