Teatro Massimo

Varmt och det kändes som att det kunde bli åska. Det blev bara några förskrämda regnstänk.

Dagens aktivitet var rundvandring på operan, Teatro Massimo. Guiden var italienska och pratade även engelska. De italiensk-förstående deltagarna fick mycket guide-prat medan vi andra fick mycket kortare referat. Hennes engelska var mycket influerad av hennes modersmål och detta tillsammans med ekande lokaler gjorde att vi bara förstod/hörde hälften.

Pampiga lokaler, men i behov av underhåll. Det är Italiens största operahus och det tredje största i Europa. Wien och ett till (som vi inte hörde) är större.

Orkestern repeterade när vi tittade in i salongen och det var vackert att lyssna på, vi hade gärna stannat där längre. I ett annat rum halvlåg några lealösa dansare men de var inte alls intresserade av oss .

Sedan en enkel lunch innan vi gick till hotellet för vår siesta.

Vi festade till det denna sista kväll och tog först en drink i hotellets sällskapsavdelning. Med mina försvagade smakupplevelser efter Covid så har jag insett att en Campari Spritz är det jag får bäst smakupplevelse av.

Vi hade sett ut ytterligare en lovande restaurang och gick dit och blev inte besvikna. Först lite Prosecco och en liten amis och sedan gott kött. Här kostade vinet - hör och häpna - bara fem pengar per glas - och det var både generöst och gott. Svårt att förstå sig på prissättningen här. De mer seriösa restaurangerna måste ha det svårt att få det att gå ihop.

Vi är glada att de två sista kvällarnas middagar var så bra. Då kan vi lämna Palermo med ett gott intryck.Okumaya devam et