Hemfärd

Hemma i Höör framför eldstaden sitter jag med en liten katt bredvid mig. Över en vecka har gått sedan hemkomst och jag ska försöka få till ett sista inlägg i bloggen för denna resa. Ett inlägg som gärna flyttas fram när vardagen är i gång igen. Uffe har faktiskt inte behövt påminna mig så värst mycket denna gång, eller jo,  han har ställt en återkommande fråga -”är inlägget publicerat nu”? Frågan ställer han vid de minst osannolika tillfällen, exempelvis när jag varit ute på en promenad, gått på toaletten eller lagat mat. Det är hans sätt att påminna lite diskret. Nu sover barnen och här kommer slutklämmen på vår fina resa. Häng med tillbaka till värmen!

Goa 26/12 2024

Vi känner oss som ninjas när vi skuttar hit och dit för att samla ihop våra tillhörigheter – återigen imponerande hur mycket vi lyckats sprida ut oss. En efter en i familjen kom kånkandes ner för trapporna med sina väskor. Några timmars poolhäng skulle vi hinna med innan det blev dags att sätta på Dr Bombay en sista gång och rulla mot flygplatsen. Barnen fick följa med resten av familjen till poolen medan Uffe och jag packade klart. Mission completed, väskorna stängda och den portabla vågen visade gott mott till det inhemska flygbolagets regler om maxvikt (15kg).  

Vi frågade om en stunds barnpassning för att kunna åka på tu man hand till Colva. Där skulle Uffe njuta av en massagebehandling som han fått av mig i julklapp och jag skulle roa mig med lite shopping. Längs de små butikerna strosade jag och stannade till då och då för att titta på armband till Ians pedagoger. Det blev tre snarlika armband med pärlor i olika färger som Ian hade tyckt om. Jag passade även på att köpa ett kilo cashewnötter med svartpeppar. Det blev även guavate och en fickspegel till syster Annelie. Jag letade febrilt efter en vacker sarong med mandalatryck (sådan tunn filt man har på stranden) men hittade ingen som sålde. Jag hade köpt en i Palolem som insats till julklappsspelet. Det grämde mig att jag inte lyckades kamma hem den, trots mina ivriga kast med tärningen. När jag tröttnat på att fråga efter saronger köpte jag en glass och gick ner till stranden. Glassen åts i all hast då jag inte blev lämnad i fred. Uffe mötte jag upp efter en timmes massage och vi begav oss hemåt för ett sista dopp i poolen.  

Lunchen intogs på hotellets restaurang och såklart blev det paneer tika masala och garlic nan. Båda barnen somnade gott i bilen på väg till flygplatsen. Det skulle bli skönt att lämna in den luggslita bilen som visat sig vara en boplats för kackerlackor. Efter upptäckten och min förskräckta min som följde började Junie med ett hjärtligt skratt killa mig i nacken när vi åkte bil <3. På tal om bilen så blev det lite svettigt på julafton när uthyrningsfirman lovat komma till hotellet för att lämna tillbaka Uffes pass och dök aldrig upp. Uffe hade lämnat in det som deposition tillsammans med sitt körkort och ville såklart ha tillbaka det god tid innan avresa. Efter en utskällning i telefon dagen efter kom de som tur var.  

Resan hem gick smidigt med två mellanlandningar. Först i Mumbai och sen i Abu Dhabi. Barnen sov under de två långa flygningarna och vi föräldrar fick några timmars sömn. Vi tog tåget till Höör och kramade om Per, Lena, Linnéa och Emmie och tackade för en helt fantastisk resa innan vi satte oss i våra två bilar.  

Sammanfattningsvis har det varit tre härliga veckor med familjen i tropisk värme. I Abu Dhabi fanns där mycket att göra, god mat och vackra ständer. Det var full fart som gällde med många aktiviteter i schemat. I Indien gick vårt tempo ner med fokus på avkoppling. Fullt så avkopplande blev det inte på boendena som vi bokat hemifrån. Smuts, batterier och mögel gjorde att tiden vi spenderade i de två lägenheterna/husen inte alls var behaglig. Vi fick ge oss ut på jakt efter nya platser att kalla ”hem” och hittade i jakten två pärlor. Snälla människor, spännande mat till

billigt pris, selfies och kor till höger och vänster tar vi med oss i minnet. Likaså alla historier och bilder som tillsammans med minnen kommer vara en del i våra barns uppväxt. Tacksam för möjligheten att visa dem världen och spendera tid ihop. Junie och Ian ni är bäst!

Tack till familjen Petterson för en underbar och minnesvärd resa, vilket 120-årsfirande det blev!Read more