Kingwood

Väckarklockan tog oss ur våra jazzdränka drömmar och till en minst sagt kaosig lägenhet. Tror att vi nämnt i tidigare resedagböcker att vi är mästare på att sprida ut våra saker och nu har vi dessutom två duktiga medhjälpare. Planen för förmiddagen var att checka ut, lämna väskorna i lobbyn och promenera till The Court of two Sisters där en lyxig brunch skulle avnjutas till livejazz. En julklapp från mig till familjen. Först skulle vi dock få ordning på väskor och innehåll.

Väl framme vid den anrika resturangen blev vi visade till ett bord i trädgården, nära bandet som spelade behaglig brunchmusik. Vi började få till en bra rutin vid restaurangbesök, nämligen att turas om att äta och underhålla Ian. Då och då kunde vi faktiskt njuta av maten på riktigt, idag var ett sådant tillfälle. Det blev flera turer till buffébordet som erbjöd både lokala favoriter och brunchklassiker. Jag upptäckte Bread pudding som smakade ljuvligt tillsammans med hemgjord glass. Ian charmade personalen och gästerna med sitt skratt och sina blåa ögon som utrycker så mycket glädje. När vi inte orkade äta mer gick vi parkeringen för att hämta bilen, eller Pizzabilen som vi nu mera kallar den. Vi skämdes lite när den unga killen körde fram den till oss. Den kvarglömda pizzan måste utsöndra en minst sagt anmärkningsvärd doft. När vi själva satte oss så kunde vi konstatera att så var fallet. Den dumpades i en soptunna utanför hotellet. Inte ens Uffe ville behålla den..

Efter ca 2.5 h körning stannade vi på en lekplats för att både barn och vuxna skulle få sträcka på benen och få utlopp för den energin brunchen gett våra kroppar. Junie räknade till 19 gungor och vi testade parkens alla lekstationer. Ian fick känna på gräs för första gången och både gunga och åka rutschkana i pappas knä. Superkul! Junie lekte Skye och klättrade upp i Paw Patroll tornet med pappa-Chase. Något att mumsa på behövde vi till ytterligare 2.5 h körning så vi tog första bästa matställe nära lekplatsen som visade sig vara McDonalds. Besviken såg jag inget vegetariskt alternativ på menyn så jag fick nöja mig med nötterna som vi hade i bilen.

Äntligen kom vi fram till Kingwood, en förort till Houston som med sina vackra villakvarter påminde om ett avsnitt ur Desperade Housewives (måste titta på serien igen när jag kommer hem). Vi svängde in på uppfarten till ett vackert tegelhus med ett stort ekträd på framsidan. Totalt hade vi plöjt ca 19 h med bil, med två små barn för att komma till det största målet på resan, nämligen hem till Uncle Bax och hans döttrar Sofia och Nathalie. Uffes kollega som Junie träffat vid ett antal tillfällen tidigare och som hon blivit riktigt förtjust i. Vi blev varmt välkomnade och fick både pizza och hembakad kaka. Det kändes fantastiskt att vara här och den som var allra mest exalterad var Junie som inte kunde få nog av Baxley.

Tidigt nästa morgon vaknade Junie och tassade ut från sovrummet för att kolla om sin favoritkompis var vaken. Jajjemän det var han! Det var skönt att få vakna med känslan att få landa i tre nätter på ett och samma ställe. Att få möjlighet att upptäcka området och Texas - kommer man få höra ett Howdy och se en riktig cowboy må tro? Uffe åkte för att köpa frukost i en mataffär i närheten. När han kom tillbaka sa han att det var tur att jag inte följde med för mataffären var enorm och han var osäker på hur han skulle fått hem mig därifrån (jag tar gärna god tid på mig och vrider och vänder på varor som jag tycker ser spännande ut). Dit måste jag ;). Efter frukost tog vi en promenad i området för att titta på alla vackra hus och besöka en lekplats. Tur jag hade Uffe med mig för jag hade lätt kunnat virra bort mig bland alla tegelbeklädda hus då min inre gps gillar att guida mig åt helt fel håll och gärna i cirklar.

Lunchen intogs på en italiensk restaurang innan avfärd till Cavender´s boot city, en gigantisk butik för alla cowboys och cowgirls där ute. Eftersom vi inte sett någon cowboy än så tog vi saken i egna händer och svirade om i butiken. En hatt här, ett par stövlar där och något skojsigt från klädavdelningen - tada två livs levande cowboys! Hysteriskt kul och nöjda med oss själva hängde vi tillbaka utstyrslarna. På vägen hem till Baxley stannade vi till vid ytterligare en lekplats, klappade hästar och köpte mat till kvällens grillning. Grannarna kom över och Junie fick träffa Evan och trots att de talade olika språk hittade de sätt att kommunicera och lekte glatt. En härlig dag led mot sitt slut och vi kröp i säng med en go känsla i kroppen.Read more