Koh Mook och återförening (äntligen)

Igår var det fortfarande osäkert vad försäkringsbolaget tyckte, de thailändska läkarna hade föreslagit både skönhetsoperation (som jag gissar var att göra mindre stygn) och att stifta de två tårna som var ur led. Jag och barnen åt frukost på vårt håll, packade och checkade ut. Efter lite komplikationer kunde jag betala vår matfaktura med Visa, vet inte vad vi hade gjort annars. Vi blev sedan körda med privat longtail direkt till nästa ö och precis utanför hotellet, de Tara. Vi fick en blå dryck och besked om att våra rum var klara vid 14, dvs två timmar senare. Vi väntade nån timma och sen beställde vi mat och åt. Gott men det var hemskt varmt. De som jobbade där var lite allt i allo och de verkar inte helt gilla sitt jobb. Himlade med ögonen, har aldrig stött på en thailändare som gjort det innan.

Vid 14 gick jag och frågade om rummen. Då hade vi suttit på deras restaurang i två timmar och väntat o v förstå då gick damen och kollade. Ett rum var klart, det andra hade problem med duschen. Så vi klämde in oss alla fem i rummet med AC och det var skönt. Nån stund senare fick vi även nästa rum. Bengt hade fått besked om att försäkringsbolaget inte tyckte att han behövde åtgärda tårna i Thailand utan att han kan kolla upp det väl hemma. De hade preliminärt också godkänt hittills lämnade kostnader men han inväntade slutgiltigt besked om betalning innan han blev utskriven.

Vi vilade ett tag och sen gick vi på upptäcksfärd. Koh Mook har en liten stadskärna med några butiker, många taxi-salenger och trånga, smala gator. Tilde var nöjd, hon gillar ju krimskrams. Vi fann snabbt en ATM och en minimart där vi kan köpa lite snacks, något som inte fanns på förra ön. Vi upptäckte också att avstånden var ganska korta och vi kom snabbt till piren. En herrelös hund gjorde oss sällskap. Det finns en hel del lösa hundar och jag har berättat för barnen att det så sent som för en månad sen skedde en attack när en flock vildhundar attackerade en turist som fick föras till sjukhus med bettskador så barnen är lite avvaktande och oroliga runt hundarna. Det är inte helt fel.

Efter promenaden var vi trötta så vi gick tillbaka till rummet. Så snart vi fick wifi märkte vi att Bengt blivit utskriven och var påväg till oss. Vi hade ingen aning om hur lång tid det skulle ta att ta för honom att komma till oss men tydligen gick det ganska fort, en dryg timme, och det blev en härligt återförening!

Det första Bengt ville var att tvätta sig och byta underkläder. Hur lyxigt det thailändska sjukhuset än varit så blev det betydligt längre än det dagsbesök som först var utlovat och det var helt enkelt skönt när det väl var över.

Vi firade återföreningen med en restaurang, Miss Island, som hade himla lyxiga shakes. Nu när vi väl hade pengar igen så kunde vi unna barnen besök på minimarten och lite snacks-inköp, något vi inte vågat när vi hade begränsat med baath. Nu tar ni nya tag!Les mer