Temple Creek

Med regnet hamrandes mot tältduken vaknade vi upp till en ny dag. Vädret såg inte så lovande ut inför min ridtur runt Isengard klockan 09.00 men det skulle säkert bli en fin upplevelse ändå. Frukosten serverades utanför tältet och bestod av kaffe och bakelser, eller rättare sagt en matig muffins och ett "wienerbröd" med vaniljsås och russin. Rätt onyttig frukost men den skulle ge oss energi att uppleva ännu en dag i vackra Glenorchy. Uffe körde mig till stallet ca 15 minuter iväg. Han bestämde sig för att stanna kvar under min ridtur och busa med stallets hund och skriva på bloggen.Vi som skulle rida Sagan om ringen turen hoppade in i en buss och blev körda till ett område som kallas för paradiset. Där väntade ett gäng vackra hästar på oss, sadlade och redo. Regnet var ihärdigt under hela ridturen och gjorde den så annars vackra, gröna omgivningen grå och inte lika fantastisk. Det var kul att se var de spelade in scenerna från Isengard men utan information hade jag aldrig kunnat gissa att kullarna/bergen var inspelningsplatsen. Tornet och själva plattan hade lagts till i efterhand med hjälp av datorn. Vi red genom inspelningsplatser för the Hobbit, Narnia, Wolverine och Taylor Swifts musikvideo (Into the Woods). Jag hade hoppats på att få galoppera fram men tråkigt för mig så hade vi många nybörjare med oss så det blev endast skritt. Det var mysigt men inte riktigt som jag tänkt mig.

Uffe stoltserade med två färdigskrivna blogginlägg när jag kom tillbaka från ridturen. Vi körde tillbaka till vårt fina tält och bytte om för att ge oss ut på lunchjakt. Det blev en liten restaurang i byn som serverade god mat och dryck. Vi valde att sitta ute under ett stort träd och fick fågelsällskap som tålmodigt satt på ena stolen och hoppades på rester. Lite gottis "råkade" vi lämna efter oss :).Tillbaka i tältet tog vi en lång tupplur. Uffe väckte mig och var ordentligt uttråkad. Om ni inte träffat en uttråkad Uffe så kan jag beskriva honom som all over the place. För att jag skulle få lite lugn och ro skickade jag ut honom på en löprunda. Jag kunde då vakna i min egen takt för att sedan hälla upp ett glas vin och skriva ett blogginlägg. När Uffe kom tillbaka var det min tur att bli lite uttråkad. Vi gick ut till det gemensamma köket och bredde mackor med sylt och kokade havregrynsgröt. Vi ville bli av med det sista från vår föregående handling så vi kunde börja om på ny kula vid nästa handling. Vi tyckte båda att det var lite pinsamt att äta vår torftiga mat bredvid de andra gästerna som lagat fina middagar från grunden. Aja vi åt billigt i alla fall.

Glenorchy är en sömnig by som inte erbjuder så mycket fler aktiviteter än ridning och vandring. För att ha något att göra tog vi bilen och körde runt i den lilla byn med omnejd. Uffe hade hittat en vandringsled som han hade planerat att gå med mig, eller i alla fall en del av den sju timmars långa leden. Vi körde ut bland fårhagar och efter att ha kört länge på en gropig landsväg så uppenbarade en skylt som informerade om att vandringsleden skulle börja sex kilometer längre fram. Klockan hade börjat närma sig skymning och vi bestämde därför att fortsätta på en asfalterad väg. Vi stannade och kikade på fåren längs vägen och på en livlig flod som passerade bron där vi stod. Vår lilla biltur avslutades i hamnen där vi stod på bryggan med armarna om varandra och tittade på det magiska landskapet i skymningsljuset.Read more