Mellan kryddplantager och heliga tempel

Vi vaknar upp i en skön säng med rena lakan, en kontrast gentemot gårdagens uppvaknande i en mögeldoftande lägenhet. Vi beställde in frukost till huset och kände hur lugnet omslöt oss under frukosten. Nu har vi landat, den lugna delen av semestern har börjat.
Uffe och Per, hurtiga som få tog en morgonlöprunda i den indiska värmen. När de kom tillbaka gick vi tillsammans hela skaran till den närliggande stranden, ca 15 minuters promenad med barnvagn, strandleksaker och UV-tält. På vägen ser jag en ekorre som sitter på en bil lite längre fram. ”Åh” utbrister jag och smyger försiktigt framåt mot det lilla djuret. När jag kommer närmare inser jag till min besvikelse att det minsann inte är en lite söt fluffig ekorre, utan ett par håriga fötter sin sticker ut från bilens fönster. Ännu ett tecken på att jag borde bära glasögon (skulle gått till...)
Vi hade trott att Goa främst är ett tillhåll för västerländska turister men våra bleka skinn lyser rätt ensamma då Goa är en populär semesterort för indier. På stranden samlades grupper av inhemska turister, främst män som tog bilder av havet, sig själva badandes i kläder och av oss. Vissa kom fram och frågade om de kunde ta en bild med någon i sällskapet, andra ”smygtog” foton och videos. De var alltså inte särskilt diskreta. Lite ovant att få mycket uppmärksamhet.

Det blev härliga timmar på stranden och båda barnen var glada över att få leka i sanden. Vi lyckades dock tappa bort både det ena och det andra i havets vågor. Per glömde att ta av sina glasögon när han gick ut för att ta sig ett dopp. Vips var de borta när en stor våg sköljde över honom. En liten vattenkanna gled ut i böljan blå och när jag skulle skölja av Junies bikini tappade jag för en sekund greppet om bikinitrosan. Vågorna och sanden som följde med gjorde det omöjligt att se något under vattnet. På en sekund var de borta.

På vägen tillbaka började Per känna sig kymig. Han gick i förväg tillbaka till hotellet och låg nerbäddad och frös när resten av gänget kom hem. Uffe som såg lite exalterad ut, plockade ihop en näve piller som nog skulle få pappsen på fötter igen. Uffe har sparat mediciner från tidigare resor mot olika besvär och var nöjd över att skatterna kom till användning.

Jag hade efterforskat trevliga restauranger inför kvällens middag. Det blev en restaurang vid namn Shivers som låg på en sidogata. Vilken pärla! Goda asiatiska rätter beställdes in och Ian somnade i sin vagn. Det blev en lugn middag med andra ord. Han vaknade lagom till att servitrisen kom in med en complementary tallrik. På den låg blad och små skålar med blandat innehåll. Hon visade att man tar lite av varje i ett blad, rullar ihop och sen in i munnen. En asiatisk tacos som passade Ian i smaken. Vi rullade vagn hem och kände oss väldigt belåtna över dagen.

Per kommer ner glad och pigg till frukosten. Antingen hade Uffes piller gjort susen eller alla timmar med god sömn men mest troligt hade kombinationen fått honom på fötter igen. Vår familj och Emmie bestämde sig för att njuta av poolen denna dag medan Linnéa, Lena och Per var sugna på ett strandbesök. Som vi badade och busade i vattnet. Emmie är fantastisk med barnen och älskar att busa i vattnet lika mycket som de gör. Uffe fixade med att publicera vårt första blogginlägg medan vi njöt av det svalkande vattnet. Det borde inte vara så krångligt men vår trotjänare som hängt med på alla våra längre resor började ge upp. Jag pratar om Uffes Ipad som han vunnit under sin tid på Atea, vi snackar 10 år sedan. Efter en del pustande och frustande kom inlägget upp.

Vi lagade nudlar med tillbehör till lunch, skönt att ha ett eget kök så alla rätter inte behöver ätas på restaurang. Enkelt och gott! Jag tog efter lunch lite välbehövd egentid. Det blev ett besök på den närliggande salongen. Det blev både pedikyr och fotmassage – så härligt! Till mitt sällskap hade jag en nybeställd fackbok om hållbarhetsledning. På lättare fötter gick jag hemåt för att byta av Uffe och skicka iväg honom på massage. Jag försökte få båda barnen att vila innan middagen men det gick inte enligt plan. De kravlade sig snabbt ur sängen och lämnade en trött mamma. Det är lyxigt att ha två fastrar med sig på resan. De roade barnen med bland annat nagellacksmålning medan jag tog en nap. Kvällen blev lugn i gott sällskap i huset. Vi planerade för kommande dagsutflykt till en spice farm och ett hinduiskt tempel.

Tredje och sista dagen för detta blogginlägg gav vi oss av efter frukost på utflykten som vi planerat dagen innan. Trots avrådan hemmifrån och från indier vi träffat på flygplanet ner valde vi att köra egna bilar. Trafiken var inget problem för vare sig Per eller Uffe. Sålänge man kör försiktigt och är beredd att väja för kor, hundar och orädda mopedförare går det fint att köra bil. Det går långsamt på vägarna kan jag tillägga. Vi hade det mysigt i bilen på väg till första stoppet, nämligen det hinduiska templet Shree Shantadurga Saunsthan i Ponda. Guden som man tillber här heter Shree Surga som ofta avbildas tillsammans med ett lejon eller tiger.

I likhet med den muslimska moskén var man tvungen att täcka armar och ben (inte håret). Detta hade vi inte läst på om innan men där fanns saronger att låna till en billig peng, 10 rupies per del. Vi kände oss lite bortkomna när vi kom in i templet och ritualen började. Kvinnor och män på varsin sida av mittgången. Längst fram inne i ett separat rum gick äldre män i kjol runt med rökelser och utförde den religiösa ritualen. Trummor och klockor ringde med höga slag. En efter en i vårt sällskap gick ut. Kvar var jag ståendes med en skål bananer, kokosnötter, blommor och rökelser till guden. Ut från det lilla rummet kommer en man som häller heligt vatten i våra händer. Många dricker vattnet men jag valde att lägga lite i håret som jag sett en kvinna göra. Sen blev det dags att ställa sig på led och gå fram med sina gåvor. Jag tar rygg på en kvinna och ser hur hon lägger sina blommor i en skål som en av de äldre avklädda männen räcker fram. Jag gör detsamma men missade se vilken färg hon doppade fingrarna i. Det ligger nämligen två mindre skålar med rött och gult pulver i. Jag ser att några går ifrån med en prick i pannan. Jag doppar ett finger i varje färg och sätter fingerspetsarna till pannan. Såhär i efterhand är min teori att det är en färg till kvinnorna och en till männen. I så fall gick jag ut från templet tvåkönad.

En grupp män ville gärna att jag skulle ta en bild på dem. Visst! Efter en stund dyker de upp igen och vill att jag ska vara med på bild med dem. Jag drar med mig Linnéa och poserar framför templet. Barnen är varma och trötta så vi går mot bilen för att köra vidare. Båda barnen somnar gott och Uffe och jag får en liten mysig pratstund i bilen.
Framme vid kryddplantagen köper vi inträde (500 rupies/vuxen) och går mot restaurangen som ingår i priset. Här är det tätt med människor och buffé. Ajdå en sån buffé borde man kanske akta sig för om man inte vill bli magsjuk. Vi är hungriga och vill testa maten. Vi går och tvättar händerna noga för att minimera risken. Gott och trevligt blev det när vi hittade ett avlägset bort en bit från sorlet. Efter lunchen blev det dags för den guidade turen. Vi gick en runda tillsammans med guiden, en kvinna med en väldigt speciell röst visade oss kryddorna de odlade. Vi fick se peppar, vanilj, kanel, kummin, gurkmeja med flera. Slutet på turen fick vi se hur man på traditionellt sätt hömtar kokosnötter från palmerna. En man med ett rep runt sina fötter hoppade upp i trädet, klättrade med sina ihopbundna fötter till hjälp högt upp i trädet innan han svingade sig vidare till nästa. Sen blev det upp till oss att försöka. Vi gjorde tappra försök men kom knappt upp. Den som lyckades bäst i hela sällskapet var Junie som fick applåder när hon klättrade upp. Min tjej det!

Väl hemma igen tog vi det lugnt innan vi svirade om gick till den italienska restaurangen som låg i närheten. Den hade fått toppbetyg på TripAdvisor och recensionerna ljög inte. Jag tog en smarrig pestopizza och ett glas vin till det. I väntan på maten lekte Junie servitris och skrev upp våra beställningar på en lapp. Hon tog sedan betalt och fick 20 kr. Vi fick sen förklara att svenska pengar inte fungerar i Indien. Knasigt tyckte hon. Skulle hon haft en riktig restaurang skulle alla typer av pengar vara välkomna och gå att betala med.

Linnéa och jag hade bestämt att ta några glas på tu man hand och vinkade av gänget vid grinden till vårt boende. Vi fortsatte och hittade en bar med tillhörande nattklubb. Vi pratade och drack drinkar innan vi intog dansgolvet. Indisk musik ljöd från högtalarna och alla dansade. Borde vi inte önska lite svensk musik? Jodå, nu ska vi minsann köra igång festen ordentligt. Linnéa skrev Swedish House Maffia och Avicii på en näsduk som lämnades till DJn. När den indiska bollywoodmusiken byttes ut till bas och house försvann alla indier från dansgolvet och vi blev ensamma kvar. Jaha tänkte vi, då får åtminstone vi dansa. Stärka av rom och cola visade vi upp våra bästa dansmoves för barpersonalen som inte hade något val än att stanna kvar. En natt att minnas.Read more