Bada i grottor och träffa spökdjur

Idag var vi beslutna att bada i en cave pool (grotta). Eftersom vi lämnade två dagar tidigare från Anda, andra sidan Bohol så fick vi aldrig chansen att bada i de grottorna. Vi satte in kursen mot Hinagdanan Cave för att lagom när vi kommer fram inser vi att våra kontanter börjar sina. Vi behöver ta ut mer pesos för att kunna gå ner i grottan och bada. Vanligtvis är det ju inga problem att gå till en ATM och ta ut cash, men med dessa oförutsägbara blackouts så är alla uttagsautomater nedsläckta från och till hela tiden. Vi inser att det inte är någon ström på Panglao och alla vi frågar om det finns någon ATM som har ström så hänvisar alla till den större staden Tagbilaran City på den större ön Bohol. Vi försökte skramla ihop sista pengarna inklusive mynt men kom inte upp i de 500 pesos vi behövde.

En fördel var i alla fall att grottorna låg på rätt väg mot Tagbilaran och på 15min var vi inne i staden och på ett köpcentrum, The Island City Mall. Vi ställde om planen något till pappa Pers förtret. Vi sa det att vi passar på att besöka mallet nu när vi ändå var där. innan vi gav oss tillbaka mot grottorna. Per stod och surade i ett hörn för att han inte fick steka i solen.

Eftermiddagen spenderades tillbaka till grottorna där vi äntligen kunde betala för oss och gå ner längs de branta stentrapporna till den underjordiska grottan med ett fåtal solhål som släppte ner ljus. Det var häftigt och härligt att simma runt där nere i ljummet vatten med de stora stalaktiterna (droppstenarna) ovanför huvudet. Efter badandet blev det lite shopping främst för damerna kring de diverse suvenirstånden där de hittade flera kap. Jag som chaufför gick och beställde en milkshake i väntan när de som vanligt försöker mer-försälja även till farsan som står bredvid. What about you, sir. What do you want? -Nothing, thank you.
Varpå de föreslår "Maybe a mango ruhm, sir"… -Well, OK then.. Blev då svaret. :-) Gäller att känna sin publik. Det slutar med att det blir en tävling mellan kvinnan i fruktståndet och farsan om vem som skulle ge sig först. Hon frågar om mango drinken hon blandat smakar tillräckligt mycket rom. Han svarar, "little bit more is OK". Challange accepted, kändes det som hon tolkade det. Slutade med att hon tömde i en femtedels sjuttis som hon precis knäckte, ner i mango drinken. Pappa blev nöjda och glad även om det smakade mer billig filippinsk rom än mango.

Efter eftermiddagsnjutning vid poolen precis utanför dörren blev det middag nere på den livfulla Alona beach efter fått svar att det var fullbokat på restaurangen vi tittat ut. Tyvärr blev det ingen toppenupplevelse med sämre service och felaktiga beställningar som gjorde att vi i jämförelse med annat var lite mindre nöjda. Men man behöver ha de upplevelserna också för att uppskatta de bra haken.

Långfredagen spenderades med att steka ett par timmar på förmiddagen på just Alona Beach som är 10min promenad eller ett par minuter tuk-tuk från vårt resort Sea Pearl. En lugn och härlig dag spenderades i gassande solsken nu när de molnfria filippinska sommardagarna kommit tillbaka som vädret brukar vara i april månad här. Louise som har haft lite varannandagsmående med sin sjuka och framförallt astman som hållit i sig mådde lite bättre idag. Kvällen fick vi chans att prova på den spanska restaurangen The Bougainvillea som hade fullt kvällen tidigare då vi passade på att boka bord.
Efter en kanna sangria och god paella så gick damerna, exklusive Junie för att fixa naglarna. Vi andra gav oss åter ner till stranden för att försöka boka Island hopping för dagen efter. Då det varje gång varit en uppsjö med personer som ville sälja turer tänkte vi det skulle bli en baggis. Men vi hade inte tänkt på att det var lördag och påskafton dagen efter. Alla båtar var redan bokade. Men till Junies stora glädje så började en eldshow precis när vi skulle ge oss hemåt. Han satt som förtrollad på axlarna när eldkonstnärerna sprutade eld och jonglerade med olika brinnande klot i takten till olika låtar i högt tempo. Till nästan varje låt hör man Junie säga, "detta är min favorit". Hade inte öronen suttit där så hade det varit risk för huvudet att trilla av med det breda leendet.

Eftersom det inte blev någon ö-hoppning på lördagen så bestämde de flesta av oss att vi ville besöka ett Tarsier Sanctuary på Bohol som är en av de mest kända attraktionerna för ön. Alltså en fristad för de små söta spökdjuren som bara finns på ett fåtal platser i Sydostasien. Vi hade en mysig roadtrip i vår Toyota, tjejerna och jag medans pappa per ville vara kvar i Alona och utforska omgivningen mer. Det var kul att se att vi kom till en plats som inte alls var turistigt utan en väldigt lugn plats mitt ute i skogen. En sådan plats som man aldrig skulle hittat om man inte aktivt sökt upp den innan. Här fick vi en kort rundvandring i skogen där vi för dagen fick se två vilda spökdjur på nära håll. Små som Junies hand vilket jag hade svårt att föreställa mig innan hur små de faktiskt var. Vi fick reda på att där var totalt sex spökdjur som de hade koll på men de gav sig ur från inhägnaden varje kväll för att jaga mat själva då de inte blir matade där. Även om det var en kort visit var det häftigt att se djuren som är en så pass viktig symbol för ön som man ser tryckta överallt på kläder och annat.

Det som bevisade att vi var långt ute på vischan var svårigheten att hitta ett lunchställe att äta på. Det slutade att vi fick ta oss tillbaka till Tagbilaran City och hittade till slut ett bra pizzahak, ett hål i väggen som hette Albertos.

På kvällen när det sedvanligt blir dags att gå ut på byn för att jaga mat blir det påtagligt med dessa eviga blackouts igen. Vi var sugna på indiskt och gick till en första restaurang där dieselaggregatorn stor intill och låter som en jetmotor på et flygplan och doftar diesel. inte den trevligaste miljön man kan tänka sig när man har möjlighet att välja. Vi bestämmer att splittra upp oss så vi tar en middag med respektive familj. Familjen Servin hamnade på ett lyxigt hotellkomplex vid namn Hennan. Sedan möttes vi upp på Ken's bar som ligger granne med vårt boende som har öns mest välsorterade öl utbud och svensk ägare. Första IPAn på 3 veckor kunde förtäras med belåtenhet innan kvällen avrundades.Read more