Födelsedagsfirande och hotellflykt

Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag för är farfar Pers födelsedag. Hurra! Hurra! Hurra!

Äntligen grydde dagen efter en natt med timmar stirrandes upp i taket, under sängen, under täcket och funderandes på den mystiska fläcken på väggen. Som Uffe beskrev i förra inlägget var boendet vi kommit till ingen hitt. Jag har svårt att sova om jag inte känner mig avslappnad och det blev endast korta sovstunder den natten då jag förväntade mig när som helst känna krypande kackerlackor. Uffe vaknade upp med stora påsar under ögonen, troligtvis en reaktion på möglet. När jag tittade mig själv i spegeln såg jag likande reaktion under ena ögat. Vi behöver komma härifrån. Innan vi släckte lampan igår scrollade vi på Booking och Airbnb och lyckades få ihop en shortlist över intressanta boenden runt Colva. Innan vi slår till behöver vi komma överens i resesällskapet men först – födelsedagssång!

Per och Lena hade övernattat på ett hotell över gatan och fick syn på oss från balkongen när vi närmade oss för att gratulera den nyblivna 60 åringen. Vi tog hissen upp med en kopp kaffe och klämde i med våra vackra stämmor i kör. Vi gick sedan ner till hotellets restaurang för en gemensam frukost. För oss som inte var gäster på hotellet kostade frukosten 26kr/vuxen (200 rupie). Vi kom överens en plan, nämligen att vår familj packar ihop direkt och åker till Jasmin hotell för att kolla på rummen och förhandla pris. Ni skulle sett hur snabbt vi packade ihop oss och barnen – måste vara ett rekord!

På plats på Jasmin hotell i Colva möttes vi av trevlig personal som visade oss hotellrum och villan med fyra sovrum. Standarden var högre, hotellet hade dessutom två pooler och frukost ingick. Efter visningen underhöll jag barnen och medan Uffe förhandlade pris med hotelldirektören. Vi skulle bara känna på vattnet i poolen med det dröjde inte länge innan båda barnen var blöta från topp till tå. Kul med vatten 😊. Det slutade med att vi valde villan och resten av familjen dök upp. Det blev en stunds poolhäng innan lunch på hotellets restaurang. Allt som oftast beställde jag in en färskpressad juice och paneer tika masala – fantastiskt gott ihop med garlic nan.

Det blev kväll och dags för födelsedagsmiddag på Martins Corner, en restaurang som vi fått rekommenderat. Stämningen var på topp och maten smakade ljuvligt. Liveband spelade och Lena blev sugen på att dansa. Födelsetårtan kom in och bandet började spela ”Happy birthday”. Vi diskuterade om chokladtårtan endast var estetisk vacker men efter första tuggan konstaterade vi att den smakade ganska gott. Ian och jag avslutade kvällen medan resterande sällskap gick vidare till hotellets restaurang för en nattfösare och musik.

Ännu en solig dag i Indien konstaterade vi när vi gick mot frukostbuffén. Den bestod av traditionella indiska alternativ men också västerländska. Mest populärt hos barnen blev vattenmelonbitar och vattenmelonjuice – de får åtminstone i sig mycket vätska. Uffe och jag kände att det kunde vara härligt att få lite egentid på resan och frågade om vi kunde få barnpassning i några timmar. Det gick fint och vi valde att åka till en strand ca 15 minuter iväg med bil. Först var vi tvungna att ta tag i stöket om bildats i vårt rum över en dag. Vi är inga stora fan av ordning och tydligen inte våra barn heller. När rummet såg hyffsat okej ut gav vi oss av.

Promenerandes längs stranden hand i hand med vågorna brusandes runt benen valde vi ett shack för dagen. Ett shack är en restaurang längs stranden med solstolar. Man betalar för dricka och mat men inte för stolarna. Vi beställde in ett glas vin och en gin och tonic och skålade för varandra, resan och livet. Vi hade det fantastiskt bra tillsammans i solen. Vi diskuterade allt från barnuppfostran till mål för 2025. När vi kände oss nöjda med sol, bad och sand betalde vi för oss och gick för att äta lunch på en restaurang i närheten av vår bil. Vi beställde båda in nudlar fast Uffe valde en starkare variant. Han grimaserade med hela ansiktet när han stoppade en chilibit i munnen. Jag fnissade och fick uppmaningen att testa en bit själv om du törs. Jag testade en större bit och rörde inte en min (kvinnor är inte lika känsliga 😉).

Det fick bli en snabb dusch av oss och barnen (som också varit på stranden) för att hinna se solnedgången vid havet. Vi hade alla sett fram emot en nattmarknad som enligt Google hålls på stranden i Colva varje söndag. På stranden konstaterade vi att där inte fanns någon tillstymmelse till marknad förutom de sedvanliga stånden. Det visade sig att artikeln vi läst publicerades för flera år sedan och var alltså inte up to date. Vi njöt hur som helst av solen som satte sig i horisonten och som tillsammans med kor, lekande barn och skärmballonger bildade en vy att minnas.

Uffe valde en restaurang för kvällen som låg lite avsides på stranden. Ett livband och gungor för barnen på stranden gjorde restaurangen till en hit, tillsammans med sällskapet förstås. När våra magar var fulla promenerade vi längs ortens små butiker. Junie hann köpa armband till sina tre fröknar innan magontet slog till. Hon hade känt av det under kvällen men nu eskalerade det. Vi körde hem och kröp ner i sängen. Junie fick under natten feber och fortsatt ont i magen stackaren.

Febern släppte under natten men den typiska turistmagen fortsatte. Junie var i övrigt glad och pigg och ville inte vila. Uffe gick ner med barnen till poolen för att ge mig tid att skriva ihop ett blogginlägg. Resterade del av familjen tog bilen för att besöka ett vattenfall. En överraskning för Per och Lena som Linnéa och Emmie planerat. Vi styrde istället kosan mot en marknad en bra bit från de turistiga delarna av Colva. Vi parkerade bilen och gick i gassande sol runt på gatorna för att hitta rätt. En ödslig busstation och en park full av vilande indier, berusade och icke berusade såg inte ut att vara rätt. Vi började efter ett tag att ge upp hoppet, kanske hade vi ytterligare en gång missat göra ordentlig research. Vi frågade runt och hittade äntligen marknaden. Under ett stort tak gick små smala gångar kantade av olika försäljare. Godis, smycken, leksaker, gratulationskort, durkslag och kläder var saker våra ögon såg. Direkt erbjöd sig en vänlig kvinna att visa oss runt. Fast vi tackade nej gjorde hon oss sällskap och styrde oss troligtvis mot sina vänner. Ian fick syn på en rosa t-shirt som han blev förtjust i. För endast 26 kronor blev den hans. Jag distraherade barnen medan Uffe köpte en varsin present till dem som de skulle få till julklappsleken. Junie kände sig trött och vi bestämde oss för att ta en titt i kvinnans butik som låg ett stenkast från marknaden innan vi gav oss av på glassjakt. Vi köpte en sjal till mormor där hemma som tack för hjälp med att passa Lillfisk. Glass hittade vi och de smakade ljuvligt i värmen för endast några kronor styck. Kvällsmaten åt vi hemma i villan och som vanligt blev det en paneer tika masala för mig. Denna gång testade även Emmie denna rätt och var mycket nöjd med sitt val.Read more