Lapu-Lapu City

Efter en underbar date med bio och mat kom vi tillbaka till rummet där Per, Lena och en sovande Junie väntade. Det syntes tydligt vilken del av lägenheten som var vår. Per och Lena hade sina stora väskor packade och klara, sängen bäddad och handbagaget förberett. I vår del däremot var det fortfarande kläder lite här och där, leksaker på diverse ställen och skor utspridda. Tur att vi både är duktiga på att stöka och på att packa ihop på nolltid. Vi gjorde ett ryck och var sedan redo att väcka Junie för avfärd mot flygplatsen och ett mer fjärran resmål.

Flygresan som tog över sju timmar gick bra och Junie kunde sova några timmar. Stor fördel med att resa på natten när man har småbarn. Vi vuxna kunde koppla av och få oss en liten välbehövd vila medan solen sakta gick upp. Framme på ön Cebu var den förändrade luftfuktigheten det första som vi la märke till. Från Dubais torra ökenhetta landade vi mitt i en ångbastu. Svettigt! Medan Uffe och Per letade efter hyrbilsfirman Hertz slog resten av oss ner på en bänk i skuggan. Vi fick vänta en bra stund innan Uffe fick kontakt med mannen som skulle lämna hyrbilen till oss. Tydligen hade han stått och väntat på oss i över en timme på en parkering lite längre bort. Vi installerade Junies bilstol och knappade in adressen till första boendet på ön Mactan i telefonen. En bro var länken mellan den stora ön Cebu och Mactan. Från lyx, sexfiliga motorvägar och renlighet på vägar och trottoarer såg vi en total motsatshet från bilfönstren. Små hyddor, gathundar och tuktuks kantade den knappt tvåfiliga vägen som slingrade sig fram. Mörkret hade börjat falla och det var svårt att se vilken förödelse supertyfonen som drabbat Cebu i december hade orsakat. Vi kände oss välbekanta med de nya omgivningarna då det påminde oss om många andra destinationer som vi besökt i Afrika, Centralamerika och Asien. Kryssande tog vi oss fram till hotellet Costabella Tropical Beach Hotel. Uffe körde oss tryggt fram som vanligt.

Vi checkade in och åt en middag tillsammans i den fullsatta restaurangen. Det var lördag och ett stort sällskap hade bokat upp restaurangen för ett födelsedagsfirande. Junie och jag njöt av nypressad mango-och vattenmelonjuice i det tropiska klimaten. Underbart, nu var vi framme och morgondagen skulle bjuda på strålande solsken - perfekt för en avkopplande dag vid stranden och poolen.

Natten var inte helt så lugn som vi hoppats på. Junie levde fortfarande efter Dubaitid och hade svårt att somna och vaknade efter några timmar redo att hålla morgon mitt i natten. Vi var inte helt nöjda över antal timmars sömn när vi mötte Lena och Per till frukosten. Lite kaffe fick dock oss på lite bättre humör och vi åt en typisk Filippinsk frukost med ris blandat med rostad vitlök, olika kött-och fiskrätter samt ett urval av tropiska frukter och rostat bröd. Kul att starta dagen med annat än västerländsk frukost.

Under tiden jag författade ihop våra första dagar i Dubai njöt resten av gänget av solen. Nere vid stranden var det ljust och hett. Per mätte upp 11 på UV-skalan i hans smartklocka. Gäller att vara försiktig i solen, annars (som vissa kan vittna om) är man lagom kräftröd till middagen. Denna dagen fortsatte i lugnt tempo med ett lunchstopp på "The Big Taco". Ett inhemskt hak med servering en trappa upp med utsikt över elledningarna som vår elektriker där hemma hade slagit sig i pannan vid åsynen av. Trots att jag beställde en big vegetarian burrito hittade jag kött blandat med bönor. De såg väldigt förvånade ut när jag påtalade problemet. Tur att vi har semester och ingen stress. Med en sovande Junie gick vi till supermarket och inhandlade diverse ätbara förnödenheter. Det var svårt att hitta livsmedel utan tillsatt socker. Filippinarna gillar när det smakar sött :).

Tack för oss, hörs snart igen!Leia mais