I Churchills fotspår | FindPenguins

Più recenti prima

Inizio del viaggio
12 aprile 2024
I Churchills fotspår Viaggiatore
Inför resan
11 aprile 2024, Svezia ⋅ ☁️ 7 °C
Jag blir trött bara jag läser programmet för resan. Den kommer att bli intensiv. Dessutom börjar den med avresa från hemmet 04:45 i morgon bitti!!!
Guarda la traduzione
0 mi piace
I Churchills fotspår Viaggiatore
Låååång dags färd….
12 aprile 2024, Svezia ⋅ ☁️ 10 °C
En otroligt lååång dag! Det blir det när väckarklockan ringer 03:00. En första frukost en timme senare och sedan taxi till Arlanda.

Positivt - Arlanda har byggt om/till och moderniserat och att komma igenom alla kontroller gick nu snabbt och smidigt.

Det negativa var att vi fick gå och gå och gå för att komma till vår gate. Eftersom vårt resmål ligger utanför EU så krävs en extra passkontroll och det är troligen därför vår flight avgick från den allra bortersta piren.

Fint flygväder men när vi var på väg ner mot Heathrow hände något som var oroande. Planet låg i en högersväng och plötsligt gjorde planet en rejäl vingtippning åt höger för att genast göra en likadan åt vänster. Efter ytterligare en vingtippning åt höger och en åt vänster var vi i balans igen. Många blev skärrade men vi kunde sedan dra en lättnadens suck. Det kom ingen kommentar från piloten vilket var märkligt eftersom han hade varit rätt snackesalig tidigare. Han kanske också hade blivit rädd.

Reseledaren mötte oss och det blev en lång bussresa till vårt hotell som ligger nära Towern.

Promenad för oss själva med pubbesök för sen lunch och sedan beskådade vi Towern.

Gemensam middag på kvällen vid en plats med vatten och en massa hästar.Leggi altro
Guarda la traduzione
2 mi piace
I Churchills fotspår Viaggiatore
En dag full av aktiviteter
13 aprile 2024, Inghilterra ⋅ ☁️ 15 °C
Hotellets frukostbuffé var inte av det överdådigare slaget men vi blev mätta och det kunde behövas inför en dag full av olika aktiviteter.

Först tunnelbanan till Imperial War Museum som omfattar krig från 1900-talet och framåt. Vi var inriktade på en specialutställning om spioneri och vilseledning. Bland annat hade de material från ’Operation Mincemeat’ som jag nu läser om. Roligt att se saker som omnämns i boken. Annars fanns det läppstift med inbyggd liten kamera, grejer med lönnfack och en massa andra finurliga saker.

De visade också hur de hade vilselett fienden. De Havilland flygplansfabrik hade nästan kamouflerats bort. Attrapper av stridsfordon och flygplan hade konstruerats för att få fienden att tro att Britain hade större styrkor än vad var fallet. Det var bråda tider för maskörer, kostymörer och andra som även i fredstid visade en annan värld än den verkliga

Nästa anhalt var Cabinet War Rooms, de skyddsrum som byggdes under parlamentet för att kunna säkerställa att landet skulle kunna fortsätta ledas i krigstid. Det ser i princip ut som det gjorde när när det konstaterades att lokalerna inte behövdes längre och alla bara reste sig upp och gick därifrån. Alla funktioner var bemannade dygnet runt och en del hade sovande jour. Mycket intressant!

Sista sevärdheten var HMS Belfast, en kryssare som var aktiv i WW II men även användes vid andra strider fram till mitten på 60-talet. Imponerande bygge! Ett sådant skepp är ju aldrig mysigt och inbjudande utan bara kalt, kallt och slamrigt. Hemska trappor i massor.

Mellan alla dessa aktiviteter hann vi med en snabb lunch/mellanmål vid 15-tiden.

Därifrån var det inte så långt till vårt hotell så vi avslutade med att promenera dit.

Trötta ryggar och ömma fötter hade nog de flesta och det var inte konstigt när vi hade tillryggalagt ungefär en mil och klättrat 20 våningar.

Kvällen avslutades på en pub tillsammans med ett par ur ressällskapet. Det blev inget nattsudd utan tidig läggning i dag med.Leggi altro
Guarda la traduzione
2 mi piace
I Churchills fotspår Viaggiatore
Bletchley Park
14 aprile 2024, Inghilterra ⋅ ☁️ 10 °C
Avresa 08:30 för 1 1/2 timmars bussresa till Bletchley Park, platsen som är vida känd för att det var här som kodknäckare lyckades tolka meddelanden som var krypterade med en Enigma-maskin.

Den mest omtalade av dessa kodknäckare är Alan Turing. En speciell människa med stor intelligens. Dog strax efter krigsslutet.

Historien om Bletchley är både lång och intressant och får inte plats här. Intresserade rekommenderas att själva botanisera bland all dokumentation som finns.

Det polska minnesmärket i form av en uppslagen bok är för att ära de tre polska kodknäckare som löste den första Enigma-koden före Bletchley. Inför hotet om invasion av Tyskland överlämnade de sitt material till Bletchley så att det inte skulle falla i fiendens händer.

Vi fick två timmar på oss att utforska Bletchley och vi kunde gärna tillbringat dubbelt så lång tid där. Avslutade med att handla böcker och lite annat i shopen.

Sedan buss till Portsmouth med lunchpaus vid en vägkrog (ett matgalleri med allehanda snabbmat).

I Portsmouth besökte vi The D-Day Story, ett museum dedikerat till operation Overlord. Mycket intressant där med och alldeles för lite tid. Där finns också Overlord Tapestry som är en nutida motsvarighet till Bayeux-tapeten, som vi kommer att se senare under resan. Jag har en bok om D-Day-tapeten om någon är nyfiken.

Åter ett Ibis-hotell som även detta försöker göra en dygd av att det är trångt och sparsamt utrustat. De förklarar allt med att de är miljömedvetna. Men vi är ju iofs här för att uppleva saker och inte mysa på hotellet.

Tidig middag på en närbelägen pub och sedan nattning. Vi ska vara redo för avfärd 06:15, frukost 05:30 och uppstigning 04:45.

Vem har kommit på att detta ska kallas semester? ;-)Leggi altro
Guarda la traduzione
2 mi piace
I Churchills fotspår Viaggiatore
Till Frankrike
15 aprile 2024, Francia ⋅ 🌬 12 °C
Uppstigning 04:45 för att sitta på bussen 06:15. En frukost som var väldigt lik den på Ibis i London. Vi blev i alla fall mätta.

Kontroller som inför en flygresa men slumpmässig scanning av bagage - vi slapp.! Henrik fastnade dock i pass- och biljettkontrollen då han ’saknades’ i systemet. När flera andra råkade ut för samma sak så bestämdes det att det var fel på systemet.

Båten kan jämföras med ett Birka-line-fartyg. Vi fick en egen lounge vilket var ett rum med stolar i rader, bekväma stolar.

Det gungade! När vi hade passerat Isle of Wight tog det i och vi raglade fram i korridorerna så det var lugnast att sitta i loungen.

Framme i Caen satte vi oss i en ny buss, fransk. Människor är riktiga vanedjur för vi satte oss på samma platser som vi haft i tidigare bussar.

Vi åkte till Arromances där vi besökte ett museum som fokuserar på hamnbygget i samband med landstigningen. Det var här de allierade snabbt byggde en hel hamn för att kunna ta emot fartyg med förnödenheter för att försörja de stridande trupperna. Byggelement till hamnen var förberedda i England och bogserades över hit. Man gjorde t.o.m en pipeline från England för att lätt kunna få över bränsle. Det var en imponerande infrastruktur man åstadkom. Logistik i krig har en stor roll i utgången av kriget.

Två korta besök på stränderna/landstigningsplatserna Juno och Sword Beach fick avsluta dagen.

Vårt hotell i Caen är litet. Minst av allt är hissen som har plats för 1 människa och 2 resväskor samtidigt alternativt 3 människor som står sammanpackade. Dessutom stannar hissen inte på de plan där hotellrummen är utan på en halvtrappa under eller över våningsplanen.

Snabb installation på rummet och sedan blev det biff och bea på en närbelägen restaurang.Leggi altro
Guarda la traduzione
2 mi piace
I Churchills fotspår Viaggiatore
Sturm und Drang
16 aprile 2024, Francia ⋅ 🌬 12 °C
Vi har hittills haft tur med vädret. Det enda regnet föll när vi satt på båten. Det har dock varit blåsigt nästan hela tiden och med temperaturer omkring 10 grader så känns det kallt. Jag har haft dubbla koftor och halsdukar för att hålla mig varm.

När vi gav oss iväg med bussen i dag var det grått och under fm kom det regnskurar men på em var det åter soligt och blåsigt.

Pegasus-bron var dagens första anhalt. Den hette tidigare ngt annat och på franska kartor har den fortfarande det första namnet. Strax efter midnatt på D-Day landade sex glidflygplan med omkring 30 allierade soldater i varje på ett fält nära bron. Deras uppgift var att inta bron så att tyska trupper skulle hindras från att komma och förstärka befintliga styrkor. Allt gick geschwind och tog endast 10 minuter. Att den första insatsen för de allierade blev en sådan succé var positivt för stridsmoralen.

De soldater som intog bron hade märken med en Pegasus-figur på sina uniformer och för att hedra dem fick bron namnet Pegasus.

Precis vid ena brofästet ligger ett café som fanns där redan då. Det fick tillfälligt vara sjukstuga men efter krigsslutet blev det åter café. Damen som driver caféet var fyra år när bron befästes av de allierade och hennes pappa drev caféet. En vacker dam vid full vigör, vi fick inte fotografera inomhus, men vi hittade en pamflett med en bild caféet och ägarinnan, tagen för rätt många år sedan. När vi satt där kom en kontingent från norska hovet för att planera ett kommande besök av Norges kung.

Sedan lämnade vi kriget ett tag för att prova Calvados. Ett gammalt destilleri med stor produktion. Calvados samt bröd med inhemska ostar blev ett bra mellanmål.

Färden gick vidare till Honfleur, en stad som inte blev bombad under kriget. Charmig med gamla hus runt en hamnbassäng och med massor av restauranger. Där åt vi moules frites. Gott!

Sista stoppet var vid Merville, en tysk befästning som skulle intas av allierade fallskärmsjägare. Det höll på att bli en total katastrof. Vinden gjorde att flertalet jägare hamnade helt fel. Av 750 nedsläppta jägare blev det endast 125 kvar för att utföra operationen. Till slut var befästningen i de allierades händer men priset för detta blev högt. Inte många överlevde.

I en av dessa bunkers hade man riggat en Sound and Light-show som var mycket obehaglig. Krigets verklighet kröp under skinnet på mig och jag kan bara glädja mig åt vare sig jag eller mina nära har behövt uppleva något sådant.

Besöket avslutades i shopen där jag handlade en väska dekorerad med vallmo, som är en symbol för fredsavtalet efter första världskriget.Leggi altro
Guarda la traduzione
2 mi piace
I Churchills fotspår Viaggiatore
Den längsta dagen
17 aprile 2024, Francia ⋅ ☀️ 9 °C
Sista dagen med aktiviteter. I morgon åker vi till Paris för hemfärd 19:40.

Denna dag slog den stora semestertröttheten till hos mig. Frusen hela dagen och blundade så fort vi satt oss på bussen för resa till nästa aktivitet.

Under gårdagen hann jag planera matsedeln för nästa vecka samt beställa varor för leverans hem på fredag efter lunch. Skönt att det nu är fixat.

Dagen började med Bayeux-tapeten. Ett imponerande broderi - 70 m långt. Vi fick en lyssnarapparat med svenskt tal och guidades från scen till scen på tapeten. Nu har jag även en bok om denna tapet. Ytterligare en kasse inhandlades här, med mönster från tapeten så klart.

Nästa stopp var i Sainte-Mere-Eglise som är känd för att en allierad fallskärmsjägare fastnade i kyrktornet. Han spelade död medan striderna pågick och när det blev lugnt påkallade han tyskarnas uppmärksamhet. De skar ner honom och han blev krigsfånge. Efter fyra dagar rymde han och fortsatte vara aktiv i kriget.

Han hedras av staden och var gång han efter kriget besökte staden behandlades han som en VIP.

Därefter blev det ett besök på Utah Beach där minnesmärket var en landstigningsbåt och utrusande soldater.

Nästa stopp var vid en tysk krigskyrkogård, La Cambe. Den drivs av ett tyskt förbund och på somrarna kommer unga volontärer och hjälper till med underhållet. Marken hyrs ut och det får inte vara gravplatser med resta kors med namn utan bara liggande stenar. I varje grav finns två soldater. De mörka korsen i sten är anonyma kors.

Efter det var det Omaha Beach med ytterligare ett monument och mera sand. Här stod det blodigaste slaget under D-Day med stora förluster av män.

Nästa punkt var Pointe du Hoc. Här är det branta klippor ner mot havet. Här fanns det en tysk befästning med flera kanoner. Kanoner som enkelt kunde skjuta mot landstigningen på närbelägna stränder, främst Omaha. Dessa kanoner måste därför elimineras.

En grupp på 250 amerikanska jägare fick uppdraget att klättra upp till befästningen och inta den. 27 nådde toppen i den första omgången bara för att konstatera att kanonerna inte längre fanns där. Enligt planen skulle jägartruppen förstärkas med andra soldater men striderna på stränder medförde att de var utelämnade till sina egna förmågor. Efter två dagars strider för att behålla övertaget återstod 90 av de ursprungliga 250.

När vi stod inne i befästningen med en smal horisontal springa för bevakning av havet flög en grupp på fem militära flygplan över oss. Mäktigt!

Sista programpunkten för dagen var en stor amerikansk krigskyrkogård, Coleville Cemetery. Marken där gravarna finns har skänkts till Amerika av Frankrike, observera skillnaden i ägarform mot den tyska!
Efter krigsslutet grävde man ner en tidskapsel som innehåller diverse tidsdokument. Den får öppnas först 6’e juni 2044.

En vacker plats men samtidigt förfärlig med alla dessa döda. Det finns ett litet kapell för dem som vill sitta ner och tänka eller be en stund.

Hemma igen på hotellet såg vi fram emot vår avskedsmiddag. Den var på en restaurang bara runt hörnet. Middagen bidrog tyvärr till att det här blev den längsta dagen. Lokalens inredning , eller brist på, gjorde att vi behövde skrika till varandra för att kunna uppfatta vad vi sa kring bordet.

Efter 35 minuter hade vi fått in vinet och en kvart senare även vattnet. Efter en timme fick vi förrätten. Vi hade väntat länge på tre mediokra maträtter! I slutet skulle vi betala för drycker och även detta påminde mycket om Fawlty Towers.Leggi altro
Guarda la traduzione
2 mi piace
I Churchills fotspår Viaggiatore
Lång dags färd mot natt
18 aprile 2024, Francia ⋅ ☁️ 10 °C
I dag var det avresa 08:20 och med god planering var vi, och väskorna, vid bussen i god tid.

Hotellet är, som jag tidigare sagt, litet. 30-40 rum. Det är familjärt och välkomnande och ägaren deltar i det dagliga arbetet. Rummet och badrummet är normalstora. Helt klart det bästa hotellet på denna resa. Den minimala hissen uppmuntrar till trapp-gång vilket är bra för konditionen.

I morse låg en hund av bulldogtyp i receptionen. Han tillhör den ena receptionisten och lyssnar till namnet Rocco. Frukosten är precis som jag vill ha den. Nästan som hemma men också lite extras.

Vi skulle åka från Caen till Charles-de-Gaulle-flygplatsen. En bra bit att åka men ett sista stopp var planerat under em. Jag räknar helst inte lunchstoppet vid en mini food-galleria som något värt att nämna.

Mitt ute i en skog fanns nästa museum. Huvudattraktionen var en järnvägsvagn som hade spelat roll i såväl första som andra världskriget. I denna vagn tecknades fredsfördraget mellan Tyskland och Frankrike 1918. Här var Frankrike vinnaren.
Vagnen tillhörde Frankrikes marskalk Foch.

1940, när Hitler hade lagt under sig stora delar av Frankrike kom han ’överens’ med Frankrikes regering att de skulle få självstyre över den södra delen av Frankrike och denna överenskommelse undertecknades i samma vagn, på exakt samma plats. Detta självstyre gick under namnet Vichy-regeringen.
Nu var rollerna ombytta och Hitler var den som bestämde. Han satte sig på den plats där den franske marskalken Foch suttit 1918 och var tyst under överenskommelsen. När den var undertecknad reste han sig och gick.

Museet var litet men innehållsrikt. Det var intressant att det täckte båda världskrigen.Leggi altro
Guarda la traduzione
2 mi piace

Fine del viaggio
18 aprile 2024