Södra stranden

När vi lämnat Tulums mayaruiner körde vi ner mot stranden längs vägen som skiljer nationalparken och staden. Den är ungefär 3 km lång och spikrak, med lite trafik men en väl tilltagen gång- och cykelbana. Hyrcyklar är trevligt nog ett populärt fortskaffningsmedel här. Det stilla regn som till och från pågått hela dagen fortsatte så det var inte läge att bada, men vi åkte söderut längs kusten för att se hur den såg ut där det inte var nationalpark. Som sagt: en missad möjlighet att göra något mysigt av vattnet. Vi åkte en knapp mil på en smal lerig grusväg kantad av hotell, restauranger och butiker, av allt lyxigare karaktär ju längre söderut vi kom, med damkläder och accessoarer. Ständigt ett hundratal meter från vattnet, men utan att kunna få en skymt av det. Med ett undantag: ett kort parti där vägen faktiskt kom ner till stranden så att man fick tillgång till Karibiska havet. Där gick vi så länge regnet och skymningen tillät och tittade på fiskande pelikaner. Ännu längre söderut ligger ett naturreservat och världsarv som nog är spännande men där vägen är så dålig att den kräver terränggående fordon, så där fick vi vända.Leer más