Jorden runt med Hytt'n'Magz

Ogos 2016 - Januari 2017
  • Hytt'n'Magz
Pengembaraan 150hari oleh Hytt'n'Magz Baca lagi
  • Hytt'n'Magz

Senarai negara

  • Thailand Thailand
  • Kemboja Kemboja
  • Vietnam Vietnam
  • Taiwan Taiwan
  • Jepun Jepun
  • China China
  • Amerika Syarikat Amerika Syarikat
  • Tunjukkan semua (11)
Kategori
Tiada
  • 42.9rbkilometer perjalanan
Cara pengangkutan
  • Penerbangan37.7rbkilometer
  • Berjalan-kilometer
  • Pendakian-kilometer
  • Basikal-kilometer
  • Motosikal-kilometer
  • Tuk Tuk-kilometer
  • Kereta-kilometer
  • Keretapi-kilometer
  • Bas-kilometer
  • Camper-kilometer
  • Karavan-kilometer
  • 4x4-kilometer
  • Berenang-kilometer
  • Mendayung-kilometer
  • Motobot-kilometer
  • Berlayar-kilometer
  • Rumah bot-kilometer
  • Feri-kilometer
  • Kapal pesiar-kilometer
  • Kuda-kilometer
  • Bermain ski-kilometer
  • Tumpang-kilometer
  • Cable car-kilometer
  • Helikopter-kilometer
  • Kaki Ayam-kilometer
  • 43footprint
  • 150hari
  • 222gambar
  • 33suka
  • Varmt väder, varmare omständigheter

    8 Januari 2017, Kemboja ⋅ ☀️ 29 °C

    Tillbaka på fastlandet!
    Vi välkomnades till hostlet "FootPrints" som ligger på Otres 2. Ja det finns alltså flera Otres.. Otres 1 ligger cirka två kilometer norr om Otres 2 om man går längs stranden. Otres Village ligger mitt emellan dem men en bit upp från stranden. Otres 2 är det minsta av dem och består av ett tiotal restauranger/hotell/hostel och mellan dem finns den enda vägen i hela byn. Vårt rum hade inga heltäckande väggar utan vi fick nöja oss med fläktar och myggnät vid sängarna. I det gemensamma rummet fanns tv och soffor och det spelandes filmer oavbrutet under hela dagarna. Väldigt mysigt om man varit ute en hel dag :)

    Nyårsfirandet startades på eftermiddagen med att måla oss med ultraviolett färg. Fredrik trodde att någon hade glömt sin färg på ett bord så han lånade lite, men strax efteråt visade det sig tillhöra en professionell kroppsmålare. Hon hjälpte så snällt Fredrik att fortsätta sin målning och tillslut var han täckt både i färg och glitter och han passade perfekt in i kvällens firande. När klockan slog tolv stod vi alla på stranden och kollade på fyrverkerier och tände tomtebloss. Därefter var det dags för en tuktuk-resa ut i djungeln där en fest med namn "Kerfuffle" var igång. Vi möttes av ett område som såg ut som ett nöjesfält. Först fick vi gå ned i en grop med brinnande bilar på varsin sida för att komma upp på andra sidan. Där fanns både parisehjul och karusell som vi kunde åka. Dj'n stod i en kraschad lastbil och ovanför honom åkte en miniberg-och dalbana. Svårt att förklara men det var minst sagt en märklig syn! Festen höll på ända till kl 10 på morgonen dagen efter, men vi nöjde oss med att vara tillbaka på FootPrints lagom till kl 5 :)

    På nyårsdagen firade vi vår 6årsdag med en trerätters middag på restaurangen Otres Sailing Club. Resterande vecka gick sedan i avslappningens tecken då vi varvade sol, bad och filmtittande med promenader och träningspass på stranden. Lugnet avbröts dock mitt i veckan av en smäll och en brand bröt ut cirka hundra meter från vårt hostel. Snabbt kom vi på fötter och sprang till platsen för att undersöka och såg till vår förskräckelse ett helt övertänt hus och ett annat delvis brinnande hus. Med tanke på att byn nästan endast består av trähus med palmbladstak och att det dessutom blåste ganska rejält den dagen vilket är optimalt för en spridande brand så blev det snabba puckar tillbaka till vårt hostel för att packa ihop våra saker och ställa dem längre bort på stranden. Medan Magda stod och vaktade våra värdesaker på stranden sprang Fredrik tillbaka till branden för att hjälpa till genom att springa in i hus och rädda folks tillhörigheter. När han hörde sirener sprang han ut på gatan. Det tog ett tag innan den Kambodjanska brandkåren kom dit och det verkade som att det inte fanns något direkt protokoll på hur släckningen skulle gå till. Det verkade som att de aldrig hade släckt en brand förut. Det fanns brandbilar, chaufförer och ledare, men inga faktiska brandmän, så det var modiga volontärer ur lokalbefolkningen och turister som fick springa in och runt brinnande hus med vattenslangen. Första brandbilen som kom gjorde misstaget att stanna för långt bort från branden och blockerade den lilla smala vägen för de andra brandbilarna. Dessutom när slangen hade kopplats och det var dags att släcka så brast slangen pga. felkoppling. Kaos, fastkörda och blockerade brandbilar förlångsammade släckandet, men efter mycket om och men så hade branden släckts. Resultatet - två helt nedbrända ägor (faktiskt de två största tomterna med mest hus i byn, varav en var den restaurang där vi ätit vår årsdagsmiddag) och en tredje som blev gravt påverkad. Tack och lov kunde det blivit mycket värre och endast ca 1/10 av byn brann upp och ingen skadades.

    Dagen efter hjälpte vi till att rensa på den tomt där restaurangen vi ätit på några dagar tidigare hade stått. Kambodjanerna visade stor tacksamhet genom att bjuda på mat och dricka. Ryktet i byn var att branden kan ha varit anlagd, därav avspärrningarna, men vi kunde inte se några poliser på plats. Vi blev dock chockade över hur de flesta turisterna i byn fortsatte sin semester som att inget hade hänt medan andra var förtvivlade över de värdesaker som de förlorat dagen innan.

    Näst sista kvällen firades på Otres Market, vilket är en kombinerad mat- hantverk- och musikmarknad. Kvällen efter var det dags för en 13 timmars nattbuss till Siem Reap.
    Baca lagi

  • Siem Reap

    9 Januari 2017, Kemboja ⋅ ⛅ 28 °C

    Hej och hå! Inlägget skapades 2017 men blev bra ett utkast. Nu fem år senare 2022 skriver vi färdigt det :D håll till godo!

    Nattbussen bestod av små "compartments", med en liten madrass som vi delade på och tack och lov ett skynke som gav oss lite privacy :). Sedvanligt bed bugs letande och resfeber förekom. Vad vi minns så gick resan helt smärtfritt och vi anlände till Siem Reap.

    Vistelsen på första hostlet blev inte långvarigt. Av lite oklar anledning såhär i efterhand så vill Fredrik minnas att det handlade om lite svindleri av ägaren om att vi skulle vara tvungna att betala mycket mer för boendet än vad vi hade bokat det för. I arg protest bokades ett annat hostel! Innan vi lämnade stötte vi på en indier som hade sålt allt han hade ägt, lämnat sitt boende och familj och blivit en heltids-vagabond tillika internet influencer! Han var måttligt skrytig över sina beslut och hur han tjänade pengar på oklara sätt över internet. Vi accepterade hans stories med jantelags-sinnelag, tackade och åkte vidare.

    Det första som hände efter att vi checkat in på det nya hostlet var att springa på Emma Hansson, en bekant 4H:are. Det var en trevlig överraskning såhär på andra sidan jorden. Vad är oddsen? Världen är liten för svenska backpackers!

    Efter första natten var Magdalena hopplöst förtvivlad! Det som vi fasat för hela resan, och lyckats skickligt undvika så länge hade tillslut skett - paniken var ett faktum! "Don't let the bugs bite" brukar man säga, men Magdalena hade misslyckats att följa rådet den här natten. Hon vaknade med typiska "bed bugs"-bett på ena armen och ena benet, samt typiska blodspår som inte kunde förklaras på andra sätt. Visuellt kunde vi inte spåra fram dem i rummet, men vi visste vad som skett! Hostelpersonalen var dock svårövertalade, de trodde prompt inte på vårat detektivarbete, men efter en hel del förhandling lyckades vi få ett annat rum. PHEW! Resterande av dagen var att googla husmorsknep och behandlingar för att bli av med krypen, så vi inte skulle ta med dem hem till kära Sverige i ryggsäckarna. Planen blev att lägga allt vi hade i våra väskor för att sedan grilla ihjäl dem i den stekheta kambodjanska solen uppe på hostlets takterrass. Medan krypen pinades så passade vi på att sola och bada i hostlets pool och lugna ner nerverna med diverse drinkar.

    Vi hade sju dagar att spendera i Siem Reap, och huvudmålet med orten var att se Angkor Wat (ett UNESCO World Heritage Site), men förutom det hade vår resfeber svalnat en hel del och "upptäckarlusten" var inte på topp och hemlängtan stor. Vi besökte lokala marknader, hängde vid poolen och lyckades hitta ett "riktigt" gym att träna på - Angkor muscle gym - det var uppskattat att få lyfta lite skrot. Den humida värmen gjorde att man svettades enormt mycket, vilket förstärkte tron på att man hade tränat hårt och ordentligt. På våra promenader fram och tillbaka till gymmet kunde man följa kambodjanska klassresan på väldigt korta avstånd, det vill säga från "vanlig god" levnadsstandard, till dem som levde i små träruckel utan ordentliga dörrar och full insyn.

    Vi började med att hyra cyklar för att smidigt ta oss fram på 162 hektar Angkor Wat, kallat på engelska "city of temples". ett buddistiskt tempelkomplex från tidigt 1100-tal. Huvudstaden i det forntida Khmeriska kejsardömet. Det var en väldigt varm dag som vi hade lyckats pricka in, och turisterna gick runt med paraply för att skapa skugga. Det blev många cykeltramp för att ta oss runt och vi såg mycket, men inte i närheten av allt. Vi såg huvudtemplet som också kallas Angkor Wat (se bild), vi blev häpna över antalet turister som var där, den enormt långa kön in till templet av folk som stektes i solen för att komma in. Vi skippade. Vi kollade så gott vi kunde från utsidan vilket ändå var magnifikt. Innan vi cyklade vidare så hann vi se en kambodjansk militärceremoni samt tama makaker (apor) som blev övermatade av turister. Vi cyklade vidare och nådde då Angkor Thom en del av ruinstaden Angkor. Wikifakta:

    "Angkor Thom är den centrala delen av ruinstaden Angkor i norra Kambodja. Området är 9 km² stort, kvadratiskt och omgärdat av en mur och vallgrav. Angkor Thom uppfördes av kung Jayavarman VII i samband med återuppbyggnaden av Angkor efter att chamfolket förhärjat staden år 1177. Angkor Thom rymmer flera tempelruiner. Här inkluderas Bayon i dess mitt[1] samt det äldre Baphuon, vilket tillhör den tre århundraden äldre staden Yashodharapura som Angkor Thom delvis ersatte."

    Höjdpunkter i Angkor Thom var "ansiktstemplet" och hur naturen tog över ruinerna med väldigt maffiga träd som växte på och i dem. Upplevelsen av Angkor beskrivs bäst i våra bilder.

    Efter Siem Reap var det dags att bege sig iväg till resans sista måldestination - Bangkok - innan hemfärd. En bussresa på 6+ timmar som bjöd på lite förvirring vid gränsövergång, då vi ombads kliva av och ta med väskor - gå några hundra meter - för att sedan kliva på exakt samma buss igen. Dessutom väl inne i Thailand trodde vi att vi hade glömt en medresenär på ett toalettstopp vid en bensinmack, men icke, personen hade valt att hoppa av där frivilligt.
    Där på macken slog det oss att det var avsevärt MYCKET billigare i Thailand än i Kambodja.

    Vi kom iallafall fram till slut, safe and sound, till Bangkok på kvällen. Men little did we know vad som väntade oss i Bangkok...
    Baca lagi

  • Bangkok

    25 Januari 2017, Thailand ⋅ ☀️ 26 °C

    När vi kom fram var det mörkt och de första timmarna i Bangkok började inte bra. Det absolut första vi ser när vi kliver in i vår tilltänkta sovsal är inte bara en, utan flera vägglöss krypandes på golvet. I ett hörn längs golvet fanns deras bo som var fullt av dem! Äcklade lyckades vi förhandla oss till ett annat rum just den natten då det var så sent, men dagen efter tog vi vårat pick och pack till ett annat hostel. Som tack och lov var väldigt mysigt, men framförallt lössfritt.

    Syftet med Bangkok var egentligen bara som ett avstamp för hemfärd då det billigaste flygen hem till Sverige från sydostasien gick därifrån. Vi spenderade drygt en vecka där, vilket medförde att vi inte hade någon riktig plan för resmålet, utan tog det som det kom.

    Vi hade läst på att det kungliga palatset och Koh san road var typiska sevärdigheter för staden, men annars promenerade vi mestadels runt. Vi passade på att testa Bangkoks båtkollektivtrafik längs med den stora floden. Kul att se staden från ett sådant perspektiv! När vi anlände till den kungliga parken så förvånades vi av den stora ansamlingen av svartklädda människor som bildade en lång virvlande kö. Hör och häpna, Thailands kung hade dött i oktober och landet hade därför utlyst ett års landssorg. Människorna som vi såg på plats var där för att visa respekt till kungafamiljen. Det kändes därför inte lämpligt att turista i området och vi gick vidare.

    Vi hamnade istället i Lumphini Park, en stor grön oas mitt i storstaden. Hit kommer Bangkokborna för att göra allt från att sjunga karaoke till att utöva morgongymnastik. Parken har en stor konstgjord sjö där man kan hyra båtar. Vid den sydvästra sidan av parken finns en staty av kung Vajiravudh. Längs promenaden stötte vi på olika djur, till exempel egretthäger och andra coola fåglar, en simmande varan och en solande sköldpadda. Väldigt farschinerande och exotiskt för oss nordbor!

    Koh San road är en av de större marknadsgataorna för turister i Bangkok och vi ville se det med egna ögon, Vi strosade runt och var på souvenirjakt inför hemresan. Bara en kort stund inpå gatan ville Fredrik utmana ödet då två svindlare fångade hans uppmärksamhet. Magda var inte jätteroad över situationen då Fredrik hamnade på en liten plaststol i en mörk gränd. Han förstod att de var svindlare och ville utmana dem för att exponera deras bluffmakeri, men fick efter en lång stund ge upp då insatsen blev för stor. Han lyckades ta sig därifrån med livhanken och ägodelarna i behåll.

    Under de absolut sista dagarna i värmen så var Magdas högsta prioritet att kunna chilla vid en pool och vi bytte därför till ett hotell lite utanför centrum. Mycket tid spenderades vid takpoolen men utöver det så rörde vi oss runt i området. Pengarna började sina så vi snålade lite på maten och vi åt mest streetfood för en väldigt billig peng. Däremot så blev det en tradition att nästan varje dag köpa en cola och varsin glass på vårt stammisställe nära hotellet. Det var ju trots allt de sista ljuva dagarna av semstern!

    Vid en lite längre utflykt då vi båda hunnit bli ordentligt hangry så stannade vi till slut vid ett gediget streetfood-ställe. Vi valde något som såg ut som kyckling i en gryta varpå kvinnan i matståndet repeterade frågan "you like spicy?" ett par gånger och vi svarade kaxigt att det inte var något problem. Tji, fick vi. Grytan vi hade köpt platsade utanför scoville-skalan och Magda gav upp efter bara några tuggor med fara för sitt liv. Fredrik tacklade situationen annorlunda. För det första var han så hungrig att han ville äta till varje pris, för det andra så tänkte han att hettan inte kunde bli så mycket värre än det redan var just då. Resultatet blev att han faktiskt motvilligt och smärtsamt lyckades sleva i sig hela portionen. Därefter fick han betala ett högt pris för detta. Fredrik såg ut som en hund som dreglade och fick i panik ta en flämtande promenad runt kvarteret. En desperat nödlösning blev att köpa mjölk på 7eleven men med föga lindring. Till ett stort pris blev vi iallafall något mätta.

    Sen kom dagen D. Dags att åka hem, äntligen! Flygplatsen låg en bra bit därifrån och vi hade därför beställt taxi. Bilen såg risig ut, och chauffören likaså. Han svajade på vägen, nickade till och såg inte ut att ha sovit på hela natten. Även bilen gav upp lagom när vi kommit upp på motorvägen. Ett kontinuerligt dunkade ljud började låta från den bakre delen, vilket eskalerade mer och mer och vi började bli ordentligt oroliga att vi inte skulle komma fram till flygplatsen, Vi hade missat nog med flyg under denna resa.. Vi kom med nöd och näppe fram och väl ute ur taxin såg vi att ena bakdäcket hade sett sin sista dag. RIP

    Flygresan gick smidigt och vi landade i Sverige med mindre än en 500-lapp på kontot. Det kändes skönt men minst sagt märkligt att komma tillbaka till Uppsala. Fredrik hade fixat nytt jobb medan vi var i Kamodja som han skulle starta bara några dagar senare och Magda var i fullt sjå med att gå på arbetsintervjuer. Efter lite om och med lyckades vi vända ekonomin och återgå till arbetslivet, och med många fina minnen i bagaget :)
    Baca lagi