På ett nattåg till Ungern

Idag är en ren förflyttelsedag. Ändå hann jag njuta av en kall Franziskaner i solen utanför Berlin Hauptbahnhof. Resan hit från Rostock gick fantastiskt smidigt. Och nu, för cirka en halvtimme sedan lämnade jag Berlin och har tagit plats i vagn 285 på väg NJ457 mot Budapest. Jag blev lite nervös när det inte stod Berlin på plattsformsskylten, istället skyltade man Wroclaw i Polen och Graz i Österrike. Men det visade sig ändå vara rätt tåg. Just vår vagn, som för övrigt bemannas av en Ungersk tågvärd till skillnad från övriga delar, som har polsk personal, kopplas loss på vägen och kopplas istället på ett annat tåg. Så jag skall nog få se morgonsolen gå upp över Budapest imorgon bitti som planerat. Förhoppningsvis. Den som lever får se.

I vår lilla trånga tågkupé är vi fem personer. En tysk familj, en tysk ensamresande och så jag. Detta är faktiskt den första tågresan av kanske femton där stämningen är lite tyst och nervös. Annars har just mötena med nattågskompisarna varit otroligt varma, öppenhjärtliga och har bjudit på många skratt och fina samtal. Jaja. Vi får se, det kanske tinar.

När tågvärden kom förbi och såg att vi var fem personer som var inbokade här muttrar hon "Hmm. This will be interesting..." och går och hämtar ett set med sängkläder, vatten och choklad till. Uppenbarligen är det någon bokningslista som blivit fel.

Precis samtidigt som jag skrev stycket ovan så kom hon tillbaka och sa att hon hittat en vagn med mer plats till oss. Så jag och solotjejen har precis flyttat in hos tyska Veronika som är på väg till Tocai för att dricka vin. Här är stämningen lite mer som vanligt igen. Jag älskar det här. Att resa när allt inte riktigt blir som det skall. Alla korta, men fina möten som ödet serverar en. Det här är livet.Read more